Coven v.s Solitär

Det finns många fördomar om hur det fungerar att vara med i ett coven. En av de fördomar som jag har stött på oftast är tron att man måste välja mellan att vara helt autonom eller att underkasta sig covenets vilja i allt. Verkligheten är tack och lov inte så. Någonstans läste jag att det viktigaste arbetet vi gör som wiccaner gör vi ensamma, oavsett om vi är med i ett coven eller inte. Tänk bara, olika coven träffas naturligtvis olika ofta, men låt oss säga att de träffas vid de åtta högtiderna, vid fullmånar samt en gång i veckan. Det blir 73 dagar på ett år, men kvar blir 292 dagar. Om vi inte använder dessa dagar för att söka och stärka kontakten med gudarna och världen omkring oss, blir fernissan väldigt tunn på det arbete vi gör när vi ses. På så vis är covenaktiva wiccaner utsatta för samma utmaning som solitära wiccaner när det kommer till självdisciplin i sitt dagliga utövande. I motsats till vad många verkar tro, har din översteprästinna och överstepräst bättre saker för sig än att ringa och kontrollera hur många gånger du har mediterat den senaste timmen, de är inga övervakare. De litar på att du tar din egen utveckling seriöst och gör vad som krävs, utöver eventuella uppgifter. Dock är de bara ett samtal bort om du skulle behöva råd och stöd och däri ligger förstås en stor skillnad mot en solitär utövare som kanske inte känner någon annan wiccan.

Ett coven består av starka, autonoma individer som kommer samman för att de är mer tillsammans än var och en för sig. Det arbete och de upptäckter alla gör på egen hand stärker gruppen som helhet och bidrar till gruppens samlade kunskap och repertoar. Precis som en av schamanens uppgifter är att bege sig ut på anderesor och föra tillbaka kunskap till samhället, så för vi tillbaka insikter som kan vara användbara för gruppen. I ett coven är du fri att tolka, tro och tycka som du vill men vad vi delar är en praxis, ett sätt att utöva vår religion. Åtminstone när vi träffas för att fira tillsammans, privat kan det förekomma variationer. Vår förenade praxis, intention, användande av symboler etc. skapar gruppens identitet och lyfter gruppens medlemmar ur begränsningen av vad man kan göra på egen hand. Som en liknelse är en solist fantastisk att lyssna på, men ibland vill man ha effekten som bara en kör kan åstadkomma.

Vi kan även för en stund betänka de sociala färdigheter som behöver utvecklas när man ska ingå i en intim, religiös grupp. Covenarbete är inte för alla (många känner naturligtvis ingen lockelse i att arbeta i grupp heller) och en del kanske aldrig blir redo för vad det innebär. Vågar du visa dig sårbar? Kan du kommunicera tydligt och kärleksfullt? Kan du behålla förtroenden och stå vid ditt ord? Kan du kompromissa? Vågar du lita på andra människor? Att vara medlem i ett coven innebär utmaningar likväl som glädjeämnen men motstånd är en förutsättning för att växa. Ett bra coven ger dig en trygg plats att utvecklas. Vad som upplevs som utmanande är väldigt individuellt och trots att vi är tätt sammankopplade går vi alla också simultant vår egen väg.

Gästbloggare: Isabel

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *