Wicca – En text för elever som gör skolarbete

FAQ – 95% av de frågor jag får om wicca är från elever som läser Religionskunskap i gymnasiet. Det kan röra sig om kursen Religion 1 eller oftare kursen Religion 2 som är en mer fördjupande kurs in religionernas värld. Det är kul att du är intresserad av wicca och här är ett inlägg för att underlätta för både dig och mig.

De frågor jag får är oftast återkommande och det blir tillslut ganska tråkigt att besvara samma fråga om och om igen. Därför skapar jag nu detta blogginlägg så kan du fokusera på att ställa mer fördjupade frågor och problematisera frågorna ännu mer.

Du kan använda dig av detta inlägg på följande sätt:

  1. Jag skriver en fråga/tema och därefter svarar jag mer generellt hur wicca utifrån mitt perspektiv bemöter den aktuella frågan/temat. Alltså det svar som kommer direkt efter frågan är givet av Peter och du hittar en presentation av mig på denna blogg.
  2. Därefter har jag bett andra utövande wiccaner, allt från solitära, eklektiska till initierade wiccaner i olika traditioner besvara samma fråga. På så sätt får du ett mångfacetterat svar där du kan arbeta komparativt, diskursvit eller bara genomföra en enklare analys av våra svar.

Planen är att bygger ut detta inlägg med fler frågor vartefter jag får in frågor från er och uppdatera svaren till de nya frågorna och även de tidigare frågorna. Det är därför viktigt att du genomför en noggrann källhantering med datum och tider då du använder dig av detta inlägg. Fråga din lärare om hur du ska göra eller hitta det i en bok som tar upp källhänvisning.

En text jag tycker är bra är skriven av Sommarek som är moderator på wicca.ifokus.se hon har skrivit ett bra inlägg om vad du som student ska tänka på innan du ställer frågor till ett intervjuoffer. En annan bra hemsida är www.wicca.nu som har en “Frågor & Svar” sida. Där kan du ställa direkta frågor och även läsa tidigare frågor och svar för att bygga ut din uppsats.

//Peter Andersson

Wiccaner som hjälper dig att besvara dessa frågor

Anna
Jag heter Anna och har varit wiccan i sådär 30 år. Den som först satte ord på det jag kände var Laila Wiberg, en av de första wiccanerna i Sverige, i mitten av 80-talet. Sedan har jag sökt mig vidare på egen hand, främst genom intuition, eftersom jag tycker att en av de bra sakerna med wicca är att det inte finns någon styrande skrift (det finns svar kring detta nedan).

Ida
35 år och sjuksköterksa. Wiccan sedan 2008 och tidigare medlem i ett coven men numera solitär. Sambo med en ateist.

    1.    Hur ser wicca på döden? Är det en linjär linje eller ett cirkelperspektiv?

Det är olika vad wiccaner tror kommer ske vid döden. Vissa tror på ett linjärt sätt att leva och dö medan andra tror på en livscykel där vi föds, dör och återföds. Andra är inte helt säkra och inväntar med spänning då tiden är inne för att ta reda på vad som sker vid dödsögonblicket.

Olika wiccaner svarar på frågan:

Anna
”Jag tror definitivt på ett cirkulärt sätt, att vi återföds, alltså reinkarnerar. För mig känns det helt naturligt tillsammans med det wiccanska årshjulet.”

Ida
”Det finns ingen enhetlig syn på döden inom wicca. Jag tror de flesta wiccaner tror på någon form av återfödelse. Personligen ser jag över huvud taget tiden med ett cirkelperspektiv. I naturen är allting en del av ett kretslopp. Med tiden flyttas eller omvandlas saker, t ex vatten, men förr eller senare kommer det tillbaka till samma form igen och så börjar det om. Det är samma sak med årstiderna och med stjärnor som cirklar runt galaxens centrum. Jag vet inte om jag tror på reinkarnation efter som jag inte vet om jag tror att själen är något annat än ett resultat av processer i hjärnan, men om vi har någon slags själ som lever vidare efter döden, känns reinkarnation mer rimligt än att man hamnar i något slags dödsrike, som t ex den kristna himlen, och stannar där för alltid.
”
    2.    Vilka kalenderriter finns det inom wicca?

Inom wicca är det åtta kalenderhögtider och cirka 13 fullmånar som går att fira. De åtta högtiderna delas in i två grupper, De fyra större högtiderna/sabbaterna som är Samhain (31 oktober), Imbolc (31 januari), Beltaine (30 april), Lammas (31 juli/1 augusti) och de fyra små högtiderna som är solstånden. Midvintersolståndet/Yule (21 december), Vårdagjämning/Ostara (21 mars), Midsommarsolståndet (20 juni) och Höstdagjämningen (20 september). Datumen är lite ungefärliga beroende på år och hur månen står etc. De fyra stora högtiderna kommer från det keltiska årshjulet och dessa var de högtider wiccaner firade från början, det var dessa högtider som Gerald Gardner introducerades till när han träffade häxorna i New Forrest. Han ville dock ha fler högtider så han adopterade Yule som femte högtiden och därefter kom de tre andra solstånden att firas också. Så idag säger vi att wicca har åtta kalenderritualer som nästan alla wiccaner firar på ett eller annat sätt. Det finns vissa få undantag där wiccaner enbart firar de fyra stora högtiderna men de är få idag.

Fullmånen räknas också som en högtid för wiccaner. Vid fullmånetid är det dags för att skapa magi. Det är då wiccaner oftast genomför ritualer formade för ett specifikt ändamål, exempelvis healing.

Skillnaden mellan de åtta högtiderna och fullmånefirandet är alltså att under högtiderna är det en speciell typ av firande kopplat till högtidens syfte och mening medan fullmånen är mer fri och därför passar bättre till att planera in andra typer av magiskt arbete.

Olika wiccaner svarar på frågan:

Anna
”Instämmer med frågan ovan, men mindre undantag: För mig personligen är midvinter lika viktig som de fyra stora, solen återvänder och som det sommarbarn jag är älskar jag sol och sommar. Midvinter innebär något magiskt, ljuset vänder. Ibland kan jag som solitär också skjuta på vissa högtider. Förra året när det var så kallt i början av sommaren valde jag att fira Lammas en bra bit in i augusti, eftersom det var då det mer kändes som slutet av juli i naturen. Jag försöker lyssna och vara lyhörd på naturens gång.”

Ida
”Man brukar räkna med 8 högtider (sk sabbater) som är jämnt fördelade över året. Hur de firas varierar, men det finns vissa teman som många wiccaner förknippar med respektive högtid även om det görs individuella tolkningar. Så här tänker jag om respektive högtid:
Vintersolståndet. Midvinter. Det är nu det är som mörkast och kallast. Jag firar att det är nu det vänder och dagarna börjar bli längre igen. Imbolc, början av februari. För mig är det här ljusfesten, mitt i den femte och inofficiella svenska årstiden ”vårvintern”. Man kan märka att dagarna blir längre, men luften är kall och ofta är det nu det ligger som mest snö på marken. Jag förknippar den här tiden med renhet och renande och mitt firande kretsar runt det. Beroende på var man bor kan man redan nu se de första vårtecknen som en försmak på den kommande våren och då kan man fira det också. 
Vårdagjämningen. Dag och natt är lika långa och våren har börjat på allvar. Våren är en vacker och hoppfull tid som är värd att fira.

Beltaine, början av maj. Våren har nått sin höjdpunkt, det grönskar och blommar och spritter av liv överallt. Därför är det här den högtiden där fertilitetsaspekten av wicca blir som tydligast. För mig är det här en högtid för att fira och hylla kärleken, passion och allt växande i naturen. 
Sommarsolståndet. Midsommar. Solen står som högst och det är som ljusast. På sommaren är livet enkelt med semester och värme. Den här högtiden handlar för mig om att fira den härliga sommaren och det goda livet, samt en hyllning till solen. Samtidigt är det här början på slutet. Från och med nu blir dagarna kortare.

Lammas, början av augusti. Brukar kallas för den första skördefesten, eftersom det är ungefär nu brödsäden mognar. Det är tid för att skörda vad man sått och utöver att hylla jorden som skänker oss mat passar många på att fira sina egna färdigheter och prestationer vid den här festen. Den här högtiden kan också förknippas med hantverk och konstarter, vilket också knyter an till fokus på ens egna skapande.
Höstdagjämningen. Kallas ofta den andra skördefesten. Nu börjar man kunna skörda äpplen, men även kål, lök och rotfrukter skördas på hösten. Hösten har gjort sitt intågande på allvar och dag och natt är lika långa. För mig är det här framförallt en tacksägelsefest.
Samhain, månadsskiftet oktober/november. Många betraktar det här som det wiccanska nyåret och det är en högtid med flera olika meningar. Det är nu den allra mörkaste tiden på året börjar och för många är det här den bästa tiden för spådom och kommunikation med dem på ”den andra sidan”. För mig är det här en högtid med fokus på döden. Många känner sig obekväma med döden, kanske rent av rädda, men den är en oundviklig del av tillvaron och det blir inte bättre av att vi försöker ignorera den. Det är jaktsäsong och naturen går till vila och ”dör”. Den här tiden förknippas med döden på många håll i världen. Inom kristendomen är det alla helgons dag och i Mexico firas el dia de los muertos (de dödas dag). Jag brukar hedra nära och kära som gått bort under året och mina förmödrar och förfäder den på här sabbaten. Jag tackar de som gått före och berett väg för oss. Jag brukar också skänka en tanke åt de djur som offrat sina liv för att vi människor ska äta. Ofta brukar jag dessutom börja fundera på vad kommande år har att erbjuda, använda mig av någon form av orakel och utifrån det ta ställning till vad jag vill fokusera på under det kommande året.

Utöver sabbaterna brukar wiccaner ha någon form av ceremoniellt firande vid fullmåne.”

    3.    Vilka passageriter finns inom wicca?

Det finns lite olika passageriter inom wicca. Men den första ritualen jag tänker på för en sökare är initiationen för att bli initierad till häxa och präst/inna. Inom initiatorisk wicca finns det oftast tre olika initiationsnivåer och varje initiation räknas som en passagerit. Dessa initiationer är de ända ritualer som sker exakt lika dant som under Gerald Gardners tid, med mycket små justeringar för att det ska passa in i vårt samhälle idag.

Andra passageriter kan vara en så kallad wiccaning när ett nyfött barn presenteras för Gudinnan och Guden och att föräldrarna ber om att barnet ska bli välsignad. Detta är inget upptagande i religionen utan ses mer som en namngivningsceremoni.

Det finns idag inga ritualer inom wicca som är exakta, att så här går en wiccaning till utan det är upp till var och en att utforma och designa ritualen efter eget tycke och smak.

Handfästning eller ett wiccanskt bröllop är en annan passagerit som sker inom wicca. Denna ritual riktar sig till två personer eller de personer som vill ingå handfästning med varandra. Oftast brukar handfästningen vara något annorlunda utformat genom att man inte har med ”Till det att döden skiljer oss åt” och löften som präntas in i sten, utan dessa handfästningar sker mer utifrån kärlek där löften kan se ut och ges på följande sätt mellan de som handfästs: ”Jag lovar att vörda dig så länge kärleken finns mellan oss och om den falnar och dör skall vi skiljas som vänner”. Det finns vissa som genomgår en separationsritual för att lösa upp handfästningen.

Jordfästning är en annan ritual som sker och som räknas som passageritual. En ritual som markerar att den döde nu inträtt i Sommarlandet som vi wiccaner oftast kallar dödsriket. Jordfästningen designas av den döde eller någon närstående till den som gått bort.

Olika wiccaner svarar på frågan:

Anna
”Inte så mycket att tillägga till Peters svar egentligen, mer än att det i många kristna sammanhang inte anses att djur är besjälade, men jag har varit med och fört de djur som eventuellt har dött under året till Sommarlandet under Samhain, då slöjan mellan världarna är som tunnast. Jag har varit så nära några av mina djur att jag har sett deras själv lämna kroppen, vilket gör att jag är fullständigt övertygad om att de inte är själlösa varelser.”

Ida
”För wiccaner som är med i coven räknas initieringen som en passagerit. Wiccaner som inte är medlemmar i coven kan genomföra alternativa passageriter för att markera sin status som wiccan inför sig själv och gudarna. Hur dessa genomförs och vilken mening de tillskrivs varierar eftersom det inte finns några fasta regler runt det. Många kallar det för dedikering, där man dedikerar sig till wicca och/eller guden och gudinnan. Självinitiering är också ett ord som används ibland, men som är kontroversiellt. Om det är ett lämpligt ord att använda eller ej tycker jag beror på hur man definierar ”initiation”/”initiering”, men man kan inte initiera sig själv in i en viss tradition eller ett visst coven. Det kan bara göras av någon som redan är medlem och utifrån de regler som de har runt initiering. Andra passageriter är sk wiccaning, handfästning och riter runt dödsfall.
”
    4.    Heliga skrifter och urkunder.

Wicca har inga heliga skrifter eller som det heter inom religionsvetenskapens terminologi, urkunder. Vad som ligger närmast en urkund inom wicca får nog bli en Book of Shadows, Skuggbok. En skuggbok liknar mer en dagbok eller receptbok där wiccanen skriver ner ritualer och andra viktiga saker som tex. sånger, dikter och rökelserecept. Dock ser en Skuggbok ut på olika sätt från wiccan till wiccan och innehållet är personligt och privat. Det finns traditioner där Skuggboken har samma innehåll som alla wiccaner initierade i den specifika wiccanska traditionen, tex. Gardneriansk wicca. Deras Skuggbok ser nästan lika dan ut i början hos alla gardnerianer i hela världen. Därefter fyller gardnerianen på med eget material som hen tycker är värt att spara och ev. föra vidare.

Olika wiccaner svarar på frågan:

Anna
”Jag har en skuggbok, som jag mycket sällan använder numera. Låter istället intuitionen leda mig. Nu är jag gammal i gemet och skrev ner mer från början, men i dag har jag starten på ritualerna i ryggmärgen och när jag väl har börjat litar jag sedan på intuitionen. Kan lägga till att jag även använder mig av ärkeänglarna, mer om detta nedan.”

Ida
”Finns egentligen inte. Varje wiccansk tradition har sin egen ”Book of Shadows” (även kallad Skuggbok av vissa wiccaner i Sverige), usprungligen sammanställd av traditionens grundare. Den innehåller bland annat information om hur riter genomförs. Dock får varje initiand i ett coven ett eget exemplar och uppmuntras att lägga till eget material i den, vilket innebär att ingen Book of Shadows är den andre lik. Det rör sig alltså inte om en standardiserad skrift som beskriver vad man ska tro och hur man ska bete sig och som inte får ändras. Utöver Book of Shadows finns det en del poetiskt material, t ex ”the Charge of the Goddess” samt böcker om wicca som blivit väldigt inflytelserika och i mer eller mindre grad påverkat wiccaner. Exempel på inflytelserika författare är Doreen Valiente, Raymond Buckland, Starhawk, Janet och Stewart Farrar och Scott Cunningham. Inga av dessa författare eller deras verk gör dock anspråk på att stå för den enda sanningen om wicca. De tjänar som inspiration som varje wiccan kan välja att ta till sig eller förkasta.
”

    5.    Wicca och samtiden

Jag får ofta frågan om hur det är att leva som wiccan idag. Om jag blir bemött på ett annorlunda sätt än om jag hade varit ateist eller kristen. Det är lite svårt att veta efter som jag inte är kristen, men jag har inte märkt att jag blivit bemött på ett annat sätt än som vem som helst. Ofta när folk frågar om jag är religiös blir de nyfikna kring vad wicca är eller så är de helt ointresserade och byter ämne.
Att leva som wiccan i dagens samhälle går utmärkt. De flesta wiccaner jag känner har akademisk bakgrund och är oftast högutbildade eller driver egna företag och är konstnärer/hantverkare.

Olika wiccaner svarar på frågan:

Anna
”Jag tror att det har blivit enklare de senaste femton åren. Det har blivit mer accepterat med en annan tro, fler och fler har talat om vad de tror på. När jag började var det rätt ”hemligt” vad man höll på med, men i dag pratar folk mycket mer om det. När jag först fick ett namn på det jag kände (tack vare Laila Wiberg) så var jag inte redo att ta steget och erkänna mig som wiccan, men hur det nu blev så hamnade jag där i alla fall.”

Ida
”Wiccaner är som folk är mest. De förhåller sig till samtiden på samma sätt som folk i allmänhet. Det finns inga krav på wiccaner att tycka eller förhålla sig till samhället eller andra människor på ett visst sätt. Däremot tycker jag det verkar som om den wiccanska världssynen tenderar att ge upphov till vissa åsikter, tex angående miljöfrågor, djurvälfärd och allmänt att andra människor ska behandlas med tolerans och respekt och ha samma rättigheter, oavsett om det rör sig om flyktingar, LGBTQ-personer, kvinnor eller vad som helst. Det sagt är det absolut inte alla wiccaner som delar alla dessa åsikter.”

    6.    Vetenskap och wiccan

Wicca har inget problem med den moderna vetenskapen. Oftast är wiccaner väldigt intresserade av vetenskap och som jag skrev tidigare så är väldigt många wiccaner jag känner utbildade på ett universitet/högskola. Så frågan om big bang brukar gå bra ihop med en wiccansk uppfattning om hur världen bildats.

Olika wiccaner svarar på frågan:

Ida
”Det finns ingenting i den wiccanska tron som motsäger vetenskapen. Däremot har vetenskapen, åtminstone under de förutsättningarna som finns idag, begränsningar när det gäller religion. Det går inte att på vetenskaplig väg bevisa gudarnas existens, men en av grundförutsättningarna för vetenskap är just att frånvaro av bevis inte är samma sak som bevis på frånvaro. Att vetenskapen inte kan bevisa gudarnas existens betyder alltså inte att de inte kan finnas. Dessutom tycker jag att religion och vetenskap är två skilda sfärer, de fyller olika funktioner och fungerar på olika sätt. Vetenskapens syfte är att skaffa kunskap om den fysiska, materiella världen och sådant som har sin grund i den, t ex humaniora. Religionen, gudarna, står delvis över och bortom det och därmed kan de vetenskapliga metoder och processer vi använder inte appliceras på dem. Som jag ser det finns det en viss överlappning mellan sfärerna eftersom jag tror det gudomliga också är immanent i naturen. Jag betraktar därför allt i naturen, inklusive människan, som heligt. Därför blir vetenskapen, kunskaper om hur naturen, människor och kulturer fungerar ett sätt att få mer kunskap om det som är heligt, men det går bara till en viss grad eftersom gudarna inte är begränsade till den materiella världen utan är mycket mer än så. Jag tror inte det är rimligt att varken försöka applicera vetenskapliga principer på det gudomliga och heliga, som t ex om man försöker hitta vetenskapliga bevis för att gudarna finns, eller att försöka applicera religiösa principer på sådant som tillhör den vetenskapliga sfären, som t ex när man försöker förklara naturvetenskapliga fenomen utifrån religiösa föreställningar som motsäger vetenskapliga fakta.
”

    7.    Varför wicca? Vad är syftet med religionen?

Det här är en väldigt individuell fråga men för mig är wicca en religion som berör det inre inom mig. Wicca besvarar inte några existentiella frågor utan det får man själv besvara. Det wicca istället ger mig är upplevelser. När jag firar en högtid, då upplever jag religionen. Detta kallas för att religionen är ortopraxisk. Min upplevelse är alltså det jag strävar efter när jag firar en högtid eller kallar mig wiccan medan andra religioner så som kristendomen är ortodox, där man följer en bok som beskriver hur du ska leva för att leva ett rätt och riktigt liv. Sånt har vi inte inom wicca.

För mig är syftet med wicca att följa årshjulet/årstiderna och att skapa ett gott självförtroende där jag kan se till att vara mig själv i alla lägen. Äga mig själv. När jag till 100% är mig själv så är jag hel.

Olika wiccaner svarar på frågan:

Anna
”Från början blev syftet en chans att förstå saker som jag upplevde. Jag upplevde mystik när jag sjöng i den katolska kyrkan (något jag gjorde för att jag var nyfiken på gregoriansk sång) och det förnekade de inte heller att det fanns, men det var ingen som heller ville prata om det. I svenska kyrkan upplevde jag inget alls, för att vara ärlig, trots många år i kyrkokör även där. Naturen har däremot alltid talat till mig, precis som djuren och mitt älskade hav (är djuphavsseglare). När man kan bli ett med en häst och göra saker i samförstånd, höra hur träden talar (har tyvärr suttit i utkanten av ett skogsavverkningsområde och gråtit) eller känna havets krafter i 2000 kvadratmeter segel, då upplever jag en oerhört stark mystik som kommer av något som är mer än oss människor. Som att bli ett med något annat och, för att använda ett slitet uttryck, hur ett plus ett blir tre, alltså att något större kommer ut av detta. Ibland ett svar, ibland tröst, ibland en uppmaning att kämpa. Samtidigt är det så mycket mer än upplevelser under en ritual (även om dessa rituella upplevelser är viktiga för wiccaner); ett ögonblick i vardagen som jag kanske hade missat om jag inte hade varit medveten om natur, väder och vind eller lyhörd för djurens signaler. Trots alla år har jag inget direkt svar på vad syftet är, för jag tror att det kan vara olika för olika människor, men för mig är det att finna svar på svåra frågor och att hitta tillförsikt även under motgångar, att bli vördnadsfull inför allt som lever och därmed lära mig respekt och samverkan med människor, djur och natur.”

Ida
”Vad är syftet med religion över huvud taget? Det beror väl på hur man ser det och hurdan man är som person. Det kan vara att komma närmare Gudinnan och Guden genom att hedra eller hylla dem genom sina handlingar, eller att ha en samarbets- eller vänskapsrelation till dem som kan hjälpa en att utvecklas till en visare och sundare människa. Syftet kan också vara att skapa mening i tillvaron, eller att uppleva att man är en del i något större sammanhang och att man har en egen plats i världen. Det kan vara att känna vördnad inför, hylla och njuta av allt det förunderliga, vackra och härliga i livet; naturens skönhet, människans uppfinningsrikedom, hur otroligt fascinerande det är hur allting funkar, från ekosystem till människokroppen till fysik till naturliga processer som t ex evolutionen, god mat, sex, vänskap, kärlek; allt som vi kan uppleva genom våra sinnen. Tro kan också ge en känsla av trygghet och tröst såväl som en riktning i livet.

”

    8.    Etik, moral och synen på sexualitet inom wicca

Det finns ingen direkt etik inom wicca men det finns något som heter ”The wiccan rede” eller på svenska, det wiccanska rådet. Det går ut på att: Gör vad du vill men skada ingen! Det är den gyllene regeln som går att hitta i många andra religioner och det är sunt förnuft den förespråkar. Alltså, om en wiccan gör något så ska hen stå för konsekvenserna, alltid! Du kommer heller inte hitta något moraliserande om vem som får ha sex med vem så länge alla är vuxna och har uttryckt sitt samtycke. Wicca anser att sex är något vackert och positivt och därför bryter vi mot andra religioner som predikar kyskhet och avhållsamhet. Det är dock viktigt att understryka att alla typer av handling, sexuella som ickesexuella görs i samtycke med den/de som deltar i aktiviteten. På så sätt så anser vi att människan får leva som hen vill och vi har inget med att göra om man tycker om killar eller tjejer eller både och. De flesta wiccaner jag känner är också positiva till människor som är transgender/gender fluid.

Olika wiccaner svarar på frågan:

Ida
”Det finns ingen enhetlig etik eller moral inom wicca. Var och en är själv ansvarig för sina handlingar och var och en får själv ta konsekvenserna av sina beslut och sitt beteende. Många följer det sk ”Wiccan Rede”, som betraktas som en tumregel för hur man bör handla. The  Wiccan Rede säger helt enkelt att så länge det inte orsakar någon skada, kan man följa sin egen vilja. Det finns inget synd-begrepp och inte heller någon föreställning om något absolut gott och absolut ont. Godhet och ondska är en gråskala och om vi uppfattar något som gott eller ont beror på vilket perspektiv vi ser saker ifrån. Sådant som vi betraktar som ont är i regel helt enkelt sådant som får negativa konsekvenser för oss. Frågan om människor kan vara onda, t ex de som är våldsamma, är öppet för diskussion men de flesta wiccaner anser nog att ingen är helt och hållet ond. Det finns något gott i alla. 

Jag tror de flesta wiccaner betraktar sex som en ganska central komponent i wicca, åtminstone konceptuellt. Sexualitet anses av många wiccaner vara en del av relationen mellan Gudinna och Gud. En vanlig föreställning är att Gudinnan är både  Gudens moder och älskarinna och Guden både är Gudinnans son och älskare (sin egen fader, alltså). Det finns en rit som är ganska vanligt förekommande inom wicca som brukar kallas ”the Great Rite”, som symboliserar Guden och Gudinnans förening. Om man har en föreställning om att ens gudar har sex med varandra, är det också rimligt att betrakta sex som en helig akt.
Jag vet inte hur många wiccaner som delar min syn när det gäller sex. Många betraktar wicca som en fertilitetsreligion. Även om man använder ”fertilitet” i en ganska bred bemärkelse som omfattar alla aktiviteter som på något sätt kan betraktas som skapande, är sex själva grunden för liv. Jag vill poängtera att det inte innebär att sex som syftar till reproduktion på något sätt är bättre än annan sex, men eftersom sex är själva förutsättningen för att skapa liv (mer eller mindre nu för tiden), är viljan att ha sex en del av vår natur. Annars hade vi inte funnits. Sex sätter igång hjärnans belöningssystem. Att njuta av sex är alltså inbyggt i våra hjärnor och våra kroppar. Det ger ingen mening att försöka förneka sig något som är så djupt rotat i oss eller att stämpla det som något dåligt. Det betyder inte att alla verkligen tycker om att ha sex eller att det skulle vara fel att inte vilja ha sex. Precis som med allt annat finns det individuella variationer. Däremot kvittar det vem eller vilka du tycker om att ha sex med eller på vilket sätt du tycker om att ha sex. Om din hjärna och din kropp säger att det är bra så är det bra, förutsatt att det sker mellan människor som gett sitt samtycke och där samtycket inte getts pga rädsla, påtryckningar, beroendeposition, underläge (som en minderårig gentemot en vuxen), brist på förståelse eller liknande.
”

9.    Är wicca en sekt? Hur slutar jag vara wiccan? Kommer mina kompisar förfölja mig nu?

Du kan vara helt trygg med att lämna ett coven om du är initierad i ett seriöst sådant. Wicca och dess människor som är med i ett coven kommer tycka att det är något bra och positivt om du kommer på att wicca kanske inte var något för dig och de kommer välsigna dig med att du tagit ett steg i rätt riktning för din egen personliga utveckling. Därför kan jag säga att wicca inte är en sekt. Vi kontrollerar inte vem du umgås med, eller går och knackar dörr för att värva nya medlemmar. Vi är förövrigt en icke missionerande religion där sökaren kommer till oss och om hen har tur kanske det finns plats i covenledarens vardagsrum och då kan processen för upptagande startas.

Om du kommer på att du inte längre är wiccan så är det bara att säga till din covenledare och så brukar det inte vara något mer med det. Inga försök till övertalning eller smutskastning sker, väldigt odramatiskt. Covenmedlemmarna som du lämnar kommer kanske tycka det blir tomt efter dig men det finns inga krav på att ni inte kan umgås som vänner precis som vanligt fast du valt att inte vara wiccan längre.

Olika wiccaner svarar på frågan:

Anna
”Instämmer med Peter och kan tillägga följande, som också blir en utvikning i fråga om avgränsningar av religionen: Ibland när det står folk och delar ut lappar med andra religioners budskap så känner jag mig stark i att inte ha ett missionerande behov. Jag vet också att flera svenska wiccaner inte är främmande för andra paganska religioner, som att ta med de nordiska gudarna som symboler för Gudinnan eller Guden. Själv använder jag olika symboler, eller ibland ingen alls, (utan bara Gudinna eller Gud utan namn), beroende på vad jag ska utöva för ceremoni. Det händer att jag har funderat på hur länge man är wiccan och inte t.ex. asatroende om man just använder asagudarna, eller hur det är om man använder sig av ärkeänglarna, är man inte kristen då? Samtidigt vet jag att det finns avbildningar av t.ex. änglar som är långt äldre än dagens så kallade världsreligioner och att många kulturer har praktiserat någon form av blandreligion under långa tider. Jämför med att man i Japan i dag både är Shintoister och Buddhister. Om man frågar sitt inre får man oftast svaret och den första intuitionen brukar ha rätt, även i frågan om vilken väg man vill gå. För mig är min grund wiccansk tillsammans med de gamla keltiska religionerna (Herne the hunter är en av mina symboler för Guden) och med den moderna asatron (eftersom jag tror på att inte skada någon tror jag inte på offer av andra liv i ett blot eller annan offerritual t.ex.). Här ska jag nöja mig med utvikningen och inte bli alltför djup.”

Ida
”Wicca är inte en sekt utifrån hur ordet ”sekt” brukar definieras. Man slutar vara wiccan helt enkelt genom att sluta praktisera religionen. Självbestämmande är precis som eget ansvar centralt inom wicca. Det är därför upp till var och en om man vill vara wiccan eller ej. Tanken om självbestämmande innebär att var och en vet själv vad som är bäst för dem och att ingen annan bör göra anspråk på att veta vad som är bäst för någon annan (med undantag för minderåriga gentemot deras vårdnadshavare). Det vore därför fel att inte acceptera någon annans beslut att lämna religionen. Det har aldrig kommit något gott av tvång, hot eller trakasserier.
”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *