Gör din egen rökelse

Rökelse är inte bara stämningshöjande och renande utan också en effektiv trigger för att komma i ritualstämning. Rökelse på pinne är praktiskt att ta med sig och finns lättillgängligt men vill man ha mycket rök och ett större urval får man ge sig in i den lösa rökelsens förlovade land. Att göra sin egen rökelse är faktiskt inte särskilt svårt. Här kommer mina tips!

Men först en liten varning: en del ingredienser kommer från växter som är utrotningshotade (vissa sorter av olibanum t ex – kolla ursprunget!) och i en del recept förekommer ingredienser som är giftiga. Undvik dessa. Det är inte alltid det framgår så man får hålla lite koll själv. På incensemaking.com finns bra information om utrotningshotade ingredienser.

Utrustning
Precis som allting annat kan rökelsetillverkning bli en materialsport, men det krävs inte mycket för att börja. Det allra viktigaste har man alltid med sig, nämligen näsan. De enda prylar man verkligen behöver (förutom ingredienser och rökelsekol) är mortel (absolut inte den man använder till sin vanliga matlagning!), något att förvara den färdiga rökelsen i och något att använda som rökelsekar. Rökelsekar låter mer avancerat än det är – en skål med grovsalt (kvarnsalt) i fungerar utmärkt! Huvudsaken ä att man inte använder något som kan vara brandfarligt. Ett matskeds- eller teskedsmått kan också vara praktiskt, och en sked att blanda med.

Eftersom jag älskar förvaring och burkar har jag köpt massvis med små burkar på Clas Ohlson att förvara mina ingredienser i, men det går lika bra med plastpåsar. Jag förvarar gärna min färdigblandade rökelse i tic tac-burkar eller burkar det varit fiskrom i. Man ska dock ha i åtanke att det inte ska finnas för mycket lukt kvar i förvaringsburken.

Ingredienser
Rökelseingredienser går att hitta lite överallt. Jag har hittat ingredienser i trädgården, skogen, mataffären, en kryddbod i Ungern, en marknad i Kina, Vattumannens bokhandel, en bekant som är återförsäljare och på nätet. Det jag har behövt beställa eller köpa i specialaffärer är i regel kådor/hartser, som bildar basen i rökelsen. De brinner ganska långsamt och doftar alltså länge. Dessa går också att använda som rökelse helt på egen hand.

I trädgården:
I min trädgård har jag mynta, lavendel, ringblomma, rosenblad, fläderblom, enbär, rölleka, johannesört, kattmynta, timjan, citronmeliss mm som fungerar bra till rökelse. Bara att skörda och torka!

I skogen:
Kan man hitta mycket. Tall- och granbarr, kåda, älgört, malört, myskmadra, en… Tänk dock på att allemansrätten gäller (dvs du får inte göra åverkan på t ex träd).

I mataffären:
Finns hela kryddhyllan! Kryddpeppar, kanel, nejlika, timjan, basilika, oregano… Man kan också tillsätta rivet citrusskal till en rökelse.

På nätet:
Kan man hitta det mesta. Se under rubriken hemsidor och googla järnet!

Hur gör man då?
Det är egentligen inte särskilt svårt, men allting blir lättare om man har någon idé om vad man vill att resultatet ska bli. Vad ska rökelsen användas till? Att elda när man myser med familjen? För att framkalla en speciell sinnesstämning? För ritualer eller magi? De rökelser jag har gjort har jag haft till ritualer men även där handlar det mycket om att framkalla en viss sinnesstämning. Sen får man använda näsan (eller korrespondenstabeller, dvs tabeller över olika ingrediensers magiska/rituella egenskaper).

En dag förra sommaren satte jag mig ner med två vänner, varsin bit kol och alla mina ingredienser och eldade lite av varje ingrediens. Sedan diskuterade vi och skrev ned vad vi tyckte och tänkte. Det är ett rätt effektivt sätt att känna av hur dofterna får en att reagera. Det visade också hur mycket det kan skilja mycket på doften mellan obrända och brända ingredienser! 

Proportioner
De flesta recept (om inte alla) rökelser jag har stött på innehåller någon form av kåda/harts som bas (myrra, frankincense/olibanum, copal, storax bland annat). De vanligaste är nog myrra och olibanum. Det är dessutom oftast den ingrediens man har mest av. Har man för lite kåda i rökelsen blir lukten lätt bränd och när man eldat färdigt kan det lukta gammalt askfat, vilket inte är så trevligt.

Dofter som lätt tar över (t ex patchouli och lavendel) ska man vara lite försiktig med. Det är inte så kul om rökelsen får det att kännas som om man ätit tvål eller druckit parfym.

Rökelsetillverkning är ingen exakt vetenskap. Använd näsan och testa! Och anteckna! Man kommer inte alltid ihåg vad man har använt och hur mycket. Det är också bra att notera om någon ingrediens sticker ut för mycket eller påverkade en på ett särskilt sätt.

Själva tillverkandet
När man kommit fram till vad man vill göra är det bara att börja blanda! Kåda består ofta av ganska stora korn eller bitar så det kan vara bra att mortla dem. Ingredienser som redan är i pulverform behöver såklart inte mortlas utan kan blandas i som de är. Större växtdelar, som t ex rosenblad, lägger sig lätt som en barriär mellan kolet och resten av rökelsen så dem vill man också finfördela. Man kan lika gärna blanda allt i morteln som i en skål. Kör på och glöm inte att lukta!

Om man använder recept: man måste inte följa ett recept slaviskt, det går utmärkt att byta ut ingredienser.

Hemsidor
Det finns hur mycket som helst om rökelse på nätet, både rent informativa och sådana som säljer ingredienser. Några sidor som jag gillar är:

incensemaking.com – innehåller recept, beskrivningar av ingredienser, steg-för-steg-instruktioner om hur man gör olika typer av rökelse. Här finns också listor över vilka ingredienser som räknas som bas- hjärt- och toppnoter.

Starchild – säljer rökelsekol och ingredienser men även färdigblandad rökelse, oljor mm.

Smudge sticks – en steg-för-steg-instruktion om hur man gör egna “smudge sticks”, dvs buntar med torkade örter som man tänder eld på (dvs man använder inte rökelsekol).

Crearome har en del rökelseingredienser:
MyrraOlibanum/Frankincense och torkade örter till exempel.

Salvian man använder som krydda är inte samma som vit salvia som man använder i smudge sticks. Det går att få tag i frön till vit salvia på nätet så att man kan odla den själv, till exempel hos Örtagården.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *