Gästbloggaren Jofur: Wicca och Runor del 2

Presentation av gästbloggaren Jofur:

Jofur är medlem av Kittelns Hov (ett coven i svensk initiatorisk wiccatradition) i Uppland.

 

Runor del II

 

I del ett var det mycket historia och mytologi. Men kom igen, detta är ju en wiccablogg. Har runorna något med magi att göra idag?

Jodå. Runorna är inte något som tillhör den klassiska wicca som utarbetades i England på 50-och 60-talet, men i Norden ligger det nära till hands att använda sig av dem eftersom de ju ingår i vårt eget hedniska kulturarv och de är kraftfulla symboler som i mitt tycke passar utmärkt även i wiccasammanhang. Hur kan man väva in runorna i sitt wiccanska utövande?

Det uppenbara användningsområdet är spådom. Om vi antar att Tacitus faktiskt avsåg runor, vilket är rätt troligt, så har vi att göra med en spådomsteknik som är i vart fall 1700 år gammal och det är ju en god början. Det vanligaste sättet att spå i runor är att använda brickor (gärna av trä, men sten eller keramik fungerar också fint) med runorna inristade. Den enklaste varianten är sedan att bara rakt ställa en fråga och dra en eller flera runor. Sedan får man efter bästa förmåga uttolka svaret. Min erfarenhet är dock att det sällan blir särskilt lyckat om man inte förbereder sig lite mer. För att få lite mer kraft bakom föreslår jag att man lägger in rundragningen som en del i en längre ritual. Följ den vanliga ritualstrukturen och öppna alla riktningar och kalla de makter du vill ha närvarande (om du nu ändå använder runorna kan ju nordiska gudar ligga nära till hands för den här ritualen). Be sedan makterna vägleda dig genom runorna och formulera din fråga tydligt. Om du är ensam kan det vara en idé att lägga in tid för att tolka dragningen, exempelvis genom att meditera. Är ni flera kan det vara en bra idé att tolka åt varandra eftersom man gärna lägger in sina egna förväntningar i uttolkningen. Personligen ser jag runorna också mer som ett sätt att fästa ens uppmärksamhet på olika saker än som ren spådom, så det ligger i sakens natur att svaren blir lite flytande.

Man kan också välja att kasta ut runor över ett mönster eller liknande och sedan tolka runorna efter var de hamnar, i vilket väderstreck och så vidare. Det kräver dock att du känner dig säker på både runorna och riktningar och liknande, så det är lite överkurs.

Men runorna kan användas på fler sätt i wiccanskt utövande. I mitt coven har vi exempelvis använt dem när vi öppnat riktningarna som fokus för elementen. Vi har då valt ut fyra som känts passande, en i varje väderstreck. En god övning när du börjar lära dig runorna kan vara att försöka placera dem i riktningarna, eller i mitten för de runor som du är osäker på eller som du inte tycker passar i någon riktning. På så sätt har du en grund för att sedan väva in dem i den wiccanska ritualstrukturen.

Ytterligare ett sätt att använda runorna rituellt är ju att måla, rista, ljuda (alltså säga, mässa eller sjunga runnamnen) den eller de runor som du tycker bäst symboliserar det du vill uppnå.

Innan jag slutar ska jag gå in på ett särskilt sätta att rista, rita, måla, färga runorna, som kallas bindrunor. Bindrunor är egentligen en sammansättning av flera runor till en ny symbol. I arkeologiskt material förekommer bindrunor genom att två runor delar ett lodrätt streck eller en vinkel så att de sammansmälter. Förmodligen var det helt enkelt bara en förenkling av skrivsättet, ungefär som nutida (eller 1900-talets snarare) skrivstil. Men bindrunorna kan utvecklas till smärre sigill. Tänk dig att du har ett flertal runtecken som du vill använda i magiskt hänseende. Du kan då fläta ihop dessa till en symbol, som kanske inte längre är begriplig som runa men som bildar ett tecken med de egenskaper du fyllt det med.

Som ett mycket snabbt exempel tog jag här runorna som bildar mitt namn J O F U och R och gjorde en bindruna. Först slår jag ihop J och O. O-runans undre vänstra del och J runans nedre ”krok” slås ihop. F-runan hamnar sedan mitt i O-runan och delar en sidokvist med denna. Det blir den ganska fula krumeluren i mitten. U-runan hänger jag fast i den nya konstruktionens nedre vänstra del och så R-runan vid den. Symbolen längst till höger blir då en möjlig bindruna av de fem ursprungliga. Jag påstår inte att det blir en särskilt estetisk symbol, utan den tjänar mest som förklaring av vad jag menar. (jag valde nu inte dessa runor utifrån deras betydelse utan utefter ljuden i namnet, men i magiskt bruk utgår man från runornas betydelser)

Om du vill testa att använda bindrunor i ditt wiccanska utövande föreslår jag att du först noga grunnar på vilka runor som ska vara med, och varför. Testa sedan olika varianter av bindrunor medan du tänker på vad de utvalda runorna symboliserar och vad du vill uppnå. Efter ett par försök hittar du kanske en bindruna som känns rätt. Upprepa att rita av den tills du så att säga kan den utantill. Sedan använder du den i en ritual. Du kan måla den, rista den, karva den eller göra något annat som känns passande utefter ditt syfte. Kanske vill du ladda den rituellt och bära den med dig, eller så kan du rituellt bränna upp den eller förstöra på annat sätt. Det är en symbol och ska, tycker jag, användas symboliskt.

Som du märker går de att använda som de symboler de är på lite olika sätt. Var öppen och prova dig fram. Lycka till.

Skrivet av Jofur i Uppland, april 2017

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *