Altare

Ett höstigt altare till en ritual där jag vände mig till Guden. Endast de allra viktigaste verktygen och några få dekorationer finns med.

Ett altare är från början en yta eller konstruktion avsedd för offer. Inom Wicca har vi breddat användningsområdet något men altaret har bibehållit en central plats. Vanligast är kanske att man ställer upp ett altare inför en specifik ritual men man kan också ha permanenta altare vars utseende och dekorationer får variera under året, altare helgade åt en specifik gudom eller altare uppsatt i ett specifikt annat syfte. Vad man ställer eller lägger på altaret och hur man dekorerar det kan skilja sig ganska mycket åt, särskilt mellan det mer permanenta och det rituella altaret.

På ett altare som ska användas i en ritual brukar jag alltid ha följande (vad man tycker är nödvändigt att ha på sitt altare kan variera från tradition till tradition och mellan wiccaner):
– Vatten och salt
– Rökelse
– Bägare
– Athame
– Ljus (hur många beror på syftet med ritualen, oftast ett för Gudinnan och ett för Guden)
Utöver detta lägger jag gärna till dekorationer, föremål som representerar syftet med ritualen och föremål som representerar de gudomar vars närvaro jag önskar.

Ett fullmånealtare med inriktning på spådom. I mitten ligger en obsidianspegel som kan användas för scrying.

Var får man tag i föremål och verktyg?
Peter har skrivit ett inlägg om verktyg inom wicca som du kan läsa här. Kanske viktigast att tänka på är att man kan bygga upp sin samling med magiska föremål över tid. Själv ar jag märkt att mycket av det jag använder är sådant jag ärvt, fått i present eller som inskaffats utan en tanke på att de kan passa på ett altare. Det är klart att det är roligt att ha vackra saker att arbeta med, men det är inte nödvändigt. Till vattnet behövs bara en skål, till saltet och rökelsen också. Har man ingen rökelsehållare kan man fylla ett kärl med kvarnsalt att sticka ner pinnen i eller att lägga kolet på. Blockljus på tallrikar, en fin kökshandduk som duk och ett vackert glas som bägare fungerar minst lika bra som dyra motsvarigheter.

Som Peter skrev i sitt inlägg om verktygen är det bra om man kan göra saker själv. För min del blir det i princip bara dukar eftersom sömnad är det hantverk jag är allra bäst på. Jag älskar att brodera och broderar gärna på både ritualkläder och dukar. På nätet går det att hitta fina mönster att brodera efter, både broderier att göra för hand och på maskin (om man råkar ha en sådan). Det är också lätt att rita egna mönster att brodera efter. Oavsett vilken händighetsnivå man är på är det inte svårt att göra en egen duk och man måste inte brodera på den. Det räcker med att man klipper till tyget så det passar altaret och kanske sicksackar kanten om det är ett tyg som lätt repar upp sig, eller om man vill kunna tvätta duken med någorlunda regelbundenhet.

Saker man hittar i naturen är också fina att ha på altaret. Hemma hos mig finns till exempel skelettdelar (från rådjur och små gnagare) som vi hittat i skogen (lämna gärna en gåva till skogen om du tar med dig något hem!) och som vi använder på t ex Samhain. Blommor och blad är lätt att hitta på våren och sommaren, frukt och grönt på hösten, stenar, pinnar, kottar, mossa, bark…

 

Underlaget
Som altare kan man använda lite vad som helst. Det finns billiga små kvadratiska bord att köpa som gör att altaret hamnar i en behaglig höjd när man sitter på golvet framför eller runtomkring men det kan lika gärna vara en byrå, en stol, en bänk, en hylla osv. Är man utomhus kan man använda en platt sten eller bara marken men där kan det faktiskt underlätta med ett bord eller annat stadigt underlag, så att ingenting välter (det är inte så kul att behöva rädda bägaren eller kasta sig fram för att undvika eldsvåda om man råkar välta ett ljus).

Var ska saker stå?
Jag brukar bygga upp mitt altare så som jag tycker blir finast. Dock har jag alltid vattnet och saltet till vänster Ett beltanealtareoch rökelsen till höger, ljusen längst bak, bägaren i mitten och saker som jag behöver ha lättillgängliga i framkanten av altaret. Dels är det så jag är van vid att ha det och dels är det praktiskt att ha det så. Generellt blir det lättare att hitta sakerna på altaret om de högsta föremålen står längre bak så de mindre inte skyms. Det är också bra att tänka på var man placerar öppna lågor (ljus) så man inte behöver sträcka sig över dem för att komma åt annat, med brandrisk som följd (av samma anledning är det väldigt praktiskt med ritualklädsel som saknar ärm eller som har ganska smala sådana – stora, vida ärmar är visserligen jättesnyggt men ack så opraktiskt!). Stora, otympliga saker (stav, kvast, kittel) kan ställas bredvid eller bakom.

Altaren är väldigt bra att experimentera med, för att se vad man själv trivs med och vad man gillar att använda för typ av saker. Själv gör jag ofta rätt avskalade altaren, jag brukar tycka att det räcker med grundsakerna och någon/några dekorationer som är specifika för högtiden, gudomarna eller ritualen. Men just därför kan det vara roligt att försöka utmana mig själv att göra annorlunda. Det är också en bra övning för att börja associera kring olika teman. Ofta blir mina altare också en spegling av naturen: dignande av frukt vid höstdagjämningen, kala vid Samhain och under vintern, grönare och mer levande när våren kommer.

 

Slutligen: Det viktiga är inte var du köpt dina saker, hur du hittat dem eller hur dyra de var. Det viktiga är vad de betyder för dig, och detsamma gäller naturligtvis för altaret. Våga experimentera!

/Charlotta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *