Till våren 2023 planerar jag att starta en pratgrupp för att (om intresse finns) etablera ett utlärande coven i eller nära Strängnäs, Sörmland. Covenet kommer att grunda sig på svensk initiatorisk wicca (SIW) och utgå från den keltiska gudavärlden. Det kommer även att finnas vissa influenser från den gardnerianska traditionen, vilket således gör den till en tradition i utveckling. Min strävan är dock att den fortfarande ska vara igenkännbar som SIW.
Syftet med pratgruppen är att lära känna varandra och att båda parter ska få en uppfattning för om personkemin och traditionen är rätt matchning. Pratgruppen träffas utan några förpliktelser under ca ett halvår och om allting stämmer och känns bra kommer man att gå vidare med studier mot förstagraden.
Du som söker till pratgruppen ska vara över 18 år och befinna dig på en någorlunda stabil punkt i livet.
Kort om mig: Jag började utöva wicca i tonåren i olika konstellationer men fick min förstagrad i SIW 2007 genom covenet Caer Sidi. 2019 fick jag min andragrad i Vita korparnas hov där jag också har erhållit en förstagrad i den gardnerianska traditionen när vi växlade över. Jag lever tillsammans med en agnostisk man och en 20-årig katt (kattens syn på religion härrör av allt att döma från det gamla Egypten) och till vardags arbetar jag som lärare och studerar.
Låter det intressant är du varmt välkommen att skriva ett mail där du berättar om dig själv, din bakgrund och varför du söker dig mot ett initiatoriskt wiccanskt coven. Så tar vi det därifrån!
Ingen har lyckats hålla sig undan pandemin och dess påverkan på vårt samhälle och hur vårt sociala liv stängts ner succesivt under ett års tid. 16 januari 2020 skrev Folkhälsomyndigheten för första gången på sin hemsida om cov-sars2-viruset och hur det sprider sig runtom i världen, ännu hade vi dock inte drabbats själva i Sverige, iaf inte i någon större utsträckning, men det kom att bli ändring på det och det ganska snart.
Vi vet ju alla vad som hände sedan. De flesta pubmoot som hålls i Sverige stängde ner ganska snabbt och är fortfarande nerstängda och så kommer det nog se ut en ganska lång tid framöver. Mitt coven stängde också ner aktiviteterna från vårdagjämningen 2020, det var vår sista högtid tillsammans, sen har vi haft onlineträffar, men det har ju inte gått att fira högtider via Zoom.
Men, under pandemins framfart så tog sig det sociala uttrycket nya former. Först planerades ett panelsamtal av finska Kuparinen Kahvipannu, 28 april. I panelen satt det fyra covenledare med hemmahamn på Irland, England, Tyskland och Sverige. Jag representerade Sverige. Samtalsledaren var från Finland. Efter panelsamtalet samlades vi nationellt och kunde prata på våra modersmål och utifrån det eftermötet planerade vi in en ny form av pubmoot. Vi skapade ett online moot för svensktalande med start sista måndagen i månaden kl. 19.00 c.e.t och sedan dess har vi haft online moot om wicca och för wiccaner och nyfikna.
Under 2020 hade vi åtta moots online med allt från “Vad är wicca?” till mer fördjupade teman som initiation och The witches pyramid och hur wicca utövas rent praktiskt.
2021 är inte heller det fritt från pandemin och vi som leder mootet tänker att vi ska fortsätta med det så länge det finns intresse från deltagarna.
Så som mootet byggts upp är att vi på den senaste träffen tagit fram tema för nästa moot och sen har vi deltagare fyllt mootet med information. Som en klassisk studiecirkel där alla som är närvarande delar med sig av sin kunskap. Men det har aldrig varit tvång på att man ska kunna saker utan vi håller dessa moot för att träffas socialt men också för att lära sig mer om wicca och lära känna andra som har liknande intressen.
Det här har också blivit en bra mötesplats för de som inte bor nära ett pubmoot men nu ändå kan träffa likasinnade, prata, diskutera, fråga och delge kunskap och information.
Nästa moot kommer ges 25 januari och då kommer det handla om wiccas syn på och behov av magi i ett modernt samhälle. Varför tror vi att det funkar? Transformativ magi, spells/trollformler men också vardagsmagi för utövaren.
Varför bör du inte kalla Höstdagjämningen för Mabon?
(Detta inlägg är en sammanfattning av detta inlägg skrivet av John Becket)
Just nu är det höstdagjämningstider och inom framför allt den paganska och wiccanska världen i Sverige och över hela världen används namnet Mabon för denna högtid. Det är egentligen lite lustigt att just Mabon används som namn på högtiden Höstdagjämningen. Det kommer främst från några få publiceringar som släpptes under 1970-talet och är egentligen bara tagna ur tomma luften för att fungera med de stora högtiderna med keltiska namn så som Samhain, Imbolc, Beltane och Lammas. Så från en publicering så kom det att bli nästintill hugget i sten.
Inte nog med att namnet Mabon är taget från den keltiska namnvärlden så har den också blivit beskylld för att ha ett kulturellt approprieringsdilemma. Mabon omnämns kort i Culwch and Olwen som ingår i The Mabinogi, äldsta kända verket är från 1325. I The Mabinogi så skrivs egentligen alla keltiska sagor och mytologin ner. Så det är ett viktigt verk i sig.
Men vem var nu denna Mabon som gett namn till en högtid?
Hans fulla namn var Mabon ap Modron, vilket betyder Son av Modern, vad nu det betyder? Han tas från sin mor bara tre dagar gammal och försvinner. Ingen vet om han är i livet eller om han är död. Culwch får i uppdrag att hitta Mabon för att få gifta sig med Olwen. Culwch lyckas hitta Mabon och får tillslut sin Olwen och sen hör vi inget mer om Mabon. Hur kan då Mabon kopplas till Höstdagjämningen? Nej, det vet inte jag heller. Det hade varit mer passande med någon annan Gudom där, som tex en skördegudinnan Talitiu.
Den som nu kom upp med namnet Mabon är Aidan Kelly, en person som både är älskad och hatad inom de paganska kretsarna. 1974 skapade han fyra nya keltiska namn till solstånden och Oberon Zell fångade upp dem och de användes i tidningen The Green Egg. På den vägen är det, gilla det eller ej!
Så, vad är då egentligen problemet med att kalla höstdagjämningen för Mabon? Ja, Mabon har inget med hösten att göra och det är inte något uråldrigt som man kan använda sig av utan helt konstruerat till skillnad från de stora högtiderna jag nämnde tidigare. De finns tydligt belagda i keltiskt firande, de stora eldhögtiderna.
Kritiken mot att kalla höstdagjämningen Mabon är massiv! Författare som Yvonne Aborrow, Sorita d’Este och Jason Manky kritiserar användandet av Mabon.
Med lite mer information om denna högtid hoppas jag att du gör ett klokt val i hur du väljer att kalla denna högtid.
Ha en härlig skördehögtid, ha en härlig höstdagjämning, ha en härlig tid med vänner och mycket mat!
Nu är det nytt år och nya blogginlägg. Här kommer mitt första inlägg för 2018, trevlig läsning!
Min erfarenhet som initierad wiccan är att många wiccaner här i Sverige och även utomlands praktiserar sin wicca inomhus. Själv älskar jag att utöva min religion och fira mina högtider och hålla ritualer utomhus, men ibland är det inte så praktiskt att vara ute i det fria.
Bild: Peter Andersson, 2008
Ibland håller jag öppna ritualer här i Uppsala tillsammans med Uppsala Pagan Pubmoot och den lilla utbrytarfalang som kallas för Uppsala Skogsmoot. Jag tror att under alla de öppna ritualer jag gett genom den gruppen så har det varit busväder, extremt kallt, blött, ösregn, men ändå har det dykt upp människor till ritualerna, oftast samma människor. Jag brukar skämtsamt kalla dem för hard core just för att vädret inte hindrar dem från en rituell upplevelse.
Jag tycker inte det är så farligt att vara ute när det spöregnar, snöar eller är lite kallt, det viktiga är att man får se till att ha ordentliga kläder på sig så brukar det fungera finfint! Vad som dock kan bli ett problem, det är mygg. Mygg och knott! Det är svårt att skydda sig mot dem även om man har bra myggmedel. Speciellt om du inte tål antimyggmedlet 😛 En annan sak som gör det svårt är extremt kallt och kläderna inte räcker till. Jag har gett ritualer när det varit -19°C grader och det var nog gränsfall att det fungerade, speciellt där vi håller till då det går en vattenåder under oss så det blir lite råare luft där.
Bild: Peter Andersson, 2008
Som du märker så är väder och vind inte direkt något problem för mig men visst kör jag inomhus också. Oftast när jag har ritualer med mitt coven kör vi Yule och Imbolc inomhus, det brukar vara för dåligt väder och för kallt för att vara utomhus. Spöregnar det under Samhain är vi också inomhus. Vårdagjämningen brukar jag villa vara ute och sen även de övriga högtiderna kör vi på utomhus. Vi hoppas alltid på någorlunda bra väder och oftast går det att köra ute. Jag har faktiskt skaffat en liten paviljong som vi kan stå under om det skulle vara allt för mycket regn och det fungerar fint det med. Sen är det myggnät man kan hänga för och då kan man köra på trots myggor och bromsar och annat djävulskap.
Så, välkommen ut i naturen och fira dina högtider och esbaths utomhus! Det förstärker din upplevelse, tror jag!
Wicca i sig är ett eget system med sin ritualstruktur men det går lika bra att anamma andra praktiker också inom det wiccanska ramverket.
Jag praktiserar gardneriansk wicca med ganska så rejäla indränkningar av Svensk Initiatorisk Wicca(SiW). Inom Gardneriansk tradition så kan coven utföra allt från riktigt hard core ceremonialmagiska ritualer eller så kan man köra helt naturmagiska ritualer så kallad low magick eller naturmagi. Jag tenderar till att vara väldigt mycket mer naturmagiskt orienterad i min utövning och det är här shamanism kommer in i bilden för mig.
Som liten var jag ett naturbarn. Jag älskade att vara ute i skog och marker, springa med solen lysandes min väg, höra fåglarna sjunga i trädtopparna. Ligga på ängen och titta upp på den ljusblå himlen om dagarna, och resa upp i det stora in mellan världarna. Den shamanska vägen har nog alltid varit min väg även om den inte har fått den plats som den egentligen har behövt förrän för några år sedan.
Jag har alltid undrat varifrån min andlighet och mitt intresse för religion kommer ifrån, min uppväxt har varit väldigt ateistisk/svennekristen med dop, bröllop och begravning, någon midnattmässa vid juletid har väl slunkit med också när jag tänker efter. Så, hur kommer det sig då att jag, helt solitärt i min familj blivit intresserad? Blodsbanden ser lite annorlunda ut med mina päron, jag är adopterad och har koreanskt blod i ådrorna, men det kan väl inte förklara allt? Eller?
Varför skulle då koreanskt blod i ådrorna vara mer spirituellt än något annat blod? Nej, det tror jag inte alls att det är men inom Korea så finns en aktivt levande shamansk tradition som egentligen är densamma men utvecklad från den sibiriska shamanska traditionen som antropologerna lät namnge hela den shamanska traditionen efter. Ordet shaman kommer från det Tungusiska folkets namn på just, shamanism.
Koreansk shamanism har sett ut på liknande sätt i mer än 3000 år säger de själva, det finns dokumenterat från 600-talet vår tidräkning samt runt Joeseonperioden 1300-talet vår tidräkning om hur shamanism har sett ut, och jämför man dessa två källor med dagens koreanska shamanism är det densamma. Kanske lite mer andlig vägledning om husdjurens väl och ve än vad det var förr i tiden enligt Eun-Mi som är en shaman som jag lärt känna när jag var i Korea.
Jag i min shamanska dräkt med en skallra.
Ok, nu till det väsentliga, Wicca och Shamanism, hur går det ihop?
Inom wicca har vi något som vi kallar för Drawing Down the Moon och det är en teknik där Prästinnan kanaliserar Gudinnans kraft och förmedlar budskap, spådomar eller på något annat sätt förmedlar kunskap till oss.
Inom shamanismen har shamanen två stora roller, den ena är att kommunicera med andar, gudar och förfäder, den andra rollen är spådom. Som häxa och prästinna eller präst gör du egentligen samma sak som Shamanen, bara att vi kallar det för andra saker.
Därför anser jag själv att det inte alls är så någon stor skillnad mellan wicca och shamanism, men jag vet också att andra wiccaner inte anser att wicca och shamanism är särskilt lika. Som med allt annat, det är upp till utövaren att bestäma vad som är rätt och fel för varje utövare. Vad tycker du?
I Sverige idag finns det tyvärr inte så många coven som kan ta emot sökare, det betyder att sökaren oftast får hålla tillgodo med kunskap från böcker och information och diskussioner från olika forum på nätet.
Jag tycker det är tråkigt att det inte finns ett coven i varje stad i Sverige, det hade underlättat för alla sökare inom wicca, men verkligheten ser annorlunda ut. De flesta coven finns i och runt storstadsregionerna och tyvärr väldigt få ute på landsbygden.
Bor man inte i eller i närheten av storstadsregionen så får man vara beredd på att resa till covenet om man ska ha en chans att bli medlem men alla har inte möjlighet att resa på grund av livssituation, ekonomi eller annan anledning. Då är mitt tips att försöka hitta andra som bor nära dig. Sök på forum, efterlys i olika grupper, besök häxbutiken i staden och sätt upp lappar om att du söker likasinnade.
När du väl hittar de andra, så kan ni börja med en fikagrupp eller pubmoot som jag skrivit om tidigare. Träffas några gånger, kommer ni bra överens så är det bara att gå ut och börja utöva och fira högtider tillsammans. Fungerar det fint så kanske ni är beredda att starta en cirkel. Det är inte samma sak som ett coven men det är en grupp som träffas regelbundet och firar högtider och månens faser tex.
Det kan vara klokt att stifta några regler när man har en cirkel. Bestämma hur saker och ting ska beslutas och hur makten fördelas i cirkeln.
Fungerar cirkeln bra och alla är nöjda så är det bara att fortsätta så. Tillslut kanske ni blir så hopsvetsade så att ni bildar ett coven och utarbetar en egen ritualstruktur och börjar ta in nya sökare?
Något jag tycker är viktigt när man kommer till grupper är att alltid vara observant på farlig sekterism. Här kan du läsa om Isaac Bonewitz Cult Danger Evaluation Frame. Utgå alltid från denna när du söker dig till olika hedniska grupper eller tillämpa den på din egen grupp. http://www.neopagan.net/ABCDEF.html
Om Gerald Gardner är pappa till den moderna häxreligionen wicca så är Doreen Valiente mamma till wicca. Doreen Valiente är den som fyllde ut wicca med poesi och är upphovskvinna till de flesta dikter inom wicca.
Doreen Valiente var Gerald Gardners första Översteprästinna och när hon lämnade Gardners coven träffade hon andra häxtraditioner och skrev böcker om sina erfarenheter. Doreen föddes 1922 och dog 1999.
En av Gerald Gardners mest kända översteprästinnor och hon har gjort mycket för wicca och även för gudinnerörelsen. Patricia Crowther har skrivit många böcker om hennes liv inom wicca, bland annat Lid of the Cauldron och High Priestess – The Life of Patricia Crowther.
Patricia Crowther föddes 1927 och lever idag i Sheffield i England.
Den tredje Översteprästinnan som räknas till en av de viktigaste personerna inom wiccas historia är Ray. Hon hävdade att hon blev initierad in i en hemlig häxtradition i Cumbria 1941 och fick kontakt med Gerald Gardner och senare även initierad av honom.
Intresset för det ockulta startade tidigt och i tonåren började jag utforska områden som divination, mytologi, ritualer och magi. Jag kände mig kallad att söka gemenskap och engagera mig ytterligare vilket har lett till att jag sedan 2006 är medlem i Svensk Initiatorisk Wicca, en tradition jag hoppas få föra vidare så småningom. – Isabel
Den Mystika Upplevelsen
Bilden är hämtad från: https://static.pexels.com/photos/235615/pexels-photo-235615.jpeg
I alla religioner talas om den religiösa aspekt som ligger bortom skrifter och liturgi: den mystika upplevelsen. Denna typ av erfarenhet ligger inte på ett trosplan utan på ett upplevelseplan, som transcenderar den religiösa tradition personen bekänner sig till. Man brukar säga att vad som kännetecknar en mystik upplevelse är:
en upplevelse i en religiös eller profan kontext,
att den tolkas som ett möte med en högre eller yttersta verklighet,
att detta möte sker på omedelbar, icke rationell väg,
att den ger en insikt av enhet
att upplevelsen medför konsekvenser i individens liv.
Varje religiös tradition har sina egna mystiker, personer som beskriver att de haft dessa typer av upplevelser.
I den mesta litteratur jag läst beskrivs de wiccanska mysterierna som ”Det som inte kan beskrivas med ord utan måste upplevas”. Mycket djupare går man tyvärr sällan, vilket leder till att det som för mig är en väsentlig del i all religion riskerar att gå ganska obemärkt förbi inom wicca. Åtminstone om man inhämtar sin huvudsakliga kunskap från böcker. Faktum är att det faktiskt går att sätta ord på flera aspekter av den mystika upplevelsen, mystiker har gjort det sedan mycket lång tid tillbaka, men av tradition undviker man att göra det inom wiccansk litteratur och fokuserar vanligtvis på yttre attribut. En förklaring kan vara att wicca är en modern mysteriereligion där man avhåller sig från att tala om intimt religiösa upplever med folk som står utanför gruppen. Går man tillbaka till gamla egyptiska, grekiska och romerska mysteriereligioner kännetecknas de bland annat av att man måste vara formellt initierad för att betraktas som medlem och att det finns hemligheter som endast delges inom gruppen.
Personlig gnosis
Bilden är hämtad från: https://static.pexels.com/photos/158607/cairn-fog-mystical-background-158607.jpeg
I mitt eget sökande upptäckte jag benediktinermunken broder David Steindl-Rast. I en video säger han följande: ”You can not grasp it intellectualy, but you can understand it if it grabs you, if it does something to you.” Detta tycker jag är en utmärkt förklaring av vad som menas när man har en mystik upplevelse och uppnår så kallad personlig gnosis. Gnosis är ett grekiskt ord som betyder ”kunskap”. Här syftar inte ordet till vad du logiskt-rationellt kan begripa med ditt intellekt, utan den subjektiva visdom och visshet du med hela ditt väsen förstår på ett djupare och emotionellt plan. Shams Tabrizi, andlig mentor åt den kände poeten och sufiske mystikern Rumi, ekade samma insikt när han sa: ”Intellect takes you to the door, but it does not take you into the house.”
Eftersom personlig gnosis som sagt är subjektiv, och wicca har som en av sina funktioner att vara en mysteriereligion, kunde man hoppats att vi skulle vara förskonade från personer som säger sig besitta ”rätt” kunskap om mysterierna. Wicca tar trots allt inte avstamp i ”rätt tro” (till skillnad från ortodoxa religioner, till exempel kristendom) utan lägger fokus på ”rätt handling” (ortopraxi). Det finns inget allenarådande, korrekt sätt att tro inom wicca och om du har en levande praxis är det fullt möjligt att dina uppfattningar gradvis transformeras, då en mystik upplevelse läggs till en annan som en trappa upp till personlig gnosis. Det är egentligen inte så intressant att försöka ta del av den gnosis som någon annan uppnått, eftersom dess sanna innebörd ändå aldrig kommer att kunna förmedlas i ord. Däremot kan andra hjälpa oss att finna vägen till vår egen gnosis genom att visa på den väg de själva gått och det är det jag upplever är en av de främsta funktionerna inom ett coven. Man förmedlar en väg, inte ett svar.
Mysterierna
Bilden är hämtad från: https://static.pexels.com/photos/12567/photo-1444703686981-a3abbc4d4fe3.jpeg
Jag har kommit att löst definiera mysterierna som den dolda kunskapen om det gudomliga, oss själva, världen och vår plats i den. Kunskapen är inte dold i den betydelsen att den är hemlig, det ligger bara inte i dess natur att vara uppenbar på så vis att den till fullo kan förklaras och förstås intellektuellt. Mysterierna som jag definierar dem kan upplevas inom (och vid sidan av) alla religioner, just för att vi alla är mänskliga och delar samma grundläggande perceptions- och föreställningsförmåga. Däremot tror jag att man delvis får olika insikter beroende på var, när och med vilka medel man söker.
Det finns forskare som menar att traditionen inte bara avgör vad mystikern upplever utan också hur denna upplevelse tolkas. Olika religioner fokuserar på olika aspekter av mysterierna och därför upplever jag att man möjligen kan tala om religionsspecifika mysterier vars funktion även är att ge medlemmar inom samma tradition en gemensam förståelse inom ett visst område. Inom religionsforskning talar man om odlad mystik kontra den spontana eller sporadiska mystiken. Enligt min tolkning ägnar sig wicca traditionellt åt så kallad odlad mystik, där man genom medveten träning strävar efter att förbereda medlemmarna på att uppleva religionsspecifika mysterier.
Det är ofta arbetet och mödan, den odlade mystiken, som banar väg för att mysterierna ska träda fram i vårt medvetande, vare sig vi är knutna till ett coven eller är solitära utövare. Självklart kan blixten slå ner lite varstans men vi har större chans att träffas om vi står på en kulle, om vi så att säga ställer oss i mysteriernas väg.
Sök inåt
Vägen till personlig gnosis går genom upplevelser som griper tag i och transformerar oss. I en wiccansk kontext kan det till exempel vara när vi är utomhus och öppnar upp oss för naturens krafter, när vi mediterar för att möta gudarna, när vi skapar, vid transarbete och naturligtvis när vi utför våra riter.
En ritual utgår ofta från en myt eller ett mytologiskt skeende. Enligt professor Joseph Campbell är myter projiceringar av psykets djupa visdom, en slags karta över vår samlade mänskliga kunskap. Genom att deltaga i dessa riter deltar du även i myten och sätts i linje med visdomen så att den kan uppenbaras för dig, så att den kan gripa tag i dig. Då påminns ditt medvetande om den kunskap du bär djupt inom dig och den stängda dörren till mysterierna kan öppnas. Mystiker emfaserar att vi måste vända blicken inåt, precis som Doreen Valiente skrev i The Charge of the Goddess: ”if that which thou seekest thou findest not within thee, thou wilt never find it without thee”. Visdom och visshet kommer inifrån, sprungen ur personlig gnosis, den kan helt enkelt inte uppenbaras för dig utifrån.
Vad är en kraftplats? Var hittar jag en helig plats? Hur hittar jag ställen jag trivs på?
Hällristning – Himmelstalund, Norrköping, foto: Peter Andersson
Kraftplats
En kraftplats är ett ställe där det är lätt att få kontakt med de olika krafterna och energierna som finns i naturen. En sådan kraftplats kan vara ett ställe som under lång tid har brukats för religiösa ceremonier. Hällristningsområden brukar jag tycka om och de har alltid en speciell atmosfär tycker jag. Oftast hittar man kraftplatser på gamla gravfält, offerlundar, springkällor och hällristningsområden.
På dessa kraftplatser har man under lång tid genomfört någon typ av religiös ceremoni av olika slag. Du kan lätt hitta gamla kultplatser genom att bläddra i en Atlas och leta ortnamn som slutar på lund, lunda, vi, ve, sala, sal. Gå därefter in och leta upp hur gammal bygden är så kan du troligtvis vara säker på att det är en gammal kultplats. Är hällristningar något religiöst eller är det bara dåtidens graffitimålare?
Jag bor i Uppsala och här kryllar det av gamla kultplatser, Uppsala i sig är en gammal kraftplats där man troligtvis genomfört mängder av ceremonier. Adam av Bremen skriver i sitt verk att vart nionde år offras nio handjur av varje sort i Uppsala, även människor. Detta har varit lite höljt i mysteriernas dimmor men idag har man börjat hitta mer och mer spår av att Uppsala har varit ett starkt centrum för den fornskandinaviska religionen.
Den mystiska Gudinnans fotspår. Hällristning – Himmelstalund, Norrköping, foto: Peter Andersson
Heliga platser
En helig plats kan vara helt och hållet ny och behöver inte alls ha någon cool historia bakom sig. Det räcker med att du tycker om platsen och att den uppfyller det du tycker ska finnas på en helig plats. Oftast handlar det om atmosfären och att platsen är lugn och är placerad på ett vackert ställe.
Den heliga platsen kan absolut hänga ihop med en kraftplats och en historisk kultplats så dessa två begrepp går hand i hand.
Nornornas nät? Hällristning – Himmelstalund, Norrköping, foto: Peter Andersson
Hur hittar jag en helig plats?
Du kan skapa en egen helig plats om du har möjlighet till en trädgård eller en bit grönområde eller om du har nära till skog och natur. På tomten och trädgården har du vilka möjligheter som helst att skapa ditt heliga rum som du vill men om du är ute i naturen på allmän plats måste du följa allemansrätten, dvs. du får inte fälla träd utan markägarens tillåtelse, du får inte flytta på stenar hur som helst och om du befinner dig på ett fornminnesskyddat område så gäller Kulturmiljölagen, ofta kallad fornminneslagen, dvs. du får inte flytta på någonting eller lämna efter dig skräp eller göra upp eld. Du hittar mer om Kulturmiljölagen här!
Jag får ofta frågan om varför wicca fortfarande finns kvar som en initiatorisk tradition då massor av information, texter och även en och annan Book of Shadows har slinkigt ut och publicerats, både i bokform och på internet. Om du har bitcoins kan du köpa dig ett eget exemplar av t.ex. Doreen Valientes BoS här: http://wiccabos.com/doreen-valiente-blue-book-text-c/
Det enkla svaret är att initiatorisk wicca så som Gardneriansk wicca och Alexandriansk wicca fortfarande är samma linje tillbaks till Gerald Gardner. Vi kan likna det med ett bisamhälle.
Ett bisamhälle är en superorganism där drottningbiet är den som lägger ägg och arbetsbiet ser till att kupan får mat och blir städad. Någon gång kommer superorganismen känna av: Nu är det dags att dela på sig och förnya sig själv.
Först lite hur allt fungerar i en bikupa, mycket mycket förenklat:
Drottningen lägger ägg.
Arbetsbiet ser till att hålla temperaturen uppe runt äggen.
Äggen kläcks och ut kryper ett yngel/larv.
Arbetsbiet matar ynglet och beroende på vad för mat ynglet får så kan det utvecklas till ett arbetsbi, drönare(hanbi) eller drottning. Oftast är det arbetsbin som matas fram. Ibland tas det fram drönare och väldigt sällan matar man upp ett yngel till att bli en drottning. Detta sker dock när bisamhället bestämmer sig för att det är dags att svärma.
Ny drottning matas fram och när den nya oparade drottningen föds känner den gamla drottningen att det är dags att flytta, detta kallas för att bisamhället svärmar.
När svärmen går så tar drottningen ungefär halva samhällets invånare plus att varje bi suger i sig så mycket honung som de bara kan få fatt i före flytten så att de kan börja bygga en ny kupa att bosätta sig i.
Svärmen hittar ett nytt ställe att flytta in i.
Den nya drottningen flyger ut och parar sig.
Efter ett tag börjar hon lägga ägg och blir uppassad av de arbetsbin som blev kvar i kupan.
Så, om vi jämför ett wiccanskt coven med ett bisamhälle så sker förnyelsen nästan likadant. Det som skiljer sig åt är att originalcovenet med sin Översteprästinna allt som oftast stannar kvar och den nya Översteprästinnan väljer att lämna covenet för att starta upp sitt eget på annat ställe. Vad och hur det sker är lite olika beroende på covenets kultur. I vissa coven följer vissa medlemmar med den nya Översteprästinnan och i vissa fall lämnar hon covenet själv för att starta upp ett eget coven. Det vanligaste jag har sett är dock att en Översteprästinna knoppar av tillsammans med en Överstepräst för att på så sätt skapa ett coven tillsammans.
För att besvara frågan i inledningen av detta inlägg: Varför finns initiatorisk wicca kvar?
Jag tror att initiatorisk wicca finns kvar för att nya medlemmar tas upp i ett coven då och då liksom medlemmar i ett coven också knoppar av för att starta eget coven. Ett helt naturligt förlopp, precis så som ett bisamhälle svärmar för att föryngra sig.
När Gerald Gardner initierade de första medlemmarna grundades olika covens och från dessa coven har det därefter knoppat av nya Översteprästinnor och Överstepräster som startat egna coven som i sin tur tagit in nya medlemmar som knoppat av fram till idag och troligtvis in i framtiden också.
Trodde Gerald Gardner att hans tradition skulle växa och bli så stor? Nej, jag tror inte det men jag tror att han hade varit glad för att den fortsatt att existera efter hans död och det har den verkligen gjort!
