Skip to content
Wicca.se
  • Hem
  • Blogg
  • Coven
  • Pubmoot
  • Länkar
  • Om wicca.se

Posts Tagged with Runor

Gästbloggaren Jofur: Wicca och Runor del 2

4 april, 2017

Presentation av gästbloggaren Jofur:

Jofur är medlem av Kittelns Hov (ett coven i svensk initiatorisk wiccatradition) i Uppland.

 

Runor del II

 

I del ett var det mycket historia och mytologi. Men kom igen, detta är ju en wiccablogg. Har runorna något med magi att göra idag?

Jodå. Runorna är inte något som tillhör den klassiska wicca som utarbetades i England på 50-och 60-talet, men i Norden ligger det nära till hands att använda sig av dem eftersom de ju ingår i vårt eget hedniska kulturarv och de är kraftfulla symboler som i mitt tycke passar utmärkt även i wiccasammanhang. Hur kan man väva in runorna i sitt wiccanska utövande?

Det uppenbara användningsområdet är spådom. Om vi antar att Tacitus faktiskt avsåg runor, vilket är rätt troligt, så har vi att göra med en spådomsteknik som är i vart fall 1700 år gammal och det är ju en god början. Det vanligaste sättet att spå i runor är att använda brickor (gärna av trä, men sten eller keramik fungerar också fint) med runorna inristade. Den enklaste varianten är sedan att bara rakt ställa en fråga och dra en eller flera runor. Sedan får man efter bästa förmåga uttolka svaret. Min erfarenhet är dock att det sällan blir särskilt lyckat om man inte förbereder sig lite mer. För att få lite mer kraft bakom föreslår jag att man lägger in rundragningen som en del i en längre ritual. Följ den vanliga ritualstrukturen och öppna alla riktningar och kalla de makter du vill ha närvarande (om du nu ändå använder runorna kan ju nordiska gudar ligga nära till hands för den här ritualen). Be sedan makterna vägleda dig genom runorna och formulera din fråga tydligt. Om du är ensam kan det vara en idé att lägga in tid för att tolka dragningen, exempelvis genom att meditera. Är ni flera kan det vara en bra idé att tolka åt varandra eftersom man gärna lägger in sina egna förväntningar i uttolkningen. Personligen ser jag runorna också mer som ett sätt att fästa ens uppmärksamhet på olika saker än som ren spådom, så det ligger i sakens natur att svaren blir lite flytande.

Man kan också välja att kasta ut runor över ett mönster eller liknande och sedan tolka runorna efter var de hamnar, i vilket väderstreck och så vidare. Det kräver dock att du känner dig säker på både runorna och riktningar och liknande, så det är lite överkurs.

Men runorna kan användas på fler sätt i wiccanskt utövande. I mitt coven har vi exempelvis använt dem när vi öppnat riktningarna som fokus för elementen. Vi har då valt ut fyra som känts passande, en i varje väderstreck. En god övning när du börjar lära dig runorna kan vara att försöka placera dem i riktningarna, eller i mitten för de runor som du är osäker på eller som du inte tycker passar i någon riktning. På så sätt har du en grund för att sedan väva in dem i den wiccanska ritualstrukturen.

Ytterligare ett sätt att använda runorna rituellt är ju att måla, rista, ljuda (alltså säga, mässa eller sjunga runnamnen) den eller de runor som du tycker bäst symboliserar det du vill uppnå.

Innan jag slutar ska jag gå in på ett särskilt sätta att rista, rita, måla, färga runorna, som kallas bindrunor. Bindrunor är egentligen en sammansättning av flera runor till en ny symbol. I arkeologiskt material förekommer bindrunor genom att två runor delar ett lodrätt streck eller en vinkel så att de sammansmälter. Förmodligen var det helt enkelt bara en förenkling av skrivsättet, ungefär som nutida (eller 1900-talets snarare) skrivstil. Men bindrunorna kan utvecklas till smärre sigill. Tänk dig att du har ett flertal runtecken som du vill använda i magiskt hänseende. Du kan då fläta ihop dessa till en symbol, som kanske inte längre är begriplig som runa men som bildar ett tecken med de egenskaper du fyllt det med.

Som ett mycket snabbt exempel tog jag här runorna som bildar mitt namn J O F U och R och gjorde en bindruna. Först slår jag ihop J och O. O-runans undre vänstra del och J runans nedre ”krok” slås ihop. F-runan hamnar sedan mitt i O-runan och delar en sidokvist med denna. Det blir den ganska fula krumeluren i mitten. U-runan hänger jag fast i den nya konstruktionens nedre vänstra del och så R-runan vid den. Symbolen längst till höger blir då en möjlig bindruna av de fem ursprungliga. Jag påstår inte att det blir en särskilt estetisk symbol, utan den tjänar mest som förklaring av vad jag menar. (jag valde nu inte dessa runor utifrån deras betydelse utan utefter ljuden i namnet, men i magiskt bruk utgår man från runornas betydelser)

Om du vill testa att använda bindrunor i ditt wiccanska utövande föreslår jag att du först noga grunnar på vilka runor som ska vara med, och varför. Testa sedan olika varianter av bindrunor medan du tänker på vad de utvalda runorna symboliserar och vad du vill uppnå. Efter ett par försök hittar du kanske en bindruna som känns rätt. Upprepa att rita av den tills du så att säga kan den utantill. Sedan använder du den i en ritual. Du kan måla den, rista den, karva den eller göra något annat som känns passande utefter ditt syfte. Kanske vill du ladda den rituellt och bära den med dig, eller så kan du rituellt bränna upp den eller förstöra på annat sätt. Det är en symbol och ska, tycker jag, användas symboliskt.

Som du märker går de att använda som de symboler de är på lite olika sätt. Var öppen och prova dig fram. Lycka till.

Skrivet av Jofur i Uppland, april 2017

 

 

 

 

Gästbloggaren Jofur: Wicca och Runor

30 mars, 2017

Presentation av gästbloggaren Jofur:

Jofur är medlem av Kittelns Hov (ett coven i svensk initiatorisk wiccatradition) i Uppland.

 

Runor

Något som ofta förekommer i olika hedniska sammanhang är runor. De flesta i Norden har nog läst om dem i skolan och kanske en gång fått lära sig den yngre runraden, eller futharken som den också kallas efter sina första sex tecken. Men hur kan runor användas av wiccaner?

Min tanke är att ge en bild av detta, men eftersom ämnet visade sig vara ganska stort delar jag upp det i två delar. Den här handlar om runornas bakgrund historiskt och mytologiskt, och nästa inlägg kommer att handla om hur de kan användas idag.

Vi börjar långt tillbaka i tiden: vid våra nordiska runors uppkomst, vilket är någonstans där germaner och romare möts ca 100 evt. Det finns olika teorier om huruvida det var från den romerska (latinska), den grekiska eller den etruskiska skriften som runorna utvecklades, men klart är att de har uppkommit under viss påverkan söderifrån.  Däremot börjar man använda den nordiska runraden någonstans i det som nu är Danmark.

Den tidigaste källan där runor möjligen nämns är i romaren Tacitus bok Germania, skriven år 97 evt. Han nämner att germanernas präster skär tecken på trästycken för att användas vid lottkastning (eller spådom?). På 500-talet skriver en gallisk präst att runor målas på ask och att trätavlan är lika god som papyrusen. Det är dock inte första gången ordet ”runa” nämns, utan det finns på en sten i Norge daterad till 300-talet. Ordet runa förekommer i de flesta germanska språk och har en ursprunglig betydelse ”hemlighet”, vilket säger en del om hur runorna måste ha uppfattats på den tiden. Den äldsta runraden har tjugofyra tecken och kallas för den äldre futharken och det är den som oftast används i en magisk eller hednisk kontext. De flesta runstenar däremot, är skrivna med den yngre runraden, som har sexton tecken. De flesta arkeologiska fynd med den äldre futharken på har ganska korta texter. Det kan stå saker som ”Jag Lägäst gjorde hornet” (fast på fornnordiska då förstås), men det finns också inskriptioner som tyder på att man använt runorna som kraftsymboler för någon sorts magi och då kommer vi ju lite närmare det här med wicca, eller hur?

I de gamla nordiska myterna finns många hänvisningar till bruk av runor för andra ändamål än att skriva meddelanden, märka ägodelar eller liknande. I den poetiska Eddan, närmare bestämt i Hávamál (vers 138 och framåt), berättas hur Oden offrar sig till sig själv genom att hänga i världsträdet i nio dygn och därefter skrikande plockar upp runorna. Sedan antyds i flera verser hur runorna kommer till magisk användning. Här är det förvisso Oden själv som talar men det är inte långsökt att även mänskliga magiker försökte följa i Odens spår.

”Man bröd mig ej bar
eller bjöd mig horn,
skarpt jag nedåt skådade;
jag tog upp runor,
med rop jag tog dem,
så föll jag åter därifrån” – Hávamál, vers 139, översättning Erik Brate

Även Frej, eller hans budbärare Skirner, använder runor i magiskt syfte enligt Eddan. I dikten Skirnirsmál berättas hur Skirner på Frejs uppdrag försöker övertyga jättinnan Gerd om Frejs förträfflighet. När hon inte låter sig imponeras tar Skirner fram ett runbeklätt svärd och börjar läsa galdrar (trollsånger) vilket till slut får Gerd att ge med sig.

I andra Eddadikter räknas också upp ett antal sätt att använda runor i magiskt syfte: Segerrunor, ölrunor, förlossningsrunor och så vidare.

På Kylverstenen från Gotland finns hela den äldre futharken ristad. Foto: författaren

 

När man använder runor i magi och spådom utgår man från deras namn. Att runorna hade namn vet vi genom att flera av dem omnämns, t ex i Eddadiktningen, men framför allt genom att det finns bevarade s k runverser. Runverserna är små minnesramsor, troligen för att man skulle lära sig runornas ljudvärden och namn. De i Skandinavien bevarade runverserna rör den 16-typiga, yngre runraden. För den äldre runraden har man återskapat namnen till vad man tror att de kan ha hetat – men vi har bara de anglosaxiska (fornengelska om man så vill) och gotiska namnen. Utan att bli alltför språknördig och teknisk kan man konstatera att de namn som allmänt används av hedningar och häxor idag inte är helt historiskt belagda eller ens särskilt konsekventa, men i de flesta fall vet man ändå den ungefärliga historiska betydelsen.

Nu skulle man kunna tycka att tiden var kommen att räkna upp runorna och deras namn, men det finns det inte plats för i den här bloggen just nu. Om runorna är nya för dig och du är intresserad av att lära dig mera så läs, men läs flera olika källor och ta det inte för sanningar utan för olika personers tolkningar. Testa själv och fundera eller meditera eller helst både och. Det finns böcker, websidor och en massa olika källor men det är som med det mesta – läs kritiskt!

OK, nu har vi tröskat bakgrunden. I nästa inlägg (nästa vecka?) kikar jag på lite olika metoder och tekniker för att använda runorna idag.

Skrivet av Jofur i Uppland, 2017

Search for:

Senaste inläggen

  • Pandemi och wicca – Hur träffar man andra nu när allt är nerstängt?
  • Höstdagjämning eller Mabon?
  • Att vara ute eller inne?
  • Midvinter
  • Wicca och shamanism

Senaste kommentarer

  • Amanda om Wicca och Döden Döden
  • Amanda om Wicca och Döden Döden
  • ranya om Wicca och Döden Döden
  • Atle om Wicca och Döden Döden
  • Altare – Wicca.se om Wicca och dess magiska verktyg

Arkiv

  • januari 2021
  • september 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016

Kategorier

  • Amanda
  • Charlotta
  • Gästbloggare
  • Peter
  • Uncategorized

Meta

  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.org
Copyright © 2021 wicca.se. All rights reserved.