Till våren 2023 planerar jag att starta en pratgrupp för att (om intresse finns) etablera ett utlärande coven i eller nära Strängnäs, Sörmland. Covenet kommer att grunda sig på svensk initiatorisk wicca (SIW) och utgå från den keltiska gudavärlden. Det kommer även att finnas vissa influenser från den gardnerianska traditionen, vilket således gör den till en tradition i utveckling. Min strävan är dock att den fortfarande ska vara igenkännbar som SIW.
Syftet med pratgruppen är att lära känna varandra och att båda parter ska få en uppfattning för om personkemin och traditionen är rätt matchning. Pratgruppen träffas utan några förpliktelser under ca ett halvår och om allting stämmer och känns bra kommer man att gå vidare med studier mot förstagraden.
Du som söker till pratgruppen ska vara över 18 år och befinna dig på en någorlunda stabil punkt i livet.
Kort om mig: Jag började utöva wicca i tonåren i olika konstellationer men fick min förstagrad i SIW 2007 genom covenet Caer Sidi. 2019 fick jag min andragrad i Vita korparnas hov där jag också har erhållit en förstagrad i den gardnerianska traditionen när vi växlade över. Jag lever tillsammans med en agnostisk man och en 20-årig katt (kattens syn på religion härrör av allt att döma från det gamla Egypten) och till vardags arbetar jag som lärare och studerar.
Låter det intressant är du varmt välkommen att skriva ett mail där du berättar om dig själv, din bakgrund och varför du söker dig mot ett initiatoriskt wiccanskt coven. Så tar vi det därifrån!
Ingen har lyckats hålla sig undan pandemin och dess påverkan på vårt samhälle och hur vårt sociala liv stängts ner succesivt under ett års tid. 16 januari 2020 skrev Folkhälsomyndigheten för första gången på sin hemsida om cov-sars2-viruset och hur det sprider sig runtom i världen, ännu hade vi dock inte drabbats själva i Sverige, iaf inte i någon större utsträckning, men det kom att bli ändring på det och det ganska snart.
Vi vet ju alla vad som hände sedan. De flesta pubmoot som hålls i Sverige stängde ner ganska snabbt och är fortfarande nerstängda och så kommer det nog se ut en ganska lång tid framöver. Mitt coven stängde också ner aktiviteterna från vårdagjämningen 2020, det var vår sista högtid tillsammans, sen har vi haft onlineträffar, men det har ju inte gått att fira högtider via Zoom.
Men, under pandemins framfart så tog sig det sociala uttrycket nya former. Först planerades ett panelsamtal av finska Kuparinen Kahvipannu, 28 april. I panelen satt det fyra covenledare med hemmahamn på Irland, England, Tyskland och Sverige. Jag representerade Sverige. Samtalsledaren var från Finland. Efter panelsamtalet samlades vi nationellt och kunde prata på våra modersmål och utifrån det eftermötet planerade vi in en ny form av pubmoot. Vi skapade ett online moot för svensktalande med start sista måndagen i månaden kl. 19.00 c.e.t och sedan dess har vi haft online moot om wicca och för wiccaner och nyfikna.
Under 2020 hade vi åtta moots online med allt från “Vad är wicca?” till mer fördjupade teman som initiation och The witches pyramid och hur wicca utövas rent praktiskt.
2021 är inte heller det fritt från pandemin och vi som leder mootet tänker att vi ska fortsätta med det så länge det finns intresse från deltagarna.
Så som mootet byggts upp är att vi på den senaste träffen tagit fram tema för nästa moot och sen har vi deltagare fyllt mootet med information. Som en klassisk studiecirkel där alla som är närvarande delar med sig av sin kunskap. Men det har aldrig varit tvång på att man ska kunna saker utan vi håller dessa moot för att träffas socialt men också för att lära sig mer om wicca och lära känna andra som har liknande intressen.
Det här har också blivit en bra mötesplats för de som inte bor nära ett pubmoot men nu ändå kan träffa likasinnade, prata, diskutera, fråga och delge kunskap och information.
Nästa moot kommer ges 25 januari och då kommer det handla om wiccas syn på och behov av magi i ett modernt samhälle. Varför tror vi att det funkar? Transformativ magi, spells/trollformler men också vardagsmagi för utövaren.
Varför bör du inte kalla Höstdagjämningen för Mabon?
(Detta inlägg är en sammanfattning av detta inlägg skrivet av John Becket)
Just nu är det höstdagjämningstider och inom framför allt den paganska och wiccanska världen i Sverige och över hela världen används namnet Mabon för denna högtid. Det är egentligen lite lustigt att just Mabon används som namn på högtiden Höstdagjämningen. Det kommer främst från några få publiceringar som släpptes under 1970-talet och är egentligen bara tagna ur tomma luften för att fungera med de stora högtiderna med keltiska namn så som Samhain, Imbolc, Beltane och Lammas. Så från en publicering så kom det att bli nästintill hugget i sten.
Inte nog med att namnet Mabon är taget från den keltiska namnvärlden så har den också blivit beskylld för att ha ett kulturellt approprieringsdilemma. Mabon omnämns kort i Culwch and Olwen som ingår i The Mabinogi, äldsta kända verket är från 1325. I The Mabinogi så skrivs egentligen alla keltiska sagor och mytologin ner. Så det är ett viktigt verk i sig.
Men vem var nu denna Mabon som gett namn till en högtid?
Hans fulla namn var Mabon ap Modron, vilket betyder Son av Modern, vad nu det betyder? Han tas från sin mor bara tre dagar gammal och försvinner. Ingen vet om han är i livet eller om han är död. Culwch får i uppdrag att hitta Mabon för att få gifta sig med Olwen. Culwch lyckas hitta Mabon och får tillslut sin Olwen och sen hör vi inget mer om Mabon. Hur kan då Mabon kopplas till Höstdagjämningen? Nej, det vet inte jag heller. Det hade varit mer passande med någon annan Gudom där, som tex en skördegudinnan Talitiu.
Den som nu kom upp med namnet Mabon är Aidan Kelly, en person som både är älskad och hatad inom de paganska kretsarna. 1974 skapade han fyra nya keltiska namn till solstånden och Oberon Zell fångade upp dem och de användes i tidningen The Green Egg. På den vägen är det, gilla det eller ej!
Så, vad är då egentligen problemet med att kalla höstdagjämningen för Mabon? Ja, Mabon har inget med hösten att göra och det är inte något uråldrigt som man kan använda sig av utan helt konstruerat till skillnad från de stora högtiderna jag nämnde tidigare. De finns tydligt belagda i keltiskt firande, de stora eldhögtiderna.
Kritiken mot att kalla höstdagjämningen Mabon är massiv! Författare som Yvonne Aborrow, Sorita d’Este och Jason Manky kritiserar användandet av Mabon.
Med lite mer information om denna högtid hoppas jag att du gör ett klokt val i hur du väljer att kalla denna högtid.
Ha en härlig skördehögtid, ha en härlig höstdagjämning, ha en härlig tid med vänner och mycket mat!
Nu är det nytt år och nya blogginlägg. Här kommer mitt första inlägg för 2018, trevlig läsning!
Min erfarenhet som initierad wiccan är att många wiccaner här i Sverige och även utomlands praktiserar sin wicca inomhus. Själv älskar jag att utöva min religion och fira mina högtider och hålla ritualer utomhus, men ibland är det inte så praktiskt att vara ute i det fria.
Bild: Peter Andersson, 2008
Ibland håller jag öppna ritualer här i Uppsala tillsammans med Uppsala Pagan Pubmoot och den lilla utbrytarfalang som kallas för Uppsala Skogsmoot. Jag tror att under alla de öppna ritualer jag gett genom den gruppen så har det varit busväder, extremt kallt, blött, ösregn, men ändå har det dykt upp människor till ritualerna, oftast samma människor. Jag brukar skämtsamt kalla dem för hard core just för att vädret inte hindrar dem från en rituell upplevelse.
Jag tycker inte det är så farligt att vara ute när det spöregnar, snöar eller är lite kallt, det viktiga är att man får se till att ha ordentliga kläder på sig så brukar det fungera finfint! Vad som dock kan bli ett problem, det är mygg. Mygg och knott! Det är svårt att skydda sig mot dem även om man har bra myggmedel. Speciellt om du inte tål antimyggmedlet 😛 En annan sak som gör det svårt är extremt kallt och kläderna inte räcker till. Jag har gett ritualer när det varit -19°C grader och det var nog gränsfall att det fungerade, speciellt där vi håller till då det går en vattenåder under oss så det blir lite råare luft där.
Bild: Peter Andersson, 2008
Som du märker så är väder och vind inte direkt något problem för mig men visst kör jag inomhus också. Oftast när jag har ritualer med mitt coven kör vi Yule och Imbolc inomhus, det brukar vara för dåligt väder och för kallt för att vara utomhus. Spöregnar det under Samhain är vi också inomhus. Vårdagjämningen brukar jag villa vara ute och sen även de övriga högtiderna kör vi på utomhus. Vi hoppas alltid på någorlunda bra väder och oftast går det att köra ute. Jag har faktiskt skaffat en liten paviljong som vi kan stå under om det skulle vara allt för mycket regn och det fungerar fint det med. Sen är det myggnät man kan hänga för och då kan man köra på trots myggor och bromsar och annat djävulskap.
Så, välkommen ut i naturen och fira dina högtider och esbaths utomhus! Det förstärker din upplevelse, tror jag!
Himlen hänger stjärnsvart och snön ligger blå
och mörkret är så beckmörkt och stjärnorna så små.
Skumma ligga stigarna där mänskobarnen gå,
och tysta ruva stugorna med snöskägg på.
Då komma väl de hundra, då komma väl de tusen
Lusseknektar vandrande kring husen.
De vandra kring med stjärnljus,
de vandra kring med bloss,
med masker och med narrspel, en jublande tross.
De bulta hårt på rutorna så isen går loss,
de buga sig, de bjuda sig till gästning hos oss.
De vandra kring med visor som jubla och tralla,
så backarna och skogarna de skalla. K G Ossian Nilsson
(Texten ovan kommer från en av mina luciafavoriter, ”Himlen hänger stjärnsvart”. Den har inte bara en vacker melodi utan också en i mitt tycke väldigt hednisk text. Kanske kunde man finna inspiration till en ritual med utgångspunkt i texten?)
Nu vid vintersolståndet är nätterna som längst och dagarna som kortast. Även om man (som jag) bor i mellansverige är det mörkt när man går till jobbet och mörkt när man kommer hem. För många är det här en tung tid. Naturen vilar och det borde även vi göra, men det är alltid massor att göra innan jul och det känns på något sätt som om allt snurrar fortare och fortare. Istället för att varva ner blir åtminstone jag stressad och spänd så här års. Därför tycker jag personligen om att fira midvinter på ett stillsamt vis. Min partner och jag har vårt eget firande, då vi badar bastu i mörkret och doppar oss i Östersjön i skenet från marschallerna på bryggan. För mig är det ett sätt att omfamna den mörka årstiden. I år har vi redan firat med vårt coven, och hälsat det återkommande ljuset. För covenet har midvinter blivit lite av en nyårshögtid då vi reflekterar över det år som gått och våra mål inför det år som kommer.
I den mytologiska cykeln är det nu Gudinnan föder Guden, solbarnet – en parallell till att ljuset kommer åter. Det är en glädjens högtid och ett tillfälle att fira. Midvintern avslutar också den allra mest introspektiva delen av årshjulet och det är dags att börja vända sig utåt igen. I min del av landet finns en tydlig koppling till sådd och skörd eftersom man bör sätta vitlöken senast kring Samhain och redan mellan jul och nyår kan man så de första chilifröna. Däremellan infaller den period på året då det är som minst lämpligt att försöka odla något. Solens återkomst markerar på så sätt även starten på nästa odlingssäsong.
Precis som med midsommar finns det mycket folktro förknippad med midvintern och julen. Det sägs att djuren kan tala på julnatten och att de döda håller julotta i kyrkan. Även julafton är ett tillfälle att försöka se en skymt av sin tillkommande, och mandeln i gröten förutspår vem som kommer att bli gift nästa år. Det gäller också att hålla sig väl med gårdstomten genom att ställa ut gröt till honom vid jul. Går man tillbaka till förkristen Skandinavisk tid kan man hitta kopplingar mellan midvinter och Jolnir, dvs Oden, vilket gör midvinter till en lämplig högtid att ta kontakt med honom på.
Nu är det som allra mörkast, men årshjulet snurrar vidare mot ljuset, värmen och växtkraften. Passa på att vila lite medan det fortfarande är mörkt.
Wicca i sig är ett eget system med sin ritualstruktur men det går lika bra att anamma andra praktiker också inom det wiccanska ramverket.
Jag praktiserar gardneriansk wicca med ganska så rejäla indränkningar av Svensk Initiatorisk Wicca(SiW). Inom Gardneriansk tradition så kan coven utföra allt från riktigt hard core ceremonialmagiska ritualer eller så kan man köra helt naturmagiska ritualer så kallad low magick eller naturmagi. Jag tenderar till att vara väldigt mycket mer naturmagiskt orienterad i min utövning och det är här shamanism kommer in i bilden för mig.
Som liten var jag ett naturbarn. Jag älskade att vara ute i skog och marker, springa med solen lysandes min väg, höra fåglarna sjunga i trädtopparna. Ligga på ängen och titta upp på den ljusblå himlen om dagarna, och resa upp i det stora in mellan världarna. Den shamanska vägen har nog alltid varit min väg även om den inte har fått den plats som den egentligen har behövt förrän för några år sedan.
Jag har alltid undrat varifrån min andlighet och mitt intresse för religion kommer ifrån, min uppväxt har varit väldigt ateistisk/svennekristen med dop, bröllop och begravning, någon midnattmässa vid juletid har väl slunkit med också när jag tänker efter. Så, hur kommer det sig då att jag, helt solitärt i min familj blivit intresserad? Blodsbanden ser lite annorlunda ut med mina päron, jag är adopterad och har koreanskt blod i ådrorna, men det kan väl inte förklara allt? Eller?
Varför skulle då koreanskt blod i ådrorna vara mer spirituellt än något annat blod? Nej, det tror jag inte alls att det är men inom Korea så finns en aktivt levande shamansk tradition som egentligen är densamma men utvecklad från den sibiriska shamanska traditionen som antropologerna lät namnge hela den shamanska traditionen efter. Ordet shaman kommer från det Tungusiska folkets namn på just, shamanism.
Koreansk shamanism har sett ut på liknande sätt i mer än 3000 år säger de själva, det finns dokumenterat från 600-talet vår tidräkning samt runt Joeseonperioden 1300-talet vår tidräkning om hur shamanism har sett ut, och jämför man dessa två källor med dagens koreanska shamanism är det densamma. Kanske lite mer andlig vägledning om husdjurens väl och ve än vad det var förr i tiden enligt Eun-Mi som är en shaman som jag lärt känna när jag var i Korea.
Jag i min shamanska dräkt med en skallra.
Ok, nu till det väsentliga, Wicca och Shamanism, hur går det ihop?
Inom wicca har vi något som vi kallar för Drawing Down the Moon och det är en teknik där Prästinnan kanaliserar Gudinnans kraft och förmedlar budskap, spådomar eller på något annat sätt förmedlar kunskap till oss.
Inom shamanismen har shamanen två stora roller, den ena är att kommunicera med andar, gudar och förfäder, den andra rollen är spådom. Som häxa och prästinna eller präst gör du egentligen samma sak som Shamanen, bara att vi kallar det för andra saker.
Därför anser jag själv att det inte alls är så någon stor skillnad mellan wicca och shamanism, men jag vet också att andra wiccaner inte anser att wicca och shamanism är särskilt lika. Som med allt annat, det är upp till utövaren att bestäma vad som är rätt och fel för varje utövare. Vad tycker du?
Nu närmar vi oss Samhain, när slöjan mellan världarna är som tunnast. Det betyder att det är lättare att tala med de som redan gått över till Andra Sidan, och sina förfäder och så vidare. Men hur ser wiccaner på DÖDEN egentligen?
Döden… bara ordet brukar vara tillräckligt för att ge folk kalla kårar. Det är ett ämne som är väldigt tabu att prata om ganska ofta. Dock är döden en naturlig del av livet. Här tänkte jag (något kortfattat) ta upp några olika tankar som jag har kring döden, som jag ändå tänker på ganska ofta…!
Hur tänker wiccaner?
Döden är en del av livet
Döden är inte ondskefull
Det är sorgligt – men inte dåligt
Reinkarnation – en droppe i havet eller en statisk själ?
Att leda någon till andra sidan – en del av att vara prästinna
Hur tänker wiccaner?
Ja hur tänker de egentligen? När det gäller Gerald Gardner, så var wicca för honom en förfädersreligion. Hans vision var att skapa så många coven att när han sedan återföddes i nästa liv så skulle han födas som häxa in i ett coven.
Döden är en del av livet
De flesta wiccaner jag pratar med ser döden som en väldigt naturlig del av livsprocessen. Vi är medvetna om att man inte kan ha det ena utan det andra, det måste finnas en balans. Vi pratar väl inte riktigt lika mycket om döden som om andra saker, men det är ändå en ganska avdramatiserad grej. Anledningen till detta är nog att de flesta wiccaner tror på reinkarnation så döden är inte slutdestinationen.
Döden är inte ondskefull
Ibland när man läser om döden eller tänker på den så får man en känsla av att den är ondskefull eller elak. En del av det tror jag kommer från religioner där man efter döden kan hamna på en dålig plats, så det har skapat en stor rädsla som blir nedärvd i oss. Men när man tänker på döden från ett wiccanskt perspektiv börjar man ändra sin inställning lite.
Döden i sig är inte ondskefull, den bara är. Den är oundviklig, ja, men inte elak. Oavsett hur vi känner inför den så kommer den till oss alla någon gång, och den måste det. Jag har själv haft ganska (mycket) stor dödsångest tidigare i livet och jag kan fortfarande få panikkänslor över det här med döden, så jag är väldigt medveten om hur jobbigt det kan vara att tänka på.
Det är sorgligt men inte dåligt
Vi saknar de som går vidare till Andra Sidan, men vi vet också att vi kommer ses igen. Ibland kan vi talas vid också, även om en av oss är kvar på det fysiska planet. Samtidigt vet vi att döden är just oundviklig och på något sätt så kommer den till alla när det är rätt tidpunkt. Det betyder också att man ska leva till fullo medan man lever, för vi är fortfarande på det fysiska planet =) Självklart sörjer vi, men för mig som wiccan så finner jag mycket lindring i att veta att det inte är slutet och att jag kommer träffa de jag älskar igen.
Reinkarnation – en droppe i havet eller en statisk själ?
Det finns många åsikter kring det här med reinkarnation. En del tänker att man återföds som man är, bara i en annan kropp, andra att ens gudomliga låga återföds, men att man inte längre ’är sig själv’ på det sättet vi känner till nu.
Jag tror att man behåller essensen av vem man är, eftersom man har olika lärdomar i varje liv.
Att leda någon till andra sidan – en del av att vara prästinna
Min fru jobbar på intensiven på sjukhuset och en del av hennes praktik som wiccan är just att hjälpa andra över till andra sidan. Att förklara och leda dem dit de ska när det är dags. Det här kan vara en av de svåraste sakerna som prästinna, att ta det ansvaret. Men som wiccan spenderar vi mycket tid med att kommunicera och ’besöka’ den Andra Sidan, och den kunskapen kan vara väldigt lugnande för någon som är rädd när de är på väg att dö.
Jag gjorde detta när min mormor dog tidigare i år, även fast jag är i England och hon bodde i Sverige. Men jag gjorde en astralresa och tog hennes hand och visade henne vägen. Vi pratar fortfarande ibland, även fast hon är död.
Vad betyder döden för dig? Tror du på reinkarnation?
I Sverige idag finns det tyvärr inte så många coven som kan ta emot sökare, det betyder att sökaren oftast får hålla tillgodo med kunskap från böcker och information och diskussioner från olika forum på nätet.
Jag tycker det är tråkigt att det inte finns ett coven i varje stad i Sverige, det hade underlättat för alla sökare inom wicca, men verkligheten ser annorlunda ut. De flesta coven finns i och runt storstadsregionerna och tyvärr väldigt få ute på landsbygden.
Bor man inte i eller i närheten av storstadsregionen så får man vara beredd på att resa till covenet om man ska ha en chans att bli medlem men alla har inte möjlighet att resa på grund av livssituation, ekonomi eller annan anledning. Då är mitt tips att försöka hitta andra som bor nära dig. Sök på forum, efterlys i olika grupper, besök häxbutiken i staden och sätt upp lappar om att du söker likasinnade.
När du väl hittar de andra, så kan ni börja med en fikagrupp eller pubmoot som jag skrivit om tidigare. Träffas några gånger, kommer ni bra överens så är det bara att gå ut och börja utöva och fira högtider tillsammans. Fungerar det fint så kanske ni är beredda att starta en cirkel. Det är inte samma sak som ett coven men det är en grupp som träffas regelbundet och firar högtider och månens faser tex.
Det kan vara klokt att stifta några regler när man har en cirkel. Bestämma hur saker och ting ska beslutas och hur makten fördelas i cirkeln.
Fungerar cirkeln bra och alla är nöjda så är det bara att fortsätta så. Tillslut kanske ni blir så hopsvetsade så att ni bildar ett coven och utarbetar en egen ritualstruktur och börjar ta in nya sökare?
Något jag tycker är viktigt när man kommer till grupper är att alltid vara observant på farlig sekterism. Här kan du läsa om Isaac Bonewitz Cult Danger Evaluation Frame. Utgå alltid från denna när du söker dig till olika hedniska grupper eller tillämpa den på din egen grupp. http://www.neopagan.net/ABCDEF.html
Ibland kommer frågan om hur man kan fördjupa sitt förhållande med en specifik gud eller gudinna. Här har jag skrivit några tankar kring detta. Det finns liksom en skillnad i att bara ’fangirla’ en gud eller gudinna på avstånd, jämfört med att ha en konversation och dialog. Tipsen nedan kan hjälpa dig att gå från att vara en ’groupie’ till att vara en del i bandet!
Här kommer jag ta upp:
Efterforskning
Dedikationsritual
Altare
Hantverk
Meditation
Mindfulness
De små tecknen
Bön
Efterforskning
Goddess Saraswati av ’Drakoheart’ på Flickr.
Oavsett vilken gudinna eller gud man känner sig dragen till och vill närma sig, så är nog steg ett att man börjar läsa på om hen. Då menar jag inte bara Wikipedia, även om det är en bra start, utan allt som du kan komma över. Gamla böcker, uppsatser, andra människors upplevelse av gudomen ifråga, allting är bra att läsa på om. Hur gudomen dyrkades förr i sin kultur, i vilken kontext och så vidare. Det är också väldigt bra att se på olika konstverk där gudomen är representerad. Helt enkelt, all information du kan hitta. En del gudomar finns det massor med information om, en del finns det mycket mindre om. Det här är både bra och dåligt… mycket information ger en mycket kunskap, medan mindre gör att man i ett tidigt stadium tvingas att börja skapa sin egen information.
Dedikationsritual
Nu handlar inte det här inlägget om att göra sin egen dedikationsritual, men det är nog något jag kommer skriva om i framtiden. Dock så är detta ett utmärkt sätt att närma sig den gudom man känner sig dragen till. Det finns säkert massor med exempel ute på nätet om hur man kan sätta ihop en sådan ritual. En sak att tänka på är att när man väl givit sig till en gudom, så ger de inte upp dig i första taget. Så var helt på det klara med att ditt liv kommer ändras, och det måste du vara beredd på och okej med. Gudomarna har alla sin personliga touch… en gång bad jag The Morrigan om hjälp med att avsluta alla relationer i mitt liv som inte längre var bra för mig. De avslutades… brutalt. I efterhand kanske jag skulle bett en annan, lite mjukare, gudinna om hjälp, men å andra sidan funkade det verkligen!
Altare
Lammas altar av Lavender Pillow på Flickr
Nu kommer all den där informationen du har letat upp väl till pass! Konstruera ett altare och inkludera det som din gudom gillar och som representerar hen. Det kan vara små statyer, konstverk, poesi, symboler och så vidare. Sedan är det viktigt att man också använder sitt nya, fina altare. Spendera tid med det och din gudom varje dag, se till att det inte blir smutsigt, ta hand om det. Det är en representation av ditt dyrkande, och måste behandlas med respekt!
En annan sak att komma ihåg är att använda saker som faktiskt har en innebörd för dig. Det är helt poänglöst att ha en massa föremål som inte betyder något för dig, oavsett hur fina de är rent estetiskt. Ta dig tiden att fundera på hur du vill att ditt altare ska se ut. Altare är väldigt personliga och ska fyllas med de saker som är viktiga för dig och ditt förhållande till det gudomliga. =)
Hantverk
Det här är nog min favorit! För mig finns det få saker som uttrycker min kärlek och dyrkan till gudarna så mycket som mitt hantverk. Att skapa vackra saker i deras ära är något som verkligen är djupt förankrat för mig. Det handlar inte heller om slutresultatet. Det måste verkligen inte platsa på en konstutställning! Utan det viktiga är att du spenderar tiden och ’besväret’ med att uttrycka din kärlek och dedikation till en gudom. Det kan vara allt från scrapbooking till marmorskulpturer. Så länge det är något som ligger dig varmt om hjärtat och som du gör i ära till en gudom, så kan jag lova att det kommer föra er närmare varandra.
Meditation
I det här fallet speciellt ledda meditationer (spela in dig själv eller be någon annan leda dig) för att möta en specifik gudom. Det kan vara väldigt effektivt, och man brukar få flera nya associationer som man kan arbeta vidare med senare.
Mindfulness
Odin av Zsoolt på Flickr.
Det här har jag funderat mycket på den senaste tiden. Förut brukade jag mest fnysa åt det här med mindfulness, men nu har jag ändrat åsikt! De senaste 6 veckorna har jag börjat meditera på ett nytt sätt ’från grunden’ med en app som heter Headspace. Den har också lärt mig att bli bättre på att kontrollera mina tankar i vardagen, att inte låta hjärnan bara spinna iväg i en kavalkad av allt möjligt brus. Att bli mer mindful, helt enkelt.
Varför spelar det någon roll? Jag tänker att om du ständigt är upptagen med att tänka en massa tankar du inte egentligen varken vill eller behöver, så finns det inget utrymme för att få kontakt med en gudom. Din hjärna har nämligen en ständig upptagen-ton. Det är som en telefon =) Om du ständigt har nåt annat på linjen, hur ska en gudom nå fram?
De små tecknen
Det tar mig till de små tecknen. När man är mer mindful så är det lättare att se de små tecknen i vardagen som kanske skulle drunkna i bruset annars. Det kan vara allt ifrån en känsla man får, när ens gudom ’knackar en på axeln’, till att höra korparna kraxa precis när man tänker på Oden, eller fulla visioner. Men som sagt, för att kunna ta emot dem måste linjen vara ledig =)
Bön
En lite… kontroversiell grej när det kommer till wicca och annan hedendom, är ju bönen. Min fru har gjort oerhört mycket efterforskning just på bön, vilket gjorde mig intresserad också. Att spendera en stund varje dag i bön, som verkligen är tid som är helt och hållet dedikerad till sin gudom, förbättrar verkligen din dialog med hen!
Tänk dig att du har hittat ett coven som är öppet för nya medlemmar och befinner sig på ett avstånd från dig som inte känns alltför stort. Du har fått kontakt och börjat pratat med covenledarna. Det börjar bli dags att träffas. Vad ska man tänka på då?
I min tradition är det vanligt att man har någon typ av försteg för de som är intresserade av att gå med i ett coven. Dessa grupper kallas lite olika, vanligen pratgrupp eller yttre cirkel. Där får sökare och coven möjlighet att lära känna varandra och ta reda på om de passar ihop. Jag tycker personligen att det är väldigt bra. Jag skulle ha svårt att lita på en grupp som jag inte fått lära känna först och kanske ännu svårare att lita på en grupp som inte vill lära känna mig först! Dessa möten är utmärkta tillfällen att studera gruppen och ställa frågor om sådant som man undrar över. Nedan följer några varningstecken att vara extra uppmärksam på.
Gruppen tar betalt för initiering
Det finns grupper som gör detta utan att för den skull vara en dålig grupp (t ex OTO) men en av grundprinciperna i wicca är att initiering inte ska kosta något. Det är klart att det kan finnas kostnader förknippade med initiering (resa dit, en robe osv) men om man blir initierad eller inte ska inte hänga på ens ekonomi. Om någon utger sig för att vara wiccan men tar ut en kostnad för initieringen har man alltså skäl att misstänka att något inte riktigt är som det ska.
Gruppen kräver orimliga motprestationer för initiering
Jag vet inte om det är lösa rykten eller inte men man hör ibland om grupper där någon av ledarna har sagt att det krävs att man har sex med någon i gruppen vid initiering. Det är INTE något som seriösa grupper (eller för den delen vettiga människor) gör.
Gruppen kräver orimlig dedikation
Gruppens geografiska läge kan man inte göra något åt, och att man får ta sig till stället där de träffas är ingen orimlig begäran. Om de däremot begär att man ska vara på plats i en sådan utsträckning att familje- och yrkesliv blir lidande kan man behöva fundera över hur sund gruppen egentligen är. Man ska kunna ha familj, heltidsjobb och andra intressen utöver wicca (även om det kanske är lättare om man inte har småbarn).
Gruppen tar in folk under 18 år
När man är under 18 är man fortfarande minderårig. En seriös grupp tar inte in någon som egentligen inte får bestämma över sig själv.
Gruppen ägnar sig åt olagliga aktiviteter
Här behövs knappast någon närmare förklaring.
Gruppen erbjuder dig en plats direkt och/eller är översvallande i sitt mottagande
Det här behöver inte nödvändigtvis vara dåligt, men faktum är att många sekter behandlar möjliga nya medlemmar på just detta sätt för att de ska gå med i gruppen. Det kallas för lovebombing. Det är naturligtvis möjligt att gruppen faktiskt har fattat omedelbart tycke för dig, men det skadar inte att avvakta lite och känna efter.
Studera gruppmedlemmarna
Hur beter sig medlemmarna i gruppen? Om de verkar rädda för covenledarna, väntar med att svara på allmänna frågor tills covenledarna har svarat och håller med dem, inte uttrycker egna åsikter eller visar ohälsosamt stor vördnad för dem bör man vara på sin vakt. En del saker är edsbundna, dvs man får inte prata om dem med utomstående, så du kan inte räkna med att få svar på allt, men de bör kunna svara på generella frågor som rör hur de trivs i covenet, personliga erfarenheter av wicca mm. Verkar det som om medlemmarna kan ställa frågor till covenledarna? Ledare som är trygga i sig själva och sin position uppmuntrar ofta till diskussion och debatt.
På ett mer personligt plan är det viktigt att gruppens värderingar inte är alltför skilda från dina egna och att du känner dig bekväm med medlemmarna. Om gruppen praktiserar skyclad (nakna) och du inte känner dig bekväm med det och inte tror att du någonsin kommer att göra det eller inte har någon önskan att bli bekväm med det är det nog inte gruppen för dig. Om du ska kunna utvecklas andligt måste du kunna känna dig trygg och bekväm till att börja med. Kom ihåg: det är ingen brådska! Låt det ta tid och tillåt dig själv att känna efter.
Var välsignade!
/Charlotta
Det finns naturligtvis fler saker man kan vara uppmärksam på, och olika personer lägger tyngdpunkten på olika saker. För fler varningstecken och råd, se till exempel det här inlägget som tar upp varningssignaler i punktform, främst inriktat på Gardneriansk wicca, eller det här inlägget som går in lite närmare på de olika punkterna.
De flesta wiccaner jag pratar med ser döden som en väldigt naturlig del av livsprocessen. Vi är medvetna om att man inte kan ha det ena utan det andra, det måste finnas en balans. Vi pratar väl inte riktigt lika mycket om döden som om andra saker, men det är ändå en ganska avdramatiserad grej. Anledningen till detta är nog att de flesta wiccaner tror på reinkarnation så döden är inte slutdestinationen. 
Vi saknar de som går vidare till Andra Sidan, men vi vet också att vi kommer ses igen. Ibland kan vi talas vid också, även om en av oss är kvar på det fysiska planet. Samtidigt vet vi att döden är just oundviklig och på något sätt så kommer den till alla när det är rätt tidpunkt. Det betyder också att man ska leva till fullo medan man lever, för vi är fortfarande på det fysiska planet =) Självklart sörjer vi, men för mig som wiccan så finner jag mycket lindring i att veta att det inte är slutet och att jag kommer träffa de jag älskar igen.
