Wicca.se

Posts Tagged with Coven

Varför finns det inte något coven där jag bor?

I Sverige idag finns det tyvärr inte så många coven som kan ta emot sökare, det betyder att sökaren oftast får hålla tillgodo med kunskap från böcker och information och diskussioner från olika forum på nätet.

Jag tycker det är tråkigt att det inte finns ett coven i varje stad i Sverige, det hade underlättat för alla sökare inom wicca, men verkligheten ser annorlunda ut. De flesta coven finns i och runt storstadsregionerna och tyvärr väldigt få ute på landsbygden.

Bor man inte i eller i närheten av storstadsregionen så får man vara beredd på att resa till covenet om man ska ha en chans att bli medlem men alla har inte möjlighet att resa på grund av livssituation, ekonomi eller annan anledning. Då är mitt tips att försöka hitta andra som bor nära dig. Sök på forum, efterlys i olika grupper, besök häxbutiken i staden och sätt upp lappar om att du söker likasinnade.

När du väl hittar de andra, så kan ni börja med en fikagrupp eller pubmoot som jag skrivit om tidigare. Träffas några gånger, kommer ni bra överens så är det bara att gå ut och börja utöva och fira högtider tillsammans. Fungerar det fint så kanske ni är beredda att starta en cirkel. Det är inte samma sak som ett coven men det är en grupp som träffas regelbundet och firar högtider och månens faser tex.

Det kan vara klokt att stifta några regler när man har en cirkel. Bestämma hur saker och ting ska beslutas och hur makten fördelas i cirkeln.

Fungerar cirkeln bra och alla är nöjda så är det bara att fortsätta så. Tillslut kanske ni blir så hopsvetsade så att ni bildar ett coven och utarbetar en egen ritualstruktur och börjar ta in nya sökare?

Något jag tycker är viktigt när man kommer till grupper är att alltid vara observant på farlig sekterism. Här kan du läsa om Isaac Bonewitz Cult Danger Evaluation Frame. Utgå alltid från denna när du söker dig till olika hedniska grupper eller tillämpa den på din egen grupp. http://www.neopagan.net/ABCDEF.html

Var välsignad

Peter

Att tänka på när du letar coven

Tänk dig att du har hittat ett coven som är öppet för nya medlemmar och befinner sig på ett avstånd från dig som inte känns alltför stort. Du har fått kontakt och börjat pratat med covenledarna. Det börjar bli dags att träffas. Vad ska man tänka på då?

I min tradition är det vanligt att man har någon typ av försteg för de som är intresserade av att gå med i ett coven. Dessa grupper kallas lite olika, vanligen pratgrupp eller yttre cirkel. Där får sökare och coven möjlighet att lära känna varandra och ta reda på om de passar ihop. Jag tycker personligen att det är väldigt bra. Jag skulle ha svårt att lita på en grupp som jag inte fått lära känna först och kanske ännu svårare att lita på en grupp som inte vill lära känna mig först! Dessa möten är utmärkta tillfällen att studera gruppen och ställa frågor om sådant som man undrar över. Nedan följer några varningstecken att vara extra uppmärksam på.

Gruppen tar betalt för initiering
Det finns grupper som gör detta utan att för den skull vara en dålig grupp (t ex OTO) men en av grundprinciperna i wicca är att initiering inte ska kosta något. Det är klart att det kan finnas kostnader förknippade med initiering (resa dit, en robe osv) men om man blir initierad eller inte ska inte hänga på ens ekonomi. Om någon utger sig för att vara wiccan men tar ut en kostnad för initieringen har man alltså skäl att misstänka att något inte riktigt är som det ska.

Gruppen kräver orimliga motprestationer för initiering
Jag vet inte om det är lösa rykten eller inte men man hör ibland om grupper där någon av ledarna har sagt att det krävs att man har sex med någon i gruppen vid initiering. Det är INTE något som seriösa grupper (eller för den delen vettiga människor) gör.

Gruppen kräver orimlig dedikation
Gruppens geografiska läge kan man inte göra något åt, och att man får ta sig till stället där de träffas är ingen orimlig begäran. Om de däremot begär att man ska vara på plats i en sådan utsträckning att familje- och yrkesliv blir lidande kan man behöva fundera över hur sund gruppen egentligen är. Man ska kunna ha familj, heltidsjobb och andra intressen utöver wicca (även om det kanske är lättare om man inte har småbarn).

Gruppen tar in folk under 18 år
När man är under 18 är man fortfarande minderårig. En seriös grupp tar inte in någon som egentligen inte får bestämma över sig själv.

Gruppen ägnar sig åt olagliga aktiviteter 
Här behövs knappast någon närmare förklaring.

Gruppen erbjuder dig en plats direkt och/eller är översvallande i sitt mottagande
Det här behöver inte nödvändigtvis vara dåligt, men faktum är att många sekter behandlar möjliga nya medlemmar på just detta sätt för att de ska gå med i gruppen. Det kallas för lovebombing. Det är naturligtvis möjligt att gruppen faktiskt har fattat omedelbart tycke för dig, men det skadar inte att avvakta lite och känna efter.

Studera gruppmedlemmarna
Hur beter sig medlemmarna i gruppen? Om de verkar rädda för covenledarna, väntar med att svara på allmänna frågor tills covenledarna har svarat och håller med dem, inte uttrycker egna åsikter eller visar ohälsosamt stor vördnad för dem bör man vara på sin vakt. En del saker är edsbundna, dvs man får inte prata om dem med utomstående, så du kan inte räkna med att få svar på allt, men de bör kunna svara på generella frågor som rör hur de trivs i covenet, personliga erfarenheter av wicca mm. Verkar det som om medlemmarna kan ställa frågor till covenledarna? Ledare som är trygga i sig själva och sin position uppmuntrar ofta till diskussion och debatt.

På ett mer personligt plan är det viktigt att gruppens värderingar inte är alltför skilda från dina egna och att du känner dig bekväm med medlemmarna. Om gruppen praktiserar skyclad (nakna) och du inte känner dig bekväm med det och inte tror att du någonsin kommer att göra det eller inte har någon önskan att bli bekväm med det är det nog inte gruppen för dig. Om du ska kunna utvecklas andligt måste du kunna känna dig trygg och bekväm till att börja med. Kom ihåg: det är ingen brådska! Låt det ta tid och tillåt dig själv att känna efter.

Var välsignade!
/Charlotta

Det finns naturligtvis fler saker man kan vara uppmärksam på, och olika personer lägger tyngdpunkten på olika saker. För fler varningstecken och råd, se till exempel det här inlägget som tar upp varningssignaler i punktform, främst inriktat på Gardneriansk wicca, eller det här inlägget som går in lite närmare på de olika punkterna.

Föryngring av Initiatorisk wicca

Jag får ofta frågan om varför wicca fortfarande finns kvar som en initiatorisk tradition då massor av information, texter och även en och annan Book of Shadows har slinkigt ut och publicerats, både i bokform och på internet. Om du har bitcoins kan du köpa dig ett eget exemplar av t.ex. Doreen Valientes BoS här: http://wiccabos.com/doreen-valiente-blue-book-text-c/

Det enkla svaret är att initiatorisk wicca så som Gardneriansk wicca och Alexandriansk wicca fortfarande är samma linje tillbaks till Gerald Gardner. Vi kan likna det med ett bisamhälle.

Ett bisamhälle är en superorganism där drottningbiet är den som lägger ägg och arbetsbiet ser till att kupan får mat och blir städad. Någon gång kommer superorganismen känna av: Nu är det dags att dela på sig och förnya sig själv.

Först lite hur allt fungerar i en bikupa, mycket mycket förenklat:

  1. Drottningen lägger ägg.
  2. Arbetsbiet ser till att hålla temperaturen uppe runt äggen.
  3. Äggen kläcks och ut kryper ett yngel/larv.
  4. Arbetsbiet matar ynglet och beroende på vad för mat ynglet får så kan det utvecklas till ett arbetsbi, drönare(hanbi) eller drottning. Oftast är det arbetsbin som matas fram. Ibland tas det fram drönare och väldigt sällan matar man upp ett yngel till att bli en drottning. Detta sker dock när bisamhället bestämmer sig för att det är dags att svärma.
  5. Ny drottning matas fram och när den nya oparade drottningen föds känner den gamla drottningen att det är dags att flytta, detta kallas för att bisamhället svärmar.
  6. När svärmen går så tar drottningen ungefär halva samhällets invånare plus att varje bi suger i sig så mycket honung som de bara kan få fatt i före flytten så att de kan börja bygga en ny kupa att bosätta sig i.
  7. Svärmen hittar ett nytt ställe att flytta in i.
  8. Den nya drottningen flyger ut och parar sig.
  9. Efter ett tag börjar hon lägga ägg och blir uppassad av de arbetsbin som blev kvar i kupan.

Så, om vi jämför ett wiccanskt coven med ett bisamhälle så sker förnyelsen nästan likadant. Det som skiljer sig åt är att originalcovenet med sin Översteprästinna allt som oftast stannar kvar och den nya Översteprästinnan väljer att lämna covenet för att starta upp sitt eget på annat ställe. Vad och hur det sker är lite olika beroende på covenets kultur. I vissa coven följer vissa medlemmar med den nya Översteprästinnan och i vissa fall lämnar hon covenet själv för att starta upp ett eget coven. Det vanligaste jag har sett är dock att en Översteprästinna knoppar av tillsammans med en Överstepräst för att på så sätt skapa ett coven tillsammans.

För att besvara frågan i inledningen av detta inlägg: Varför finns initiatorisk wicca kvar?

Jag tror att initiatorisk wicca finns kvar för att nya medlemmar tas upp i ett coven då och då liksom medlemmar i ett coven också knoppar av för att starta eget coven. Ett helt naturligt förlopp, precis så som ett bisamhälle svärmar för att föryngra sig.

När Gerald Gardner initierade de första medlemmarna grundades olika covens och från dessa coven har det därefter knoppat av nya Översteprästinnor och Överstepräster som startat egna coven som i sin tur tagit in nya medlemmar som knoppat av fram till idag och troligtvis in i framtiden också.

Trodde Gerald Gardner att hans tradition skulle växa och bli så stor? Nej, jag tror inte det men jag tror att han hade varit glad för att den fortsatt att existera efter hans död och det har den verkligen gjort!

Var välsignad!

Peter

Coven v.s Solitär

Det finns många fördomar om hur det fungerar att vara med i ett coven. En av de fördomar som jag har stött på oftast är tron att man måste välja mellan att vara helt autonom eller att underkasta sig covenets vilja i allt. Verkligheten är tack och lov inte så. Någonstans läste jag att det viktigaste arbetet vi gör som wiccaner gör vi ensamma, oavsett om vi är med i ett coven eller inte. Tänk bara, olika coven träffas naturligtvis olika ofta, men låt oss säga att de träffas vid de åtta högtiderna, vid fullmånar samt en gång i veckan. Det blir 73 dagar på ett år, men kvar blir 292 dagar. Om vi inte använder dessa dagar för att söka och stärka kontakten med gudarna och världen omkring oss, blir fernissan väldigt tunn på det arbete vi gör när vi ses. På så vis är covenaktiva wiccaner utsatta för samma utmaning som solitära wiccaner när det kommer till självdisciplin i sitt dagliga utövande. I motsats till vad många verkar tro, har din översteprästinna och överstepräst bättre saker för sig än att ringa och kontrollera hur många gånger du har mediterat den senaste timmen, de är inga övervakare. De litar på att du tar din egen utveckling seriöst och gör vad som krävs, utöver eventuella uppgifter. Dock är de bara ett samtal bort om du skulle behöva råd och stöd och däri ligger förstås en stor skillnad mot en solitär utövare som kanske inte känner någon annan wiccan.

Ett coven består av starka, autonoma individer som kommer samman för att de är mer tillsammans än var och en för sig. Det arbete och de upptäckter alla gör på egen hand stärker gruppen som helhet och bidrar till gruppens samlade kunskap och repertoar. Precis som en av schamanens uppgifter är att bege sig ut på anderesor och föra tillbaka kunskap till samhället, så för vi tillbaka insikter som kan vara användbara för gruppen. I ett coven är du fri att tolka, tro och tycka som du vill men vad vi delar är en praxis, ett sätt att utöva vår religion. Åtminstone när vi träffas för att fira tillsammans, privat kan det förekomma variationer. Vår förenade praxis, intention, användande av symboler etc. skapar gruppens identitet och lyfter gruppens medlemmar ur begränsningen av vad man kan göra på egen hand. Som en liknelse är en solist fantastisk att lyssna på, men ibland vill man ha effekten som bara en kör kan åstadkomma.

Vi kan även för en stund betänka de sociala färdigheter som behöver utvecklas när man ska ingå i en intim, religiös grupp. Covenarbete är inte för alla (många känner naturligtvis ingen lockelse i att arbeta i grupp heller) och en del kanske aldrig blir redo för vad det innebär. Vågar du visa dig sårbar? Kan du kommunicera tydligt och kärleksfullt? Kan du behålla förtroenden och stå vid ditt ord? Kan du kompromissa? Vågar du lita på andra människor? Att vara medlem i ett coven innebär utmaningar likväl som glädjeämnen men motstånd är en förutsättning för att växa. Ett bra coven ger dig en trygg plats att utvecklas. Vad som upplevs som utmanande är väldigt individuellt och trots att vi är tätt sammankopplade går vi alla också simultant vår egen väg.

Gästbloggare: Isabel