Wicca.se

Posts Tagged with tradition

Gudinnan och Gudens Mytologiska Cykel

Wicca är en fertilitetsreligion, även om stort fokus nu har lagts på årshjulet och årstidernas växlingar. Det hör också ihop med just fertilitet, eftersom man ärar och firar hur naturen föds, dör och återföds. Allting är en ständig cykel, och naturens växlingar är något som ofta kommer igen när vi firar sabbat.

Gudinnans och Gudens mytologiska cykel är en annan aspekt som man kan inkludera i sitt sabbatsfirande, och här tänkte jag prata lite mer om denna och hur den kan tolkas. Den är lite komplicerad eftersom flera saker i cykeln händer parallellt. En del av detta är sådant jag läst mig till, fått berättat för mig och upplevt och tolkat själv. Det är som sagt lite rörigt i den här historian, och jag vet att det finns en del förvirring, så det här är mest till för att ge en idé om hur du kan inkludera detta för att det ska fungera för DIG.

Vanligtvis brukar man säga att det wiccanska året börjar vid Samhain, men eftersom det just varit Imbolc tänker jag börja där, och på sätt och vis är det också mer passande.

I korthet är Guden och Gudinnans cykel som följer:

  • Gudinnan föder Guden vid Yule
  • Gudinnan återhämtar sig och blir åter sin aspekt som Ungmö vid Imbolc, medan Guden är en ung pojke
  • Guden och Gudinnan leker och utforskar sin framtida relation som älskare vid Vårdagjämningen. Ibland älskar de redan här men inte alltid…
  • Vid Beltane älskar de med varandra och Gudinnan blir gravid
  • De gifter sig vid Midsommar, och Guden accepterar att han kommer offras senare under året för att folket ska överleva
  • Gudinnan offrar Guden vid Lammas
  • Guden beger sig ner i Underjorden vid Höstdagjämningen. Gudinnan följer honom av kärleken hon hyser för honom
  • Vid Samhain är Guden verkligen död, medan han samtidigt härskar över Dödsriket (ja, komplicerat) med Gudinnan vid sin sida. Hon är här höggravid och sörjer samtidigt Guden. Jag tror det är här som man blir förvirrad!
  • Yule kommer och Gudinnan föder åter den nya Solguden

Så, vid Imbolc är Gudinnan som sagt väldigt självständig och fokuserad på sin egen utveckling (läs mer om detta i vårt inlägg om Imbolc), och hon går igenom sin egen förvandling tillbaka till en ungmö efter vintern. Guden är en ung pojke som är ute och utforskar världen och växer upp, medan Gudinnan utforskar sig själv och sin egen potential. Det finns en väntan här, och en förväntan. Vi väntar på att våren ska komma äntligen, och för mig känns det som att Guden och Gudinnan befinner sig i samma rastlöshet. De har en känsla för vad som ska komma, men just nu är allting i spänd förväntan.

I vissa källor står det också att Gudinnan här ammar barnguden, men för mig är de mer separata. Men som sagt, allting händer parallellt i den här cykeln, det är inte linjärt.

Vi kan se hur detta återspeglas i naturen av just den väntan som finns. Det är som att alla knoppar är beredda att slå ut vilken minut som helst (i England i alla fall). Det är också lammning nu, och andra ungar som föds i naturen.

Vid Vårdagjämningen har Guden vuxit till sig till en ung man, och nu är han ute efter lite roligheter! Han ser Gudinnan, som är en ung kvinna, och blir förälskad. Han börjar jaga henne och försöker fånga henne och erkänna sin kärlek, men hon är inte helt övertygad att han är värdig och ber honom vänta. Guden är helt enkelt för ung även om Gudinnan kan se hans potential i framtiden. På samma sätt växer nu naturen, blommor börjar slå ut, blad börjar visa sig på träden

Beltane kommer och Guden visar äntligen sin värdighet och han och Gudinnan älskar med varandra. Gudinnan blir gravid. Det här återspeglas också i naturen med allt som nu växer med rasande fart, och djurungar föds, träd slår ut och så vidare. Det här är den absolut mest sexuella och sensuella sabbaten under året. Allt handlar om njutning och glädje.

Vid Midsommar har Guden vuxit upp till en mogen man och går in i sin aspekt som Fadern och Maken. Han bedyrar sin kärlek till Gudinnan, och att han vill vara där för henne för alltid. Hon älskar honom och säger att hon vill vara med honom också, men varnar honom att om han gifter sig med henne, så gifter han sig även med folket och kommer vara tvungen att offra sig för dem i framtiden. Guden kommer vara tvungen att dö, men han accepterar sitt ansvar, han vet att det är hans öde.

Det här är en påminnelse till oss att även om naturen är i full blom, och solen står som högst på himlen så går nu året igen mot mörkare tider. Vi måste fundera på vad vi vill ta med oss inför vintern, och vad vi vill offra och lämna bakom oss.

Vid Lammas väljer Gudinnan, i sin trefaldiga aspek av Ungmö, Moder och Hagga, ut vem som kommer behöva dö för folket och den framtida skörden och fruktsamheten. Självklart är det Guden som blir vald, och Gudinnan offrar honom för att försäkra sig om folkets framtida överlevnad. Guden dör och blir nu en ’spirit’.

Det här var (i England, och möjligen i Skåne i Sverige) den första skördehögtiden, och jag tolkar det här som att vi måste fundera över vad vi är beredda att offra för det vi vill skörda. Att skörda något tar tid, det är ett byte av tid gentemot vara. Detsamma gäller i våra egna liv, vad är vi beredda att avstå för det som faktiskt betyder något?

Höstdagjämningen kommer och det är dags för Guden att bege sig ner i Underjorden och bli Dödens Herre. Gudinnan följer med honom ner av kärleken hon hyser till honom. I naturen har växter och djur nu börjat förbereda sig för vintern, och det här är den andra skördehögtiden.

För mig handlar det här om att även om det känns tungt och jobbigt att gå ner i dvalan och vintern, så är den nödvändig. Vi behöver den vilan, och vi kan lära oss mycket av den kärlek som Gudinnan känner för Guden och den mörkare delen av året.

Nästa högtid är Samhain och här blir det komplicerat eftersom Gudinnan både är gravid, men också i sin fas av Hagga.

Man kan väl säga att Gudinnan sörjer Guden som ju faktiskt har dött, och hon går in i sig själv för att hitta visdomen hon behöver. På det sättet är hon i sin fas av Hagga, och är väldigt intuitiv här. Hon kan se allt, förstå allt. Samtidigt är hon höggravid, och väntar på att föda Guden återigen.

Vi ser detta i naturen eftersom den går in i vintervila, men det finns alltid ett löfte om fortsatt liv nästa år. Likt naturen har Gudinnan flera olika skepnader vid den här tiden på året. Detsamma gäller även för oss som personer eftersom vi på vintern ofta är mer introspektiva; vi blir mer filosofiska kanske, och spenderar mer tid med att fundera på och lära oss saker. På den ljusare delen av året är vi mer upptagna med att rusa omkring.

Slutligen kommer åter Yule, Gudinnan föder än en gång Solguden som alltså kommer att bli hennes älskare och make senare, och även vara sin egen far. Japp, komplicerat var ordet!

Det här är självklart en återspegling av att ljuset nu vänder och dagarna blir längre. Det här är dels en chans att fira det som varit, det man fött under året, men också vad man vill ska födas nu och växa under kommande år, likt Solbarnet.

Som nämnt, det här är en komplicerad cykel! Men förhoppningsvis har det här hjälpt att få lite mer klarhet i vad det faktiskt betyder, och hur du kan använda det i ditt eget firande. =)

Blessed be,

Amanda

 

Imbolc

Om du har läst på om wicca ett tag, online och kanske i böcker, så har du säkert läst om de olika högtiderna – så kallade ’sabbats’. Det är viktigt att notera att de här högtiderna inkluderades i wicca av Gerald Gardner, och de är ett ihopkok av flera olika tidigare traditioner. Det finns inte någon urreligion i Europa som firade alla åtta.

I den här posten vill jag prata om Imbolc lite djupare, och från en annan synvinkel än du kanske tidigare läst i grundläggande böcker om wicca. Det här var den högtiden jag från början hade allra svårast att känna en koppling till, men det jag tänker prata om i det här inlägget har gjort det lättare för mig. Nu för tiden ser jag fram emot Imbolc och känner en väldigt stark koppling till den här oerhört vackra högtiden.

Grundläggande om Imbolc

Datum: 1:a februari
Andra namn: Bridghid, Candlemas

Det första man som svensk wiccan ofta tänker på gällande Imbolc är att i engelska böcker om wicca, så står det att Imbolc är den första vårhögtiden. Det man firar är att naturen nu börjar vakna till liv, nytt liv gror. I Gudinnans och Gudens cykel så går nu Gudinnan in i sin fas som ungmö, medan Guden är ett barn. Det kommer snödroppar och andra blommor – säger böckerna.

Svensk Imbolc

Det står alltså att nu kan man se de första vårtecknen.

Och som svensk tittar man ut på all snö och undrar var de är någonstans.

Kanske tänker man till och med att man borde flytta datumet för denna högtid, eftersom den så uppenbarligen inte stämmer in på det svenska klimatet. Självklart kan man se Imbolc som en chans att hjälpa våren på traven, men jag tyckte aldrig att det var tillräckligt. Det här har varit väldigt frustrerande för mig för jag kände som att jag helt missade den här delen av årshjulet.

Det var inte förrän jag flyttade till England, ner till Devon, som jag faktiskt kände att jag kunde få en koppling till Sveriges Imbolc, vilket är lite ironiskt eftersom Devon är Englands Riviera. Här har i skrivandets stund (17/1) krokusar redan börjat komma upp. Den här vintern har varit kall; det har varit minusgrader minst ett par gånger. Ibland har vi varit tvungna att ha värmen på inne nästan hela dagen. En dag kom det till och med snöblandat regn under någon timme.

Till Imbolc finns det snödroppar, krokusar och ofta påskliljor. Det är knoppar på träden här och jag kan verkligen se hur Imbolc är vårens första högtid. 

Men Imbolc är så mycket mer än så, och det är det som jag har fått en koppling till, och det som även fungerar att fira i Sverige.

Imbolc kallas nämligen också för Brighid (uttalas ’Breed’), och Brighid är poesins, smedjans, eldens och kreativitetens gudinna. Hon är också gudinna över healing och barnafödande. Det här hör så klart ihop med att Gudinnan fött Guden, men det handlar också om att väcka till liv ens egen kreativa skaparkraft efter vintermörkret.

Även i Sverige så har det nu börjat bli ljusare, vi vet att vi är på väg mot våren och man har mer energi. Så det här är ett utmärkt tillfälle att hedra elden inom oss, och dess kreativa lågor. Det är det som har gjort att jag har kunnat hitta en koppling till Imbolc. För mig nu är det eldens högtid, en tid att börja forma det jag vill uppnå det kommande året. En chans att hitta mig själv och stå i min egen kraft, precis som Gudinnan gör. Det här är den högtid hon är minst kopplad till Guden, hon är ute och förverkligar sig själv, och vi har chansen att göra samma sak!

Vad man kan fokusera på

Gudinnan är i sin smedja. Hon är stark, har säkert sot i ansiktet, hennes hud är glansig av svett medan hon lyfter hammaren mot städet för att forma det hon arbetar med. Hon formar sitt eget liv. Hon arbetar med det hon vill. Hon bestämmer sig för vilken av sina idéer hon vill göra till verklighet, och sedan skapar hon den på sitt städ. Det finns ingenting som kan stoppa henne. Hon är sitt eget livs mästarinna.

Så ta det här tillfället och ha en ritual där du hedrar Gudinnans oerhörda skaparkraft. Det är den som så småningom kommer smälta snön. Det är den som får naturen att spira med nytt liv. Och den finns inom oss alla. Hur kan du använda den här vetskapen i ritual? Här är några förslag:

  • Använd den till att fundera på vad du vill skapa i din egen smedja. Vad vill du uppnå det kommande året?
  • Fokusera på din egen kreativa inre eld. Hur ser den ut? Är den tänd? Eller behöver du tända den? Vad behöver den för bränsle? Tänk på hur elden brukade vara hjärtat i varje hem, och på hur vi behöver den för att överleva. Om din är släckt är det dags att mata lågorna!
  • Tycker du att du sitter fast i något projekt och inte vet hur du ska gå vidare? Det här är den perfekta ritualen att hitta ny inspiration.
  • Behöver du healing? Låt Brighids helande händer hjälpa dig att läka.
  • Vill du bli av med ovanor? Låt Brighids eld bränna bort dem, och låt dig själv födas på nytt ur lågorna.
Förslag på magi

Det här är den perfekta högtiden att arbeta med helande magi både för sig själv och andra.

Ljusmagi är också en bra sak att arbeta med, för att återkoppla till eldens kraft.

Det är också en mycket bra tid att plantera frön för det man vill uppnå det kommande året. Plantera ett frö för något du vill ska växa och ladda det med din energi och intention. Se hur det växer i takt med hur ditt projekt växer, och ta en stund varje dag som du spenderar med ditt lilla frö och så småningom planta för att fördjupa din egen koppling till det och det du vill uppnå.

 

Hoppas att detta gav dig lite nya tankar kring den här glittrande högtiden!

Blesse be,

Amanda

 

 

Vem får kalla sig för wiccan?

Kan alla tillhöra wicca?

Nej, alla kan inte tillhöra wicca, man måste vilja vara wiccan och följa wiccansk struktur för att kalla sig för wiccan. Strukturen för wicca kommer jag inte skriva om här i detalj just nu, det får bli ett senare tillfälle. Vi får nöja oss med att wicca har en struktur och den som kallar sig för wiccan bör också följa denna struktur. Denna struktur kan se lite olika ut beroende av tradition eller grupp man tillhör eller vad man har läst på internet eller i böcker, men oftast är det relativt liknande strukturer.

Kort och gott:

När en wiccan praktiserar sina ritualer öppnar hen en cirkel som renas och fylls med energi, så kallat resande av kraft. Därefter genomförs ritualen med det syfte som man planerat för, tex vårdagjämning. Därefter delar man på något att äta och dricka eller om man är själv, äter ett välsignat mål mat och dryck, det kan tex. vara en kaka och ett glas juice. Därefter stänger man cirkeln och tackar de krafter som deltagit i ritualen. Alltså, den wiccanska ritualstrukturen är som en berättelse, en inledning, en huvuddel och ett avslut.

Vad innebär det då att vara wiccan eller inte att vara wiccan? Alla håller säkert inte med mig, men det behöver man inte göra, jag tror dock att många wiccaner ändå tycker något så när lika som jag. Jag kommer skriva definitioner om vad wicca är i tre olika aspekter. Detta är tankar och åsikter jag har snappat upp under min tid inom wicca, dels som eklektisk solitär wiccan, initierad i en eklektisk tradition och även som initierad gardnerian.

Vad är wicca enligt en gardnerian/alexandrian?

Du kan bara kalla dig för wiccan om du blivit initierad av en annan initierad wiccan, i det här fallet accepteras enbart gardnerianer/alexandrianer med initiationslinje till Gerald Gardner. Det krävs en häxa för att göra en häxa är ett begrepp som används. Och på samma sätt appliceras detta på wicca och specifikt på den gardnerianska-/alexandrianska traditionen.

Idag anser gardnerianer/alexandrianer att wicca har spridits och blivit en fri religion. Därför har de flesta av dem lagt till just sin traditionstillhörighet som prefix. Gardneriansk wicca/Alexandriansk wicca. Dessa två traditioner går alltså inte att kalla sig för såvida du inte genomgått initiationen till just dessa traditioner. De flesta av dagens gardnerianer/alexandrianer har inget problem med att andra kallar sig för wiccaner, bara de inte kallar sig för en tradition de inte blivit initierade och tränade inom. Dock finns det några av den gamla sorten som anser att wicca är enbart om man blivit initierad av en annan gardnerian/alexandrian. De är dock försvinnande få idag vad jag har märkt.

Som gardnerian och alexandrian initieras du in i covenet och blir en häxa och prästinna eller präst. Inom dessa två traditioner är alltså prästerskapet en viktig del inom wicca. Du ska tjäna gudarna på ett eller annat sätt vilket ofta inte finns med i andra häxtraditioner.

Vad är wicca enligt eklektisk initiatorisk wicca?

Efter det att Janet och Stewart Farrar gav ut böckerna Eight Sabbats for Witches, 1981 och The Witches’ Way, 1984 som kom att slås ihop 1996 till A Witches’ Bible: The Complete Witches’ Handbook och Raymond Bucklands Complete Book of Witchcraft, 1986 samt många dokumentära filmatiseringar av wiccanska ceremonier blev väldigt mycket av den initiatoriska wicca tillgänglig för den intresserade. Under denna tid kom alternativa wiccanska traditioner att ta form.

En sådan tradition är Svensk Initiatorisk Wicca, tidigare kallad Svensk Faery Wicca, grundad av Laila Wiberg. Sverige fick alltså sin egen eklektiska initiatoriska wiccatradition, dock inte med initiationslinje till Gerald Gardner.

Eftersom de eklektiska initiatoriska wiccatraditionerna inte har någon linje till Gardner brukar de heller inte ha något problem med att andra kallar sig för wiccaner. Dock anser de nog precis som gardnerianerna och alexandrianerna att man inte kan kalla sig för wiccan i Svensk Initiatorisk Wicca såvida du inte blivit initierad av någon annan som sedan tidigare är initierad i den traditionen.

Liksom originalwicca initieras du in i prästerskapet och tjänar gudarna inom eklektisk initiatorisk wicca och här kan det se olika ut beroende på vilken eklektisk initiatorisk tradition du tillhör.

Vad är wicca utifrån eklektisk solitär wicca?

Wicca är en religion där jag som utövare har hittat ett namn som passar väldigt bra in på min redan befintliga livsåskådning. Att vörda naturen, se Gudinnan och Guden i årshjulet och fira de åtta högtiderna och följa månens faser. Jag behöver inte bli initierad i något coven för att kalla mig wiccan.

Det är oftast som eklektisk solitär wiccan som de flesta sökare hittar initiatorisk wicca. Väldigt få sökare börjar med att söka upp ett coven även om det finns undantag ibland.

Som jag tidigare skrev påbörjade jag min egna resa genom wicca som eklektisk solitär wiccan och hittade därefter ett eklektiskt initiatoriskt coven och tillsist genomgick jag även gardnerianska studier och initiation.

Peter

Tradition

Vad betyder tradition utifrån ett wiccanskt perspektiv?

Du kanske har hört från wiccaner att de tillhör en viss tradition, liknande: ”Jag tillhör Svensk Initiatorisk Wicca.” eller ”Jag är initierad inom den gardnerianska traditionen”. Men vad betyder egentligen ordet tradition utifrån det wiccanska perspektivet?
Idag är wicca en av de största hedniska/paganska religioner och fler och fler har hört talas om oss, även om de inte direkt vet vad wicca är för något. För dig som är lite mer inläst inom religion och nyreligiositet känner säkerligen till oss och förstår också att det finns fler typer av wicca precis som det finns olika typer av islam, kristendom eller judendom, för att inte tala om buddhism.

Dagens wiccaner är oftast eklektiskt solitära vilket betyder att de är ensamutövande och blandar från olika delar av världens panteon, gudavärld. För att förstå dagens wiccaner måste vi gå tillbaks i historien och leta reda på rötterna till wicca. Det gör vi genom att hitta mannen som grundade religionen wicca.

I England 1884 föddes en man vid namn Gerald Brosseau Gardner. Han levde och reste runt i världen för att sedan åter bosätta sig i England då han drog sig tillbaks som pensionär. Där träffade han på en Rosenkorsteaterförening vid namn Fellowship of Crotona, Christchurch. Några medlemmar i den församlingen lär tydligen ha tillhört ett coven som kallas för The New Forest Coven och när Gardner blev introducerad till covenet som påstås ha förhistoriska rötter, vilket idag är starkt ifrågasatt, därför använder forskare Gerald Gardner som grundare av religionen. Gardner blev initierad in i detta coven och fick ta del av mysterierna och fick reda på att denna gamla religion var på väg att dö ut. Han frågade sina covenmedlemmar om han fick skriva om religionen men medlemmarna var väldigt skeptiska. Tillslut fick han skriva en bok som tog upp ämnet utifrån ett skönlitterärt perspektiv. Boken kom att heta High magic’s aid(1949). Senare kom han att ge ut Witchcraft Today (1954) och The Meaning of Witchcraft(1959) vilka båda berör den häxreligion Gardner initierades in i.

Eftersom Gardner trodde att religionen var på väg att dö ut såg han till att initiera in och skapa nya coven runtom i England och på så vis har vi idag kvar hans häxreligion med starka coven och medlemmar runtom i världen. I början fanns det alltså bara en typ av wicca. Gardner själv kallade inte religionen wicca utan det var medlemmarna inom religionen Gardner benämnde som wiccaner, eller The religion of the wicca. Oftast använde han ordet Wica och hänvisade till betydelsen, De visa. Han själv sa oftast bara Witchcraft eller The Craft om religionen.

Alla de wiccaner som på något sätt har en direkt linje till Gerald Gardner tillhör alltså Gardners häxreligion. Någon gång under 1960-talet initierades Alex Sanders in i wicca, även om det höljts i dunkel vem som gjorde det. Idag är det inte någon diskussion om Sanders har linje till Gardner, men fram till detta fanns det inte direkt prat om tradition, det var Gardners wicca eller inte. Alex Sanders utvecklade dock sin typ av wicca och de som initierats och har linje till Sanders kallar sig oftast för alexandrianer. På så sätt skapades två typer av wicca, de som direkt kopplas till Gardner, Gardnerianer och de som direkt kopplas till Sanders, Alexandrianer.

På så sätt skapades alltså två olika typer av wicca och medlemmarna i de två typerna av wicca har fått många efterföljare. På så sätt skapas en tradition, att människor initieras in i den traditionen och behåller kärnan av innehållet från Gardner eller kärnan från Sanders.

I Sverige har vi den så kallade Svensk Initiatorisk Wicca som kanske är störst av de wiccanska traditionerna här. Den traditionen grundades av Laila Wiberg någon gång under 1990-talets början och kan räknas som eklektisk initiatorisk wicca, det vill säga, inte har linje till varken Gardner eller Sanders.