Wicca.se

Blogg

Lammas – och offrande

Lammas infaller 1:a augusti, och kategoriseras som en skördehögtid, men i den här posten vill jag prata om idén om att offra något.

Det finns redan massor med artiklar om Lammas (ibland också kallat Lughnasad) ute på internet som pratar om hur det handlar om den första skörden och att man firar det. Man bakar bröd och njuter av årets gåvor och är tacksam över allt man har fått i livet och under året.

Det här är absolut en väldigt viktig del av högtiden, men det finns också en annan aspekt av den som är minst lika viktig. Den aspekten är vad vi offrar. Om man endast fokuserar på att vara tacksam och fira skörden, så tycker jag att högtiden kan bli lite platt. Om vi istället inkluderar och ärar offrandet också blir det en mycket mer dynamisk och fulländad högtid.

Guden har gift sig med Gudinnan, hon är gravid, men nu blir Guden offrad för folket. Hans blod är det som kommer få skörden att växa även nästa år. Gudinnan ger upp honom med sorg, men hon vet att offret är nödvändigt.

På samma sätt vet Guden också att hans offer är nödvändigt och han gör det villigt.

Vad symboliserar detta offrande?

När vi återberättar (ibland till och med dramatiserar!) Gudinnans offrande av Guden så ärar vi det faktum att både Gudinnan och Guden är beredda att ge upp något som är väldigt värdefullt för dem, för att folket ska kunna överleva. Det här symboliserar att vi måste ibland göra stora uppoffringar både för oss själva, men också för andra. Det är när vi gör detta som vi kommer närmare gudarna och vårt eget högre syfte. Om du funderar på det, om du tror att allting inom Wicca och din egen spirituella utveckling ska komma till dig gratis, så står du också förmodligen stilla. Men när du är beredd att göra egna uppoffringar, då kan du åter röra dig framåt.

Guden och Gudinnan offrar det livgivande blodet för att naturen, som de har levt av hela året, ska kunna återhämta sig och livnära dem även nästa år. Det är ett ständigt kretslopp av att ge och ta. Det du tar, måste du ge något i gengäld för.

Sist men inte minst så handlar det här om att ge tillbaka till samhället man lever i, och magi under Lammas handlar ofta om vad man kan göra för att hjälpa sitt lokala samhälle, eller världen i stort.

Hur offrades det förr?

Förr kunde man vid skörden offra de första vetestråna som en s.k ’corn dolly’ till exempel, eller andra korn. Man offrade sådant som var av värde för en själv och det samhälle man levde i. För att visa sin tacksamhet. Ju mer samhället har sekulariserats, desto mindre har vi offrat – spekulerar jag nu.

Hur kan vi offra idag?

Det här är frågan. Idag kan vi bara gå och handla det vi behöver så att offra livsmedel är kanske inte något som vi ens skulle sakna. Även om vi behöver äta har det tyvärr inte så högt värde för oss idag. När jag funderar på vad vi kan offra i dagens samhället i väst så är det framför allt tid jag tänker på. Tid är en extrem bristvara, och det mest värdefulla de flesta av oss har. Att offra tid till gudarna, till sig själv, till samhället vi lever i, det är nog det största offret.

Det kan till exempel vara att, vid Lammas då, avge ett löfte om att offra femton minuter till meditation varje dag. Eller kanske att frivilligarbeta någonstans som hjälper samhället vi lever i. Eller kanske att offra tid till att dyrka gudarna, till kontemplation. De här löftena kan man med fördel avge vid Lammas som en del av sin ritual.

Tips på magi

Ovan är kanske lite filosofiskt, så för att ge lite mer konkreta tips på vad du kan fokusera på för magi under din Lammasritual så kan du till exempel göra:

  • Magi för samhället – kanske healing på lokal eller världslig nivå
  • Magi där du avger en ed eller löfte
  • Magi för att göra överenskommelser och kontrakt med gudarna och med dig själv

Tips på en Wiccansk Morgonritual – Gästbloggare

Presentation av gästbloggare Anna:

Mitt namn är Anna, jag är 40 år fyllda och bor sedan snart 20 år tillbaka i Uppsala. Jag till hör grenen Svensk Iniatorisk Wicca, som jag blev förstagrads-initierad i 1999. År 2005 blev jag andragradsinitierad i mitt dåvarande coven, men är för närvarandre coven-lös pga att som för så många andra att livet har kommit emellan. I vardagen är jag väl inte särskilt teknisk, men inom Wicca älskar jag att ifrågasätta, ta isär och sätta ihop saker och ting för att bättre förstå hur saker och ting fungerar.
 

Att vara wiccan handlar inte bara om det stora firandet vid fullmåne eller vid våra åtta högtider. Det handlar lika mycket om att knyta an och fortsätta att återknyta kontakten med det Gudomliga och Mysteriet varje dag i allt det vi gör. Ett sätt att göra detta på kan påbörjas redan innan du har stigit upp på morgonen. I den här posten tänker jag ta upp varför jag tycker det är viktigt att skapa en egen personlig morgonritual och vad du kan tänka på om du som jag vill skapa en egen morgonritual som bara är din egen.

ATT TÄNKA PÅ

När du ska till att skapa din egna morgonritual bör du fundera på varför en morgonritual är så viktig för dig:

  • Vilket behov kommer den att fylla i en kanske redan stressad vardag?
  • Är det för att alla coola hedningar gör det?
  • Är det för att du är övertygad om att om du gör det 100 morgnar på raken så kommer du att vinna på lotto?
  • Eller är det helt enkelt för att du vill börja din morgon i en annan sinnesstämning än vad du tidigare gjort?

När du vet detta så har du också en stor pusselbit till hur din morgonritual ska se ut.

För egen del så är en morgonritual viktigt för mig eftersom jag varje morgon på nytt vill affirmera min tro och min dedikation inför Gudarna (och mig själv). Själv är jag en virrpanna och ett yrväder av stora mått. Det är därför också viktigt för mig att se till att grunda och centrera mig själv innan jag går ut i vardagen igen. Dessa två aspekter har jag sedan vävt samman som byggstenar för min ritual.

Vad som är viktigt för Dig kan givetvis variera från vad som är viktigt för mig och det är helt OK! När jag botaniserade runt på webben för att få mer kött på benen kring morgonritualer så hittade jag ett intressant påstående kring att det första steget som kan tas vid skapandet av en egen morgonritual var att faktiskt avsätta tid till den. Och visst, jag förstår poängen bakom tanken: Att jag genom att avsätta tid varje morgon visar att jag är beredd att offra något värdefullt inför Gudarna. Det kan fungera för vissa. Men för mig som är heltidsstuderande småbarnsmamma så är tid ofta en enorm bristvara.

Dessutom, när jag väl har extra-pass inbokade på mitt arbete så går jag upp tillräckligt nära midnatt för att jag inte känner för att gå upp ytterligare minuter tidigare. Lösningen för mig har istället blivit att titta på de mer mundana ritualer jag utför varje morgon (Duscha, äta frukost och så vidare) och fundera kring hur jag kan kombinera dessa till att bli mer … tja i brist på bättre ord spirituella. I exemplet nedan så återknyter jag t. ex min kontakt med mina valda Gudar genom att recitera en specifik chant när jag duschar: Jag blir ren och andlig på samma gång!

EXEMPEL PÅ MIN EGNA MORGONRITUAL

Det här är slutligen ett exempel på hur jag har valt att lägga upp min morgonritual. Den är anpassad efter mina behov och hur min dag ser ut. För dig kan det se helt annorlunda ut och som sagt: Det är OK!

Vakna upp med en bön

Det första steget av min morgonritual gör jag liggandes kvar i sängen. Tyst för mig själv i takt med mina andetag säger jag: ”Jag andas in [inandning]….. jag andas ut [utandning]”. Detta är en anpassning jag har gjort inspirerad av en blogpost skrivet kring just morgonritualer. Bönen hjälper mig att komma i fas, släppa taget om drömvärlden och landa i den vakna världen.

Altartid

Av barnsäkrande anledningar så har jag inget fast altare. Men varje gång försöker jag likväl lite snabbt tända ett helgat ljus och/eller en rökelse och helt enkelt bara stå framför dem och bara vara i nuet – gärna samtidigt som jag dricker ett glas vatten. Du kan aldrig få för mycket vatten! Ibland, om jag inte ska arbeta så drar jag också ett tarotkort att reflektera över under dagen.

En Välsignad Dusch

Det är när jag duschar som jag verkligen vaknar till liv och hade jag fått välja hade jag nog stått betydligt längre i duschen än vad jag kan göra nu. Men jag har kompromissat och använder duschen för att återknyta mina löften inför Gudarna som jag givit. Det gör jag genom att recitera ”the Fivefold Kiss” samtidigt som jag tvålar in mig. Det blir ett naturligt flöde och jag kan ta en ritual ur vardagen och göra den till en del av min morgonritual.

Frukost

Det är inte alltid som jag äter frukost. Det beror väldigt mycket på när på dygnet jag går upp. Men när jag gör det så tycker jag om att passa på att sitta en kort millieskund och säga en tyst välsignelse över maten och skänka en tacksamhetens tanke till Gudarna att jag faktiskt har mat på bordet idag också.

Gå ut och hälsa morgonen

När jag gör det här varierar lite på hur min dagsplanering ser ut. Ibland blir det klockan 04.00 på väg till bussen. Ibland blir det klockan 07.30 på väg för att lämna yngsta barnet till dagis. Men första gången jag går ut på dagen försöker jag ändå stanna till och ”känna in” årshjulet och vart jag som liten människa befinner mig på den. Jag brukar också antingen sätta mig på huk med händerna mot jorden, eller ställa mig med båda händerna mot en trädstam och stå så en kort stund med slutna ögon och bara vara. Detta mer än något hjälper allt ap-tjatter i min hjärna att tystna och hjälper mig att förbli jordad och centrerad resten av dagen!

Matriarker inom wicca

De tre Översteprästinnorna

Doreen Valiente

Om Gerald Gardner är pappa till den moderna häxreligionen wicca så är Doreen Valiente mamma till wicca. Doreen Valiente är den som fyllde ut wicca med poesi och är upphovskvinna till de flesta dikter inom wicca.

Doreen Valiente var Gerald Gardners första Översteprästinna och när hon lämnade Gardners coven träffade hon andra häxtraditioner och skrev böcker om sina erfarenheter. Doreen föddes 1922 och dog 1999.

Här kan du se en intervju med Doreen Valiente: https://youtu.be/rXQr2NOQChk?t=307

 

Patricia Crowther

En av Gerald Gardners mest kända översteprästinnor och hon har gjort mycket för wicca och även för gudinnerörelsen. Patricia Crowther har skrivit många böcker om hennes liv inom wicca, bland annat Lid of the Cauldron och High Priestess – The Life of Patricia Crowther.

Patricia Crowther föddes 1927 och lever idag i Sheffield i England.

Här är ett kort videoklipp där Patricia Crowther med sitt coven chantar: https://www.youtube.com/embed/jcfXIlFssMU

 

Eleanor ”Ray” Bone

Den tredje Översteprästinnan som räknas till en av de viktigaste personerna inom wiccas historia är Ray. Hon hävdade att hon blev initierad in i en hemlig häxtradition i Cumbria 1941 och fick kontakt med Gerald Gardner och senare även initierad av honom.

Ray föddes 1911 och dog 2001.

Här är ett kort videoklipp där Ray berättar om häxkonst så som hon utför den: https://www.youtube.com/embed/-yFLnkVYWgI

Book of Shadows, Grimoire… Vad är vad? Och Vad är Skillnaden?

 

 

Det finns så många olika termer för en häxas bok. Hur vet man vilken som är vad? Vad är skillnaden? Och vad kan man kalla sin egen speciella bok?

Min första Book of Shadows! Jag köpte en anteckningsbok och klädde den själv. Detta gjorde jag när jag var 14 år.

Den här frågan om vad en Book of Shadows egentligen är, kommer alltid upp så småningom för alla utövare, tror jag. Sedan finns det massor av andra olika termer som Book of Mirrors, Book of Light, Grimoire och svenskans Skuggornas Bok (som bara är en översättning av Book of Shadows). Med alla dessa olika alternativ så börjar man såklart fundera på vad skillnaden är mellan dem. Goda nyheter! Det är ingen egentlig skillnad.

 

Alla termer syftar egentligen bara på en häxas bok för att dokumentera saker, kan man säga. Att faktiskt dokumentera sitt magiska arbete är oerhört viktigt, men vad du kallar boken spelar mindre roll. Book of Light och Book of Mirrors är också namn på vad en del wiccaner kallar sin bok.

Jag brukar göra skillnad på min Book of Shadows och min Grimoire. För mig är min Book of Shadows en nedärvd samling av information. Den är nedkopierad från mina initiatorer, och mina framtida initiander kommer att kopiera min. Om man dock är en solitär wiccan så är situationen annorlunda. Och även om man har en Book of Shadows som man kopierat ner så kan man ju självklart ha en egen privat sådan också.

För egen del så använder jag istället Grimoire för min egen privata bok. Helt enkelt för att enkelt kunna skilja på dem.

Så, du kan helt enkelt kalla din bok för vad du vill! Ett tag hade jag en Pärm of Shadows.

Min Book of Shadows
Vad ska man skriva i sin bok?

Det här är helt enkelt upp till dig. För mig gäller alltså min Book of Shadows sådant jag har ärvt, och jag tenderar inte till att ändra eller lägga till något i den. Jag kan heller inte visa något ur den för det är edsbundet.

Min Grimoire dokumenterar jag saker i kontinuerligt. Det kan vara:

  • Meditationer
  • Dikter
  • Konstverk
  • Ritualer
  • Tankar

Dock så är sådant jag dokumenterar där sådant som redan är ganska färdigt. Det är inte en kladdbok, utan det jag skriver i min Grimoire har oftast blivit nerskrivet i en vanlig anteckningsbok först. I min Grimoire vill jag att det ska vara relativt slutgiltigt, även om denna bok också är ett levande dokument, men någon gång kommer kanske någon ärva de här skriverierna och jag vill att det ska vara fint! Här är några bilder från min Grimoire:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det som är viktigt är helt enkelt att du skriver och dokumenterar saker som är viktiga för dig. Jag tycker om att ha fina sidor i min Grimoire. =)

Vad händer om man skriver fel?!

Ja, vad händer då? Inte speciellt mycket. Du kan antingen riva ut sidan, eller bara klistra något ovanpå. När jag ritar bilder och har i min så brukar jag göra dem på ett annat papper och sen klistra in dem =)

Här är alla de anteckningsböcker, Book of Shadows och Grimoires jag haft under åren. En del är inte fullskrivna än, men så småningom kanske =)

Den mystika upplevelsen – Gästbloggare

Presentation av gästbloggare Isabel:

Intresset för det ockulta startade tidigt och i tonåren började jag utforska områden som divination, mytologi, ritualer och magi. Jag kände mig kallad att söka gemenskap och engagera mig ytterligare vilket har lett till att jag sedan 2006 är medlem i Svensk Initiatorisk Wicca, en tradition jag hoppas få föra vidare så småningom. – Isabel

 

Den Mystika Upplevelsen

Bilden är hämtad från: https://static.pexels.com/photos/235615/pexels-photo-235615.jpeg

I alla religioner talas om den religiösa aspekt som ligger bortom skrifter och liturgi: den mystika upplevelsen. Denna typ av erfarenhet ligger inte på ett trosplan utan på ett upplevelseplan, som transcenderar den religiösa tradition personen bekänner sig till. Man brukar säga att vad som kännetecknar en mystik upplevelse är:

  • en upplevelse i en religiös eller profan kontext,
  • att den tolkas som ett möte med en högre eller yttersta verklighet,
  • att detta möte sker på omedelbar, icke rationell väg,
  • att den ger en insikt av enhet
  • att upplevelsen medför konsekvenser i individens liv.

Varje religiös tradition har sina egna mystiker, personer som beskriver att de haft dessa typer av upplevelser.

I den mesta litteratur jag läst beskrivs de wiccanska mysterierna som ”Det som inte kan beskrivas med ord utan måste upplevas”. Mycket djupare går man tyvärr sällan, vilket leder till att det som för mig är en väsentlig del i all religion riskerar att gå ganska obemärkt förbi inom wicca. Åtminstone om man inhämtar sin huvudsakliga kunskap från böcker. Faktum är att det faktiskt går att sätta ord på flera aspekter av den mystika upplevelsen, mystiker har gjort det sedan mycket lång tid tillbaka, men av tradition undviker man att göra det inom wiccansk litteratur och fokuserar vanligtvis på yttre attribut. En förklaring kan vara att wicca är en modern mysteriereligion där man avhåller sig från att tala om intimt religiösa upplever med folk som står utanför gruppen. Går man tillbaka till gamla egyptiska, grekiska och romerska mysteriereligioner kännetecknas de bland annat av att man måste vara formellt initierad för att betraktas som medlem och att det finns hemligheter som endast delges inom gruppen.

 

Personlig gnosis

Bilden är hämtad från: https://static.pexels.com/photos/158607/cairn-fog-mystical-background-158607.jpeg

I mitt eget sökande upptäckte jag benediktinermunken broder David Steindl-Rast. I en video säger han följande: ”You can not grasp it intellectualy, but you can understand it if it grabs you, if it does something to you.” Detta tycker jag är en utmärkt förklaring av vad som menas när man har en mystik upplevelse och uppnår så kallad personlig gnosis. Gnosis är ett grekiskt ord som betyder ”kunskap”. Här syftar inte ordet till vad du logiskt-rationellt kan begripa med ditt intellekt, utan den subjektiva visdom och visshet du med hela ditt väsen förstår på ett djupare och emotionellt plan. Shams Tabrizi, andlig mentor åt den kände poeten och sufiske mystikern Rumi, ekade samma insikt när han sa: ”Intellect takes you to the door, but it does not take you into the house.”

Eftersom personlig gnosis som sagt är subjektiv, och wicca har som en av sina funktioner att vara en mysteriereligion, kunde man hoppats att vi skulle vara förskonade från personer som säger sig besitta ”rätt” kunskap om mysterierna. Wicca tar trots allt inte avstamp i ”rätt tro” (till skillnad från ortodoxa religioner, till exempel kristendom) utan lägger fokus på ”rätt handling” (ortopraxi). Det finns inget allenarådande, korrekt sätt att tro inom wicca och om du har en levande praxis är det fullt möjligt att dina uppfattningar gradvis transformeras, då en mystik upplevelse läggs till en annan som en trappa upp till personlig gnosis. Det är egentligen inte så intressant att försöka ta del av den gnosis som någon annan uppnått, eftersom dess sanna innebörd ändå aldrig kommer att kunna förmedlas i ord. Däremot kan andra hjälpa oss att finna vägen till vår egen gnosis genom att visa på den väg de själva gått och det är det jag upplever är en av de främsta funktionerna inom ett coven. Man förmedlar en väg, inte ett svar.

 

Mysterierna

Bilden är hämtad från: https://static.pexels.com/photos/12567/photo-1444703686981-a3abbc4d4fe3.jpeg

Jag har kommit att löst definiera mysterierna som den dolda kunskapen om det gudomliga, oss själva, världen och vår plats i den. Kunskapen är inte dold i den betydelsen att den är hemlig, det ligger bara inte i dess natur att vara uppenbar på så vis att den till fullo kan förklaras och förstås intellektuellt. Mysterierna som jag definierar dem kan upplevas inom (och vid sidan av) alla religioner, just för att vi alla är mänskliga och delar samma grundläggande perceptions- och föreställningsförmåga. Däremot tror jag att man delvis får olika insikter beroende på var, när och med vilka medel man söker.

Det finns forskare som menar att traditionen inte bara avgör vad mystikern upplever utan också hur denna upplevelse tolkas. Olika religioner fokuserar på olika aspekter av mysterierna och därför upplever jag att man möjligen kan tala om religionsspecifika mysterier vars funktion även är att ge medlemmar inom samma tradition en gemensam förståelse inom ett visst område. Inom religionsforskning talar man om odlad mystik kontra den spontana eller sporadiska mystiken. Enligt min tolkning ägnar sig wicca traditionellt åt så kallad odlad mystik, där man genom medveten träning strävar efter att förbereda medlemmarna på att uppleva religionsspecifika mysterier.

Det är ofta arbetet och mödan, den odlade mystiken, som banar väg för att mysterierna ska träda fram i vårt medvetande, vare sig vi är knutna till ett coven eller är solitära utövare. Självklart kan blixten slå ner lite varstans men vi har större chans att träffas om vi står på en kulle, om vi så att säga ställer oss i mysteriernas väg.

 

Sök inåt

Vägen till personlig gnosis går genom upplevelser som griper tag i och transformerar oss. I en wiccansk kontext kan det till exempel vara när vi är utomhus och öppnar upp oss för naturens krafter, när vi mediterar för att möta gudarna, när vi skapar, vid transarbete och naturligtvis när vi utför våra riter.

En ritual utgår ofta från en myt eller ett mytologiskt skeende. Enligt professor Joseph Campbell är myter projiceringar av psykets djupa visdom, en slags karta över vår samlade mänskliga kunskap. Genom att deltaga i dessa riter deltar du även i myten och sätts i linje med visdomen så att den kan uppenbaras för dig, så att den kan gripa tag i dig. Då påminns ditt medvetande om den kunskap du bär djupt inom dig och den stängda dörren till mysterierna kan öppnas. Mystiker emfaserar att vi måste vända blicken inåt, precis som Doreen Valiente skrev i The Charge of the Goddess: ”if that which thou seekest thou findest not within thee, thou wilt never find it without thee”. Visdom och visshet kommer inifrån, sprungen ur personlig gnosis, den kan helt enkelt inte uppenbaras för dig utifrån.

Midsommar

Att midsommar blivit en stor högtid just i Sverige är kanske inte så konstigt. Med tanke på att vi har det mörkt och kallt under vinterhalvåret känns det befriande med värmen och ljuset. Från och med midsommar blir ju dagarna kortare, men hela sommaren ligger framför oss; på samma sätt som den djupaste vintern brukar infall runt Imbolc infaller den varmaste delen av sommaren ofta runt Lammas, vilket i båda fallen blir högtiden närmast efter solståndet. Eftersom midsommar infaller under perioden mellan vårbruket och de första skördarna hade den stor betydelse i det gamla bondesamhället. Det var en lugnare period som man kunde ägna åt mer än arbete. De flesta i vårt moderna samhälle börjar ju inte heller sin sommarsemester förrän efter midsommar.

Eftersom sommarsolståndet är en astronomisk händelse är midsommar, eller Litha, en av de högtider vars datum skiftar från år till år. I våra nordiska grannländer har man ett fast datum för midsommar (24 juni), men i Sverige firar vi midsommarafton den fredag som infaller mellan den 20:e och 26:e juni. Det brukar bli fredagen närmast efter sommarsolståndet. Som alltid är det trevligt om man kan fira på ”rätt” dag, men arbetar man i ett coven är det oftast enklare att fira på helgen.

Gudinnan och Guden
Det finns flera aspekter av Guden som man kan tänka på under midsommar. Den mest uppenbara är att solguden nu står på sin absoluta topp och att han skiner över oss med all sin styrka. Han värmer oss och han värmer jorden så att växtlivet frodas. Han och Gudinnan stadfäster det förhållande som påbörjades vd Beltane. Men han är också närvarande i form av Ekkungen, som styr över den del av året då dagarna blir längre. På midsommar strider han mot Järnekskungen, som styr över den del av året då dagarna blir kortare, och i striden såras han så svårt att han så småningom dör. Men död måste till för att någonting annat ska kunna växa – om blomman aldrig dog skulle vi inte få någon frukt, och utan frukt inga nya blommor. Och vid vintersolståndet kommer han åter. Det enda vi kan vara säkra på är förändring.

I år blommar flädern nu till midsommar. Flädern är Frejas träd, och midsommar känns som en passande högtid att ära henne på. Midsommarnatten anses ju magisk och Freja kallas även häxornas drottning. Samtidigt är det en kärleks- och fruktbarhetshögtid och även detta är attribut som Freja har. Man kan även vända sig till landets gudinna, som växer och mognar framför våra ögon.

Midsommarmagi
Kärleks- och fruktbarhetsmagi hör förstås midsommaren till, och mycket av den folklore som finns kring midsommar rör spådomar om kärlek. Har man redan en partner/partners man är nöjd med kan man ju hoppa över själva spådomen och fokusera på relationen/relationerna man har.

Växtligheten anses vara extra magisk nu så midsommar är en utmärkt tid att samla växter till magi. En gammal sed är att plocka blommor som man sparar och sedan lägger i julbadet. Detta ska skänka hälsa under det nya året. Man kan också spara midsommarkransen om man har en sådan, och lägga den i badet. Överhuvudtaget tycker jag om idén med att lagra midsommarenergierna och sedan använda dem vid vintersolståndet. Det går ju att göra på flera sätt, kanske genom att låta en flaska med dryck man tycker om stå i solen från det att den går upp till dess att den går ner, göra flädersaft (om flädern blommar där du bor), samla in växter till rökelse eller kanske sätta en snaps om du dricker sådant. Man kan också ladda magiska föremål genom att låta dem ligga i midsommardaggen (förutsatt att de tål fukt!), eller samla in själva daggen. Att rulla naken i midsommardaggen sägs göra en vacker och frisk.

Firandet
Midsommar är en glädjehögtid, en högtid för dans, sång, trummor, musik och eld! Det är också en av få högtider då det i Sverige är möjligt att fira skyclad utomhus utan att riskera att frysa så att man skakar, men även om man vill vara påklädd är det att föredra att vara utomhus om möjligt. På klassiska hedniska platser i Storbritannien, som Stonehenge och Glastonbury, träffas mängder av människor för att titta på soluppgången. Det går ju naturligtvis att göra även här. Är man några stycken som firar tillsammans kan man iscensätta Ekkungens och Järnekskungens strid mot varandra. Man kan fira det som blomstrar i ens liv och se fram emot att se det bära frukt. Kan man ta sig till en källa anses de också besitta särskild kraft under midsommarnatten och därför vara lämpliga att väva in i firandet. Vårt traditionella svenska firande är egentligen inte heller så dumt ur hednisk synvinkel, så varför inte klä en liten midsommarstång och dansa kring den för att resa energi?

Glad midsommar!
/Charlotta

Förslag på Magi vid Månens Olika Faser + BONUS!

Det var meningen att jag skulle skriva ett blogginlägg i maj, men det glömde jag helt bort! Så jag tänkte göra 2-in-1 idag och skriva lite om skillnaden mellan Sabbat och Esbat (som jag skulle skriva om i maj), och sedan om lite olika saker man kan göra för de olika månfaserna.

Skillnaden mellan sabbat och esbat

Egentligen är det här ganska enkelt. Kort och gott så ärar Esbats månens cykel och faser, medan Sabbats ärar solåret och dess olika årstider. Det är sabbaterna som tillsammans blir Årshjulet.

Det man oftast tänker på när man pratar om Esbats är att göra någon typ av magi och/eller firande när det är fullmåne, men man kan arbeta med olika saker under månens alla faser. Detta kommer jag skriva mer om längre ner.

Sabbaterna infaller på bestämda datum, medan esbaterna varierar i datum beroende på när månen är i sina olika faser.

En annan skillnad jag brukar tänka på när jag sitter och filosoferar över detta är att sabbaterna fokuserar mycket på den externa världen. Man firar årshjulet, Guden och Gudinnans cykel och deras påverkan på den fysiska världen. Man ärar det som händer i naturen, och kopplar ihop det med hur detta får oss att känna.

Esbats, å andra sidan, är för mig mycket mer ihopkopplade med hur vi påverkas internt. Vi ärar sjävklart Gudinnan, speciellt vid fullmåne och Drawing Down the Moon, men ofta handlar arbetet vi utför om att ändra något inom oss, alternativt i vår personliga vardag. Månen är också traditonellt ihopkopplad med vårt undermedvetna (tänk till exempel på tarotkortet Månen), och de strömmar som flyter ’under ytan’, så för mig handlar Esbats väldigt mycket om personlig utveckling snarare än att ära naturen och dess faser.

Förslag på magiskt arbete under månens olika faser

Månen har alltid fascinerat oss människor, och det finns otaliga artiklar, spells, avbilningar och så vidare. Även idag, trots att vi förstår att månen är ett klot som cirklar kring jorden och påverkar tidvattnet, så slutar den inte att fascinera.

Här är en illustration på hur månens faser ser ut från Jorden, på den norra hemisfären. Beroende på vilken månfas det är så finns det lite olika saker man kan jobba med magiskt. Man kan bli hur specifik och detaljerad man vill med detta, men här är några grundläggande förslag. Om du vill göra riktigt komplicerade saker så kan man gå in på alla korrespondenser (typ se vilken veckodag under vilken månfas som hör ihop med den planet som påverkar det du vill göra magi för osv), och då är Agrippas bok klassikern att titta i. Men som sagt, här blir det lite mer grundläggande!

Nymåne

Nymånen är alltså efter mörkmånen, när månen precis börjat växa igen. Den här delen av cykeln hör ihop med Gudinnans fas som ungmö, innan hon träffat Guden. Jag brukar tänka att den här delen av månens cykel infaller under dag ett till och med dag tre.

Under den här delen av månens cykel är det perfekt att arbeta med magi för att starta något nytt. Saker får liksom en ordentlig skjuts framåt av nymånens energi. De verkar väldigt enkelt gå från att stå stilla till att börja röra sig mot målet man sätter.

Här passar det jättebra att arbeta med magi för, till exempel, en ny affärsidé, att börja med en ny diet eller hälsoplan samt alla nya projekt du vill starta – oavsett typ av projekt.

 

Växande Måne

Den här delen av månens cykel infaller mellan dag fyra och fram till fullmånen. Självklart har ju månen vuxit sedan dag ett, men som fas är det de här dagarna man räknar. Gudinnan är lite äldre här, men fortfarande ungmö. Dock börjar hon tycka att Guden nog är rätt OK, och hon blir så småningom gravid.

Den här fasen är jättebra för att arbeta med magi för saker som du vill ska växa och öka. Man kan säga att det är här som de saker du startade i den förra saken står på tillväxt, precis på samma sätt som Gudinnan när hon blir gravid.

Fokusera på att utöka saker här, kanske ett utvecklingsområde eller ett projekt du startat tidigare.

Fullmåne

Den astrologiska fullmånen infaller på dag fjorton, men jag tycker att man kan räkna dag tretton, fjorton och femton som fullmåne. Men det är upp till dig om du håller med!

Fullmånen hör ihop med Gudinnans aspekt som Moder, och att vara ’mitt i livet’. Det är en tid när allting händer i snabb fart och det är den mest kraftfulla tiden för att arbeta med magi och spells. Det finns massor av kraft i luften, som vi kan låna av i vårt eget arbete.

Egentligen kan du göra vilken sorts magiskt arbete som helst under fullmånen, just för att det är en så kraftfull period. Allting du gör får en extra ’boost’. Du kan göra magiskt arbete för succé med ditt eget företag, hitta nytt jobb, nytt hus, gudomlig insikt, healing… allting funkar här. Och det är den perfekta fasen när du behöver lite extra kraft till dig själv eller till magiskt arbete. Jag tänker på det som ’turboknappen’!

När det gäller de här tre faserna, nymåne, växande måne och fullmåne, så kan det hända att du känner dig mer ’buzzy’, glad och kanske till och med lite vimsig. Det är massor med kraft i luften och är man lite känslig så suger man åt sig av den. Det är som en endorfinkick. Så arbeta gärna med medkänsla för andra, kärlek, sexmagi och så vidare, och med att få kontakt med din egen inre ungmö och moder under de här faserna.

Avtagande Måne

Åh jag blir så ledsen när jag hör att folk så sällan arbetar med de här faserna! Jag tycker de är jätteroliga. Men det finns så mycket rädsla kring ’the Crone’ (tycker inte det finns någon bra svensk översättning. ’Haggan’ känns så respektlös på något vis), och det hon representerar. Får skriva några inlägg om the Crone i framtiden! Det här är alltså efter fullmånen, från dag femton.

Gudinnan är alltså inte längre fruktbar, är det som händer här. Man kan väl säga att hon nu är i klimakteriet.

När det kommer till magi som passar den här fasen så är det alltså inte rätt tid att starta något nytt. Istället är det här som det är dags att avsluta något. Här har vi hjälp från månens kraft att se till att saker kommer till sitt naturliga avslut. Det kan vara för förhållanden du inte längre vill ha, dåliga vanor och liknande. Helt enkelt allting som du vill ge en skjuts att på naturlig vän komma till ett avslut. För mig känns det lite som att man långsamt stänger av en kran, och avsluten tenderar till att bli lite mindre traumatiska än de blir när det är mörkmåne.

 

Mörkmåne

Här har Gudinnan gått igenom klimakteriet, och är nu en riktig Crone. Jag tycker det här är en fantastisk fas, med fantasisk energi.

Här kan du avsluta allt, men det blir mer abrupta avslut. Här finns inte gradvisa avslut, utan det är ett rent snitt. Det kan vara lite traumatiskt om du inte hade tänkt dig så snabba resultat, men om du gör magi för sådant här kan du i alla fall känna dig säker på att avslutat blir det.

 

 

 

Under de avtagande faserna och under mörkmånen är det perfekt att granska, arbeta med och bli vän med dina egna mörka sidor. Här kan man arbeta med sin egen självkänsla och medkänsla med sig själv, filosofera lite över sig själv eller varför inte testa ’scrying’ och att kanalisera profetior. Profetior kan man också göra under fullmånen men jag tycker de passar ännu bättre under mörkmånen!

Drawing Down the Moon

Om du läst om månmagi och wicca så har du säkert stött på frasen ’drawing down the moon’. Det här är att dyrka och kanalisera mångudinnan (lite förenklat) och arbeta med den energin. Oftast brukar det sägas att detta ska göras under fullmånens fas, och det funkar jättebra då men du kan självklart göra det under månens alla faser! Jag och min fru har jobbat mycket med the Crone på det här sättet och det är väldigt inspirerande arbete.

Kraftplatser och heliga platser

Kraftplatser och heliga platser

Vad är en kraftplats? Var hittar jag en helig plats? Hur hittar jag ställen jag trivs på?

Hällristning – Himmelstalund, Norrköping, foto: Peter Andersson

Kraftplats

En kraftplats är ett ställe där det är lätt att få kontakt med de olika krafterna och energierna som finns i naturen. En sådan kraftplats kan vara ett ställe som under lång tid har brukats för religiösa ceremonier. Hällristningsområden brukar jag tycka om och de har alltid en speciell atmosfär tycker jag. Oftast hittar man kraftplatser på gamla gravfält, offerlundar, springkällor och hällristningsområden.

På dessa kraftplatser har man under lång tid genomfört någon typ av religiös ceremoni av olika slag. Du kan lätt hitta gamla kultplatser genom att bläddra i en Atlas och leta ortnamn som slutar på lund, lunda, vi, ve, sala, sal. Gå därefter in och leta upp hur gammal bygden är så kan du troligtvis vara säker på att det är en gammal kultplats. Är hällristningar något religiöst eller är det bara dåtidens graffitimålare?

Jag bor i Uppsala och här kryllar det av gamla kultplatser, Uppsala i sig är en gammal kraftplats där man troligtvis genomfört mängder av ceremonier. Adam av Bremen skriver i sitt verk att vart nionde år offras nio handjur av varje sort i Uppsala, även människor. Detta har varit lite höljt i mysteriernas dimmor men idag har man börjat hitta mer och mer spår av att Uppsala har varit ett starkt centrum för den fornskandinaviska religionen.

Den mystiska Gudinnans fotspår. Hällristning – Himmelstalund, Norrköping, foto: Peter Andersson

Heliga platser

En helig plats kan vara helt och hållet ny och behöver inte alls ha någon cool historia bakom sig. Det räcker med att du tycker om platsen och att den uppfyller det du tycker ska finnas på en helig plats. Oftast handlar det om atmosfären och att platsen är lugn och är placerad på ett vackert ställe.

Den heliga platsen kan absolut hänga ihop med en kraftplats och en historisk kultplats så dessa två begrepp går hand i hand.

Nornornas nät? Hällristning – Himmelstalund, Norrköping, foto: Peter Andersson

 

Hur hittar jag en helig plats?

Du kan skapa en egen helig plats om du har möjlighet till en trädgård eller en bit grönområde eller om du har nära till skog och natur. På tomten och trädgården har du vilka möjligheter som helst att skapa ditt heliga rum som du vill men om du är ute i naturen på allmän plats måste du följa allemansrätten, dvs. du får inte fälla träd utan markägarens tillåtelse, du får inte flytta på stenar hur som helst och om du befinner dig på ett fornminnesskyddat område så gäller Kulturmiljölagen, ofta kallad fornminneslagen, dvs. du får inte flytta på någonting eller lämna efter dig skräp eller göra upp eld. Du hittar mer om Kulturmiljölagen här!

Var välsignade

Peter

Uppdaterad med Kulturmiljölagen, 2017-06-09

Föryngring av Initiatorisk wicca

Jag får ofta frågan om varför wicca fortfarande finns kvar som en initiatorisk tradition då massor av information, texter och även en och annan Book of Shadows har slinkigt ut och publicerats, både i bokform och på internet. Om du har bitcoins kan du köpa dig ett eget exemplar av t.ex. Doreen Valientes BoS här: http://wiccabos.com/doreen-valiente-blue-book-text-c/

Det enkla svaret är att initiatorisk wicca så som Gardneriansk wicca och Alexandriansk wicca fortfarande är samma linje tillbaks till Gerald Gardner. Vi kan likna det med ett bisamhälle.

Ett bisamhälle är en superorganism där drottningbiet är den som lägger ägg och arbetsbiet ser till att kupan får mat och blir städad. Någon gång kommer superorganismen känna av: Nu är det dags att dela på sig och förnya sig själv.

Först lite hur allt fungerar i en bikupa, mycket mycket förenklat:

  1. Drottningen lägger ägg.
  2. Arbetsbiet ser till att hålla temperaturen uppe runt äggen.
  3. Äggen kläcks och ut kryper ett yngel/larv.
  4. Arbetsbiet matar ynglet och beroende på vad för mat ynglet får så kan det utvecklas till ett arbetsbi, drönare(hanbi) eller drottning. Oftast är det arbetsbin som matas fram. Ibland tas det fram drönare och väldigt sällan matar man upp ett yngel till att bli en drottning. Detta sker dock när bisamhället bestämmer sig för att det är dags att svärma.
  5. Ny drottning matas fram och när den nya oparade drottningen föds känner den gamla drottningen att det är dags att flytta, detta kallas för att bisamhället svärmar.
  6. När svärmen går så tar drottningen ungefär halva samhällets invånare plus att varje bi suger i sig så mycket honung som de bara kan få fatt i före flytten så att de kan börja bygga en ny kupa att bosätta sig i.
  7. Svärmen hittar ett nytt ställe att flytta in i.
  8. Den nya drottningen flyger ut och parar sig.
  9. Efter ett tag börjar hon lägga ägg och blir uppassad av de arbetsbin som blev kvar i kupan.

Så, om vi jämför ett wiccanskt coven med ett bisamhälle så sker förnyelsen nästan likadant. Det som skiljer sig åt är att originalcovenet med sin Översteprästinna allt som oftast stannar kvar och den nya Översteprästinnan väljer att lämna covenet för att starta upp sitt eget på annat ställe. Vad och hur det sker är lite olika beroende på covenets kultur. I vissa coven följer vissa medlemmar med den nya Översteprästinnan och i vissa fall lämnar hon covenet själv för att starta upp ett eget coven. Det vanligaste jag har sett är dock att en Översteprästinna knoppar av tillsammans med en Överstepräst för att på så sätt skapa ett coven tillsammans.

För att besvara frågan i inledningen av detta inlägg: Varför finns initiatorisk wicca kvar?

Jag tror att initiatorisk wicca finns kvar för att nya medlemmar tas upp i ett coven då och då liksom medlemmar i ett coven också knoppar av för att starta eget coven. Ett helt naturligt förlopp, precis så som ett bisamhälle svärmar för att föryngra sig.

När Gerald Gardner initierade de första medlemmarna grundades olika covens och från dessa coven har det därefter knoppat av nya Översteprästinnor och Överstepräster som startat egna coven som i sin tur tagit in nya medlemmar som knoppat av fram till idag och troligtvis in i framtiden också.

Trodde Gerald Gardner att hans tradition skulle växa och bli så stor? Nej, jag tror inte det men jag tror att han hade varit glad för att den fortsatt att existera efter hans död och det har den verkligen gjort!

Var välsignad!

Peter