sabbat – Wicca.se

Förslag på Magi vid Månens Olika Faser + BONUS!

15 juni, 2017

Det var meningen att jag skulle skriva ett blogginlägg i maj, men det glömde jag helt bort! Så jag tänkte göra 2-in-1 idag och skriva lite om skillnaden mellan Sabbat och Esbat (som jag skulle skriva om i maj), och sedan om lite olika saker man kan göra för de olika månfaserna.

Skillnaden mellan sabbat och esbat

Egentligen är det här ganska enkelt. Kort och gott så ärar Esbats månens cykel och faser, medan Sabbats ärar solåret och dess olika årstider. Det är sabbaterna som tillsammans blir Årshjulet.

Det man oftast tänker på när man pratar om Esbats är att göra någon typ av magi och/eller firande när det är fullmåne, men man kan arbeta med olika saker under månens alla faser. Detta kommer jag skriva mer om längre ner.

Sabbaterna infaller på bestämda datum, medan esbaterna varierar i datum beroende på när månen är i sina olika faser.

En annan skillnad jag brukar tänka på när jag sitter och filosoferar över detta är att sabbaterna fokuserar mycket på den externa världen. Man firar årshjulet, Guden och Gudinnans cykel och deras påverkan på den fysiska världen. Man ärar det som händer i naturen, och kopplar ihop det med hur detta får oss att känna.

Esbats, å andra sidan, är för mig mycket mer ihopkopplade med hur vi påverkas internt. Vi ärar sjävklart Gudinnan, speciellt vid fullmåne och Drawing Down the Moon, men ofta handlar arbetet vi utför om att ändra något inom oss, alternativt i vår personliga vardag. Månen är också traditonellt ihopkopplad med vårt undermedvetna (tänk till exempel på tarotkortet Månen), och de strömmar som flyter ’under ytan’, så för mig handlar Esbats väldigt mycket om personlig utveckling snarare än att ära naturen och dess faser.

Förslag på magiskt arbete under månens olika faser

Månen har alltid fascinerat oss människor, och det finns otaliga artiklar, spells, avbilningar och så vidare. Även idag, trots att vi förstår att månen är ett klot som cirklar kring jorden och påverkar tidvattnet, så slutar den inte att fascinera.

Här är en illustration på hur månens faser ser ut från Jorden, på den norra hemisfären. Beroende på vilken månfas det är så finns det lite olika saker man kan jobba med magiskt. Man kan bli hur specifik och detaljerad man vill med detta, men här är några grundläggande förslag. Om du vill göra riktigt komplicerade saker så kan man gå in på alla korrespondenser (typ se vilken veckodag under vilken månfas som hör ihop med den planet som påverkar det du vill göra magi för osv), och då är Agrippas bok klassikern att titta i. Men som sagt, här blir det lite mer grundläggande!

Nymåne

Nymånen är alltså efter mörkmånen, när månen precis börjat växa igen. Den här delen av cykeln hör ihop med Gudinnans fas som ungmö, innan hon träffat Guden. Jag brukar tänka att den här delen av månens cykel infaller under dag ett till och med dag tre.

Under den här delen av månens cykel är det perfekt att arbeta med magi för att starta något nytt. Saker får liksom en ordentlig skjuts framåt av nymånens energi. De verkar väldigt enkelt gå från att stå stilla till att börja röra sig mot målet man sätter.

Här passar det jättebra att arbeta med magi för, till exempel, en ny affärsidé, att börja med en ny diet eller hälsoplan samt alla nya projekt du vill starta – oavsett typ av projekt.

Växande Måne

Den här delen av månens cykel infaller mellan dag fyra och fram till fullmånen. Självklart har ju månen vuxit sedan dag ett, men som fas är det de här dagarna man räknar. Gudinnan är lite äldre här, men fortfarande ungmö. Dock börjar hon tycka att Guden nog är rätt OK, och hon blir så småningom gravid.

Den här fasen är jättebra för att arbeta med magi för saker som du vill ska växa och öka. Man kan säga att det är här som de saker du startade i den förra saken står på tillväxt, precis på samma sätt som Gudinnan när hon blir gravid.

Fokusera på att utöka saker här, kanske ett utvecklingsområde eller ett projekt du startat tidigare.

Fullmåne

Den astrologiska fullmånen infaller på dag fjorton, men jag tycker att man kan räkna dag tretton, fjorton och femton som fullmåne. Men det är upp till dig om du håller med!

Fullmånen hör ihop med Gudinnans aspekt som Moder, och att vara ’mitt i livet’. Det är en tid när allting händer i snabb fart och det är den mest kraftfulla tiden för att arbeta med magi och spells. Det finns massor av kraft i luften, som vi kan låna av i vårt eget arbete.

Egentligen kan du göra vilken sorts magiskt arbete som helst under fullmånen, just för att det är en så kraftfull period. Allting du gör får en extra ’boost’. Du kan göra magiskt arbete för succé med ditt eget företag, hitta nytt jobb, nytt hus, gudomlig insikt, healing… allting funkar här. Och det är den perfekta fasen när du behöver lite extra kraft till dig själv eller till magiskt arbete. Jag tänker på det som ’turboknappen’!

När det gäller de här tre faserna, nymåne, växande måne och fullmåne, så kan det hända att du känner dig mer ’buzzy’, glad och kanske till och med lite vimsig. Det är massor med kraft i luften och är man lite känslig så suger man åt sig av den. Det är som en endorfinkick. Så arbeta gärna med medkänsla för andra, kärlek, sexmagi och så vidare, och med att få kontakt med din egen inre ungmö och moder under de här faserna.

Avtagande Måne

Åh jag blir så ledsen när jag hör att folk så sällan arbetar med de här faserna! Jag tycker de är jätteroliga. Men det finns så mycket rädsla kring ’the Crone’ (tycker inte det finns någon bra svensk översättning. ’Haggan’ känns så respektlös på något vis), och det hon representerar. Får skriva några inlägg om the Crone i framtiden! Det här är alltså efter fullmånen, från dag femton.

Gudinnan är alltså inte längre fruktbar, är det som händer här. Man kan väl säga att hon nu är i klimakteriet.

När det kommer till magi som passar den här fasen så är det alltså inte rätt tid att starta något nytt. Istället är det här som det är dags att avsluta något. Här har vi hjälp från månens kraft att se till att saker kommer till sitt naturliga avslut. Det kan vara för förhållanden du inte längre vill ha, dåliga vanor och liknande. Helt enkelt allting som du vill ge en skjuts att på naturlig vän komma till ett avslut. För mig känns det lite som att man långsamt stänger av en kran, och avsluten tenderar till att bli lite mindre traumatiska än de blir när det är mörkmåne.

Mörkmåne

Här har Gudinnan gått igenom klimakteriet, och är nu en riktig Crone. Jag tycker det här är en fantastisk fas, med fantasisk energi.

Här kan du avsluta allt, men det blir mer abrupta avslut. Här finns inte gradvisa avslut, utan det är ett rent snitt. Det kan vara lite traumatiskt om du inte hade tänkt dig så snabba resultat, men om du gör magi för sådant här kan du i alla fall känna dig säker på att avslutat blir det.

Under de avtagande faserna och under mörkmånen är det perfekt att granska, arbeta med och bli vän med dina egna mörka sidor. Här kan man arbeta med sin egen självkänsla och medkänsla med sig själv, filosofera lite över sig själv eller varför inte testa ’scrying’ och att kanalisera profetior. Profetior kan man också göra under fullmånen men jag tycker de passar ännu bättre under mörkmånen!

Drawing Down the Moon

Om du läst om månmagi och wicca så har du säkert stött på frasen ’drawing down the moon’. Det här är att dyrka och kanalisera mångudinnan (lite förenklat) och arbeta med den energin. Oftast brukar det sägas att detta ska göras under fullmånens fas, och det funkar jättebra då men du kan självklart göra det under månens alla faser! Jag och min fru har jobbat mycket med the Crone på det här sättet och det är väldigt inspirerande arbete.

Gudinnan och Gudens Mytologiska Cykel

9 mars, 2017

Wicca är en fertilitetsreligion, även om stort fokus nu har lagts på årshjulet och årstidernas växlingar. Det hör också ihop med just fertilitet, eftersom man ärar och firar hur naturen föds, dör och återföds. Allting är en ständig cykel, och naturens växlingar är något som ofta kommer igen när vi firar sabbat.

Gudinnans och Gudens mytologiska cykel är en annan aspekt som man kan inkludera i sitt sabbatsfirande, och här tänkte jag prata lite mer om denna och hur den kan tolkas. Den är lite komplicerad eftersom flera saker i cykeln händer parallellt. En del av detta är sådant jag läst mig till, fått berättat för mig och upplevt och tolkat själv. Det är som sagt lite rörigt i den här historian, och jag vet att det finns en del förvirring, så det här är mest till för att ge en idé om hur du kan inkludera detta för att det ska fungera för DIG.

Vanligtvis brukar man säga att det wiccanska året börjar vid Samhain, men eftersom det just varit Imbolc tänker jag börja där, och på sätt och vis är det också mer passande.

I korthet är Guden och Gudinnans cykel som följer:

Gudinnan föder Guden vid Yule
Gudinnan återhämtar sig och blir åter sin aspekt som Ungmö vid Imbolc, medan Guden är en ung pojke
Guden och Gudinnan leker och utforskar sin framtida relation som älskare vid Vårdagjämningen. Ibland älskar de redan här men inte alltid…
Vid Beltane älskar de med varandra och Gudinnan blir gravid
De gifter sig vid Midsommar, och Guden accepterar att han kommer offras senare under året för att folket ska överleva
Gudinnan offrar Guden vid Lammas
Guden beger sig ner i Underjorden vid Höstdagjämningen. Gudinnan följer honom av kärleken hon hyser för honom
Vid Samhain är Guden verkligen död, medan han samtidigt härskar över Dödsriket (ja, komplicerat) med Gudinnan vid sin sida. Hon är här höggravid och sörjer samtidigt Guden. Jag tror det är här som man blir förvirrad!
Yule kommer och Gudinnan föder åter den nya Solguden

Så, vid Imbolc är Gudinnan som sagt väldigt självständig och fokuserad på sin egen utveckling (läs mer om detta i vårt inlägg om Imbolc), och hon går igenom sin egen förvandling tillbaka till en ungmö efter vintern. Guden är en ung pojke som är ute och utforskar världen och växer upp, medan Gudinnan utforskar sig själv och sin egen potential. Det finns en väntan här, och en förväntan. Vi väntar på att våren ska komma äntligen, och för mig känns det som att Guden och Gudinnan befinner sig i samma rastlöshet. De har en känsla för vad som ska komma, men just nu är allting i spänd förväntan.

I vissa källor står det också att Gudinnan här ammar barnguden, men för mig är de mer separata. Men som sagt, allting händer parallellt i den här cykeln, det är inte linjärt.

Vi kan se hur detta återspeglas i naturen av just den väntan som finns. Det är som att alla knoppar är beredda att slå ut vilken minut som helst (i England i alla fall). Det är också lammning nu, och andra ungar som föds i naturen.

Vid Vårdagjämningen har Guden vuxit till sig till en ung man, och nu är han ute efter lite roligheter! Han ser Gudinnan, som är en ung kvinna, och blir förälskad. Han börjar jaga henne och försöker fånga henne och erkänna sin kärlek, men hon är inte helt övertygad att han är värdig och ber honom vänta. Guden är helt enkelt för ung även om Gudinnan kan se hans potential i framtiden. På samma sätt växer nu naturen, blommor börjar slå ut, blad börjar visa sig på träden

Beltane kommer och Guden visar äntligen sin värdighet och han och Gudinnan älskar med varandra. Gudinnan blir gravid. Det här återspeglas också i naturen med allt som nu växer med rasande fart, och djurungar föds, träd slår ut och så vidare. Det här är den absolut mest sexuella och sensuella sabbaten under året. Allt handlar om njutning och glädje.

Vid Midsommar har Guden vuxit upp till en mogen man och går in i sin aspekt som Fadern och Maken. Han bedyrar sin kärlek till Gudinnan, och att han vill vara där för henne för alltid. Hon älskar honom och säger att hon vill vara med honom också, men varnar honom att om han gifter sig med henne, så gifter han sig även med folket och kommer vara tvungen att offra sig för dem i framtiden. Guden kommer vara tvungen att dö, men han accepterar sitt ansvar, han vet att det är hans öde.

Det här är en påminnelse till oss att även om naturen är i full blom, och solen står som högst på himlen så går nu året igen mot mörkare tider. Vi måste fundera på vad vi vill ta med oss inför vintern, och vad vi vill offra och lämna bakom oss.

Vid Lammas väljer Gudinnan, i sin trefaldiga aspek av Ungmö, Moder och Hagga, ut vem som kommer behöva dö för folket och den framtida skörden och fruktsamheten. Självklart är det Guden som blir vald, och Gudinnan offrar honom för att försäkra sig om folkets framtida överlevnad. Guden dör och blir nu en ’spirit’.

Det här var (i England, och möjligen i Skåne i Sverige) den första skördehögtiden, och jag tolkar det här som att vi måste fundera över vad vi är beredda att offra för det vi vill skörda. Att skörda något tar tid, det är ett byte av tid gentemot vara. Detsamma gäller i våra egna liv, vad är vi beredda att avstå för det som faktiskt betyder något?

Höstdagjämningen kommer och det är dags för Guden att bege sig ner i Underjorden och bli Dödens Herre. Gudinnan följer med honom ner av kärleken hon hyser till honom. I naturen har växter och djur nu börjat förbereda sig för vintern, och det här är den andra skördehögtiden.

För mig handlar det här om att även om det känns tungt och jobbigt att gå ner i dvalan och vintern, så är den nödvändig. Vi behöver den vilan, och vi kan lära oss mycket av den kärlek som Gudinnan känner för Guden och den mörkare delen av året.

Nästa högtid är Samhain och här blir det komplicerat eftersom Gudinnan både är gravid, men också i sin fas av Hagga.

Man kan väl säga att Gudinnan sörjer Guden som ju faktiskt har dött, och hon går in i sig själv för att hitta visdomen hon behöver. På det sättet är hon i sin fas av Hagga, och är väldigt intuitiv här. Hon kan se allt, förstå allt. Samtidigt är hon höggravid, och väntar på att föda Guden återigen.

Vi ser detta i naturen eftersom den går in i vintervila, men det finns alltid ett löfte om fortsatt liv nästa år. Likt naturen har Gudinnan flera olika skepnader vid den här tiden på året. Detsamma gäller även för oss som personer eftersom vi på vintern ofta är mer introspektiva; vi blir mer filosofiska kanske, och spenderar mer tid med att fundera på och lära oss saker. På den ljusare delen av året är vi mer upptagna med att rusa omkring.

Slutligen kommer åter Yule, Gudinnan föder än en gång Solguden som alltså kommer att bli hennes älskare och make senare, och även vara sin egen far. Japp, komplicerat var ordet!

Det här är självklart en återspegling av att ljuset nu vänder och dagarna blir längre. Det här är dels en chans att fira det som varit, det man fött under året, men också vad man vill ska födas nu och växa under kommande år, likt Solbarnet.

Som nämnt, det här är en komplicerad cykel! Men förhoppningsvis har det här hjälpt att få lite mer klarhet i vad det faktiskt betyder, och hur du kan använda det i ditt eget firande. =)

Blessed be,

Amanda

Imbolc

2 februari, 2017

Om du har läst på om wicca ett tag, online och kanske i böcker, så har du säkert läst om de olika högtiderna – så kallade ’sabbats’. Det är viktigt att notera att de här högtiderna inkluderades i wicca av Gerald Gardner, och de är ett ihopkok av flera olika tidigare traditioner. Det finns inte någon urreligion i Europa som firade alla åtta.

I den här posten vill jag prata om Imbolc lite djupare, och från en annan synvinkel än du kanske tidigare läst i grundläggande böcker om wicca. Det här var den högtiden jag från början hade allra svårast att känna en koppling till, men det jag tänker prata om i det här inlägget har gjort det lättare för mig. Nu för tiden ser jag fram emot Imbolc och känner en väldigt stark koppling till den här oerhört vackra högtiden.

Grundläggande om Imbolc

Datum: 1:a februari
Andra namn: Bridghid, Candlemas

Det första man som svensk wiccan ofta tänker på gällande Imbolc är att i engelska böcker om wicca, så står det att Imbolc är den första vårhögtiden. Det man firar är att naturen nu börjar vakna till liv, nytt liv gror. I Gudinnans och Gudens cykel så går nu Gudinnan in i sin fas som ungmö, medan Guden är ett barn. Det kommer snödroppar och andra blommor – säger böckerna.

Svensk Imbolc

Det står alltså att nu kan man se de första vårtecknen.

Och som svensk tittar man ut på all snö och undrar var de är någonstans.

Kanske tänker man till och med att man borde flytta datumet för denna högtid, eftersom den så uppenbarligen inte stämmer in på det svenska klimatet. Självklart kan man se Imbolc som en chans att hjälpa våren på traven, men jag tyckte aldrig att det var tillräckligt. Det här har varit väldigt frustrerande för mig för jag kände som att jag helt missade den här delen av årshjulet.

Det var inte förrän jag flyttade till England, ner till Devon, som jag faktiskt kände att jag kunde få en koppling till Sveriges Imbolc, vilket är lite ironiskt eftersom Devon är Englands Riviera. Här har i skrivandets stund (17/1) krokusar redan börjat komma upp. Den här vintern har varit kall; det har varit minusgrader minst ett par gånger. Ibland har vi varit tvungna att ha värmen på inne nästan hela dagen. En dag kom det till och med snöblandat regn under någon timme.

Till Imbolc finns det snödroppar, krokusar och ofta påskliljor. Det är knoppar på träden här och jag kan verkligen se hur Imbolc är vårens första högtid.

Men Imbolc är så mycket mer än så, och det är det som jag har fått en koppling till, och det som även fungerar att fira i Sverige.

Imbolc kallas nämligen också för Brighid (uttalas ’Breed’), och Brighid är poesins, smedjans, eldens och kreativitetens gudinna. Hon är också gudinna över healing och barnafödande. Det här hör så klart ihop med att Gudinnan fött Guden, men det handlar också om att väcka till liv ens egen kreativa skaparkraft efter vintermörkret.

Även i Sverige så har det nu börjat bli ljusare, vi vet att vi är på väg mot våren och man har mer energi. Så det här är ett utmärkt tillfälle att hedra elden inom oss, och dess kreativa lågor. Det är det som har gjort att jag har kunnat hitta en koppling till Imbolc. För mig nu är det eldens högtid, en tid att börja forma det jag vill uppnå det kommande året. En chans att hitta mig själv och stå i min egen kraft, precis som Gudinnan gör. Det här är den högtid hon är minst kopplad till Guden, hon är ute och förverkligar sig själv, och vi har chansen att göra samma sak!

Vad man kan fokusera på

Gudinnan är i sin smedja. Hon är stark, har säkert sot i ansiktet, hennes hud är glansig av svett medan hon lyfter hammaren mot städet för att forma det hon arbetar med. Hon formar sitt eget liv. Hon arbetar med det hon vill. Hon bestämmer sig för vilken av sina idéer hon vill göra till verklighet, och sedan skapar hon den på sitt städ. Det finns ingenting som kan stoppa henne. Hon är sitt eget livs mästarinna.

Så ta det här tillfället och ha en ritual där du hedrar Gudinnans oerhörda skaparkraft. Det är den som så småningom kommer smälta snön. Det är den som får naturen att spira med nytt liv. Och den finns inom oss alla. Hur kan du använda den här vetskapen i ritual? Här är några förslag:

Använd den till att fundera på vad du vill skapa i din egen smedja. Vad vill du uppnå det kommande året?
Fokusera på din egen kreativa inre eld. Hur ser den ut? Är den tänd? Eller behöver du tända den? Vad behöver den för bränsle? Tänk på hur elden brukade vara hjärtat i varje hem, och på hur vi behöver den för att överleva. Om din är släckt är det dags att mata lågorna!
Tycker du att du sitter fast i något projekt och inte vet hur du ska gå vidare? Det här är den perfekta ritualen att hitta ny inspiration.
Behöver du healing? Låt Brighids helande händer hjälpa dig att läka.
Vill du bli av med ovanor? Låt Brighids eld bränna bort dem, och låt dig själv födas på nytt ur lågorna.

Förslag på magi

Det här är den perfekta högtiden att arbeta med helande magi både för sig själv och andra.

Ljusmagi är också en bra sak att arbeta med, för att återkoppla till eldens kraft.

Det är också en mycket bra tid att plantera frön för det man vill uppnå det kommande året. Plantera ett frö för något du vill ska växa och ladda det med din energi och intention. Se hur det växer i takt med hur ditt projekt växer, och ta en stund varje dag som du spenderar med ditt lilla frö och så småningom planta för att fördjupa din egen koppling till det och det du vill uppnå.

Hoppas att detta gav dig lite nya tankar kring den här glittrande högtiden!

Blesse be,

Amanda