Lammas infaller 1:a augusti, och kategoriseras som en skördehögtid, men i den här posten vill jag prata om idén om att offra något.
Det finns redan massor med artiklar om Lammas (ibland också kallat Lughnasad) ute på internet som pratar om hur det handlar om den första skörden och att man firar det. Man bakar bröd och njuter av årets gåvor och är tacksam över allt man har fått i livet och under året.
Det här är absolut en väldigt viktig del av högtiden, men det finns också en annan aspekt av den som är minst lika viktig. Den aspekten är vad vi offrar. Om man endast fokuserar på att vara tacksam och fira skörden, så tycker jag att högtiden kan bli lite platt. Om vi istället inkluderar och ärar offrandet också blir det en mycket mer dynamisk och fulländad högtid.
Guden har gift sig med Gudinnan, hon är gravid, men nu blir Guden offrad för folket. Hans blod är det som kommer få skörden att växa även nästa år. Gudinnan ger upp honom med sorg, men hon vet att offret är nödvändigt.
På samma sätt vet Guden också att hans offer är nödvändigt och han gör det villigt.
Vad symboliserar detta offrande?
När vi återberättar (ibland till och med dramatiserar!) Gudinnans offrande av Guden så ärar vi det faktum att både Gudinnan och Guden är beredda att ge upp något som är väldigt värdefullt för dem, för att folket ska kunna överleva. Det här symboliserar att vi måste ibland göra stora uppoffringar både för oss själva, men också för andra. Det är när vi gör detta som vi kommer närmare gudarna och vårt eget högre syfte. Om du funderar på det, om du tror att allting inom Wicca och din egen spirituella utveckling ska komma till dig gratis, så står du också förmodligen stilla. Men när du är beredd att göra egna uppoffringar, då kan du åter röra dig framåt.
Guden och Gudinnan offrar det livgivande blodet för att naturen, som de har levt av hela året, ska kunna återhämta sig och livnära dem även nästa år. Det är ett ständigt kretslopp av att ge och ta. Det du tar, måste du ge något i gengäld för.
Sist men inte minst så handlar det här om att ge tillbaka till samhället man lever i, och magi under Lammas handlar ofta om vad man kan göra för att hjälpa sitt lokala samhälle, eller världen i stort.
Hur offrades det förr?
Förr kunde man vid skörden offra de första vetestråna som en s.k ’corn dolly’ till exempel, eller andra korn. Man offrade sådant som var av värde för en själv och det samhälle man levde i. För att visa sin tacksamhet. Ju mer samhället har sekulariserats, desto mindre har vi offrat – spekulerar jag nu.
Hur kan vi offra idag?
Det här är frågan. Idag kan vi bara gå och handla det vi behöver så att offra livsmedel är kanske inte något som vi ens skulle sakna. Även om vi behöver äta har det tyvärr inte så högt värde för oss idag. När jag funderar på vad vi kan offra i dagens samhället i väst så är det framför allt tid jag tänker på. Tid är en extrem bristvara, och det mest värdefulla de flesta av oss har. Att offra tid till gudarna, till sig själv, till samhället vi lever i, det är nog det största offret.
Det kan till exempel vara att, vid Lammas då, avge ett löfte om att offra femton minuter till meditation varje dag. Eller kanske att frivilligarbeta någonstans som hjälper samhället vi lever i. Eller kanske att offra tid till att dyrka gudarna, till kontemplation. De här löftena kan man med fördel avge vid Lammas som en del av sin ritual.
Tips på magi
Ovan är kanske lite filosofiskt, så för att ge lite mer konkreta tips på vad du kan fokusera på för magi under din Lammasritual så kan du till exempel göra:
- Magi för samhället – kanske healing på lokal eller världslig nivå
- Magi där du avger en ed eller löfte
- Magi för att göra överenskommelser och kontrakt med gudarna och med dig själv