Nu närmar vi oss Samhain, när slöjan mellan världarna är som tunnast. Det betyder att det är lättare att tala med de som redan gått över till Andra Sidan, och sina förfäder och så vidare. Men hur ser wiccaner på DÖDEN egentligen?
Döden… bara ordet brukar vara tillräckligt för att ge folk kalla kårar. Det är ett ämne som är väldigt tabu att prata om ganska ofta. Dock är döden en naturlig del av livet. Här tänkte jag (något kortfattat) ta upp några olika tankar som jag har kring döden, som jag ändå tänker på ganska ofta…!
- Hur tänker wiccaner?
- Döden är en del av livet
- Döden är inte ondskefull
- Det är sorgligt – men inte dåligt
- Reinkarnation – en droppe i havet eller en statisk själ?
- Att leda någon till andra sidan – en del av att vara prästinna
Hur tänker wiccaner?
Ja hur tänker de egentligen? När det gäller Gerald Gardner, så var wicca för honom en förfädersreligion. Hans vision var att skapa så många coven att när han sedan återföddes i nästa liv så skulle han födas som häxa in i ett coven.
Döden är en del av livet
De flesta wiccaner jag pratar med ser döden som en väldigt naturlig del av livsprocessen. Vi är medvetna om att man inte kan ha det ena utan det andra, det måste finnas en balans. Vi pratar väl inte riktigt lika mycket om döden som om andra saker, men det är ändå en ganska avdramatiserad grej. Anledningen till detta är nog att de flesta wiccaner tror på reinkarnation så döden är inte slutdestinationen.
Döden är inte ondskefull
Ibland när man läser om döden eller tänker på den så får man en känsla av att den är ondskefull eller elak. En del av det tror jag kommer från religioner där man efter döden kan hamna på en dålig plats, så det har skapat en stor rädsla som blir nedärvd i oss. Men när man tänker på döden från ett wiccanskt perspektiv börjar man ändra sin inställning lite.
Döden i sig är inte ondskefull, den bara är. Den är oundviklig, ja, men inte elak. Oavsett hur vi känner inför den så kommer den till oss alla någon gång, och den måste det. Jag har själv haft ganska (mycket) stor dödsångest tidigare i livet och jag kan fortfarande få panikkänslor över det här med döden, så jag är väldigt medveten om hur jobbigt det kan vara att tänka på.
Det är sorgligt men inte dåligt
Vi saknar de som går vidare till Andra Sidan, men vi vet också att vi kommer ses igen. Ibland kan vi talas vid också, även om en av oss är kvar på det fysiska planet. Samtidigt vet vi att döden är just oundviklig och på något sätt så kommer den till alla när det är rätt tidpunkt. Det betyder också att man ska leva till fullo medan man lever, för vi är fortfarande på det fysiska planet =) Självklart sörjer vi, men för mig som wiccan så finner jag mycket lindring i att veta att det inte är slutet och att jag kommer träffa de jag älskar igen.
Reinkarnation – en droppe i havet eller en statisk själ?
Det finns många åsikter kring det här med reinkarnation. En del tänker att man återföds som man är, bara i en annan kropp, andra att ens gudomliga låga återföds, men att man inte längre ’är sig själv’ på det sättet vi känner till nu.
Jag tror att man behåller essensen av vem man är, eftersom man har olika lärdomar i varje liv.
Att leda någon till andra sidan – en del av att vara prästinna
Min fru jobbar på intensiven på sjukhuset och en del av hennes praktik som wiccan är just att hjälpa andra över till andra sidan. Att förklara och leda dem dit de ska när det är dags. Det här kan vara en av de svåraste sakerna som prästinna, att ta det ansvaret. Men som wiccan spenderar vi mycket tid med att kommunicera och ’besöka’ den Andra Sidan, och den kunskapen kan vara väldigt lugnande för någon som är rädd när de är på väg att dö.
Jag gjorde detta när min mormor dog tidigare i år, även fast jag är i England och hon bodde i Sverige. Men jag gjorde en astralresa och tog hennes hand och visade henne vägen. Vi pratar fortfarande ibland, även fast hon är död.
Vad betyder döden för dig? Tror du på reinkarnation?